Fru talman! Jag skall fatta mig mycket kort.
Jag skall erkänna att vi inte närmare har analyserat
frågan om retroaktivt bostadsbidrag. Det känns
dock som om det vore att flytta pengarna från en
kassa till en annan.
Om socialnämnden, när man hjälper någon att
klara hyresbetalningarna så att en vräkning kan
undvikas, upptäcker att den vräkningshotade
personen inte har fått bostadsbidrag, men är
berättigad till det, skall man självfallet ordna så att
personen får det i fortsättningen.
Just nu vågar jag inte ha någon bestämd
uppfattning om huruvida retroaktivt bostadsbidrag
skulle vara någon lösning på problemen. Jag har
litet svårt att se att det skulle vara så.
Marianne Carlström nämnde att det var ett
omfattande kontorsbyggande i slutet av 80-talet.
Jag vet inte riktigt hur det kom in i den här
vräkningsdiskussionen, men det stämmer. Om
Marianne Carlström menar att det förhållandet att
regeringen då tillät en överhettning i ekonomin,
genom att släppa fram det omfattande
kontorsbyggandet, bidrog till att driva upp
kostnaderna tror jag att det är korrekt. Det är klart
att detta tog mycket arbetskraft i anspråk. Därmed
drevs kostnaderna upp. Det uppstod en väldig
inflationsspiral som hade sitt ursprung inom denna
bostadssektor.
På den tiden arbetade jag, dess värre med föga
framgång, i opposition för att överhettningen skulle
dämpas. Om den hade gjort det skulle läget ha varit
betydligt bättre i dag.
Jag har noterat att både Marianne Carlström och
Hans Göran Franck önskar sig mer av det mesta.
Det får anses vara oppositionens privilegium.