Fru talman! Jag måste säga att jag tycker det var
väldigt oroande att höra Lisbet Calner tala om pen-
sionsreformen. Även jag ställde frågan om Socialde-
mokraterna står fast vid de fattade besluten eller om
de avser att svika den ingångna uppgörelsen. Lisbet
Calner hävdar att det inte förekommer några upp-
skjutningar eller förseningar osv., utan att det pågår
ett arbete i genomförandegruppen. Som Lisbet Calner
vet, eller i varje fall borde veta, är genomförande-
gruppens arbete kraftigt försenat. För flera saker har
årtalet när de skulle börjat träda i kraft skjutits fram
genom att socialdemokratin har varit oförmögen att
fullfölja de beslut som fattats och de överenskommel-
ser som ingåtts. Jag hoppas att detta bara är en tempo-
rär brist. Men man blir extra orolig när Lisbet Calner
tar så väldigt lätt på saken.
Jag hörde Lisbet Calner fråga varför amerikanska
pensionsfonder skulle få köpa, men inte svenska. Jag
tycker kanske att hon borde veta att amerikanska
pensionsfonder i rätt hög grad är privata. Det finns
alltså en skillnad, som är viktig för några av oss här,
mellan statligt och privat.
Lisbet Calner försökte göra sig litet lustig över att
jag redan visste vad som skulle bli resultatet av över-
synen, och att det var något jag skulle ha hört på stan.
Jag måste säga att det är ett litet egenartat sätt att
åberopa sin finansminister. Erik Åsbrink har nämligen
ingalunda spritt några rykten på stan, utan han har
hållit anföranden, givit ganska många intervjuer och
själv hänvisat till den promemoria som utarbetades
under år 1990. Den existerar alltså ganska konkret.
Han säger själv att skälen är precis de samma. Detta
är minsann inte några rykten på stan, utan mycket
tydliga uttalanden från Sveriges finansminister.
Jag skall upprepa min fråga om pensionsreformen.
Jag tror nämligen att Lisbet Calner har givit upphov
till mer oro i det tidigare replikskiftet.