Herr talman! Jag skulle vilja börja med att yrka bifall till förslagen i betänkandet.
Jag vill koncentrera mitt anförande till att kommentera Socialdemokraternas och Vänsterpartiets reservation om det offentligas äganderätt. Bakgrunden till deras reservation är de bemyndiganden som den nuvarande regeringen har fått av riksdagen för att kunna sälja sex statliga bolag.
Det socialistiska blocket ogillar starkt detta beslut och vill nu ha särskilda regler för sådana bemyndiganden. Vad de vill ha är ingenting mindre än en grundlagsändring som fastställer att en kvalificerad majoritet ska krävas för dessa bemyndiganden och inte den vanliga majoritet som krävs när riksdagen stiftar lagar och gör sina tillkännagivanden.
Det socialistiska blocket vill helt enkelt göra det svårare att sälja statlig egendom. Man kan kanske tycka att det är föga förvånande att socialisterna kräver detta eftersom de är just socialister och gillar det kollektiva ägandet och kollektivismen över huvud taget. Men, herr talman, detta stämmer inte riktigt, åtminstone inte för de socialdemokratiska socialisterna. De har egentligen ingenting emot att man säljer statlig egendom. Vad de är emot är att andra än de själva gör det.
Herr talman! En sammanställning från riksdagens utredningstjänst visar att socialdemokratiska regeringar under de senaste tolv åren vid makten sålde statliga bolag för totalt 116 miljarder kronor. Jag upprepar, herr talman, 116 miljarder kronor. Men då krävdes inga grundlagsändringar, och ingen talade med darrande röst här i kammaren om det förkastliga i att sälja statlig egendom. Då var Socialdemokraterna tysta därför att det var de som regerade.
Men nu klagar de inte bara för att andra vill göra precis det de gjorde utan de klagar också på formen. De har gjort ett stort nummer av att den nuvarande regeringen inte har inhämtat synpunkter från myndigheter med expertkunskap. Socialdemokraterna påstår att alliansregeringen på detta sätt har brutit mot grundlagens beredningskrav och gjort något lagvidrigt.
Herr talman! I mer än 20 separata fall begärde socialdemokratiska regeringar från 1994 till 2006 bemyndiganden från riksdagen om att få sälja statliga bolag utan att dessa först varit föremål för remissbehandling. Jag upprepar, herr talman, i mer än 20 fall gjorde de själva det som de numera anser vara ett brott mot grundlagen.
Herr talman! jag kan bara komma på Bibelns ord för att kommentera ett sådant beteende: "Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt öga, så kan du se klart och ta bort flisan ur din broders." Ja, herr talman, hycklare var ordet som i detta fall måste användas om Socialdemokraternas indignationsnummer vad gäller försäljningen av statliga bolag.
Herr talman! Mer än socialister är Socialdemokraterna opportunister, maktopportunister. De vill ha vissa regler för den egna maktutövningen och andra regler för andra partiers maktutövning. Denna opportunism är begriplig för ett parti som kunde ha som valspråk Makten framför allt, men den är djupt skadlig för landet. Att försöka ändra på våra konstitutionella spelregler, som Socialdemokraterna i detta fall vill göra bara för att de inte sitter vid makten, är förkastligt och visar på ett parti som förblindats av sitt omättliga maktbegär. Men så kan vi inte ha det. Grundlagarna finns för att ge stadga och stabilitet åt vårt demokratiska system, inte för att tillfredsställa socialdemokratins maktbegär.
Men, herr talman, låt oss för ett ögonblick leka med tanken att vi ändrar grundlagen och skärper majoritetskravet för att bemyndiga att statliga bolag säljs. Då borde vi, i konsekvensens namn, ge ett motsvarande skydd åt det privata ägandet, ditt och mitt ägande, det ägande som kommer från vårt arbete och vår kreativitet, det ägande som är grunden för vår frihet och vårt oberoende. Ett sådant ägande borde inte betraktas som mindre värt i jämförelse med det statliga. Men sådant vill inte socialisterna höra talas om, och här är socialdemokrater och vänsterpartister enade socialister av samma skrot och korn.
Här vill jag påminna om att statens ägande utvidgas varje gång som till exempel skatterna höjs. Varje gång detta händer tas en del av vår egendom ifrån oss; lite mer av frukterna av våra ansträngningar, av det som vårt arbete har åstadkommit, socialiseras på det viset. Ska vi ha särskilda majoritetsregler för denna kollektivisering av vårt arbetes frukter, undrar jag. Borde inte folket skyddas från en eventuell socialdemokratisk majoritet som skulle vilja chockhöja skatten för dem med lägst inkomster och minst ekonomiska marginaler? Det borde vi faktiskt överväga innan vi överväger att ge extra skydd åt det statliga ägandet, ett ägande som alltid kommer från vårt enskilda ägande som har förstatligats.
Herr talman! Detta kommer socialisterna aldrig att ens fundera på. De lever i det land som Astrid Lindgren för drygt 30 år sedan kallade Monismanien, landet där respekten för det enskilda arbetet och det enskilda ägandet kan vara så obefintlig att skatterna kan höjas till mer än hundra procent.
Som tur är, herr talman, finns det inte bara en utan tusentals Pomperipossor, goda liberala Pomperipossor, för att hindra socialisterna att i solidaritetens och gemenskapens namn ta allt ifrån oss, för det skulle de göra om de bara fick.