Fru talman! Först vill jag välkomna statsminis-
terns nypåkomna insikt om vikten av att beivra brott
och om de brister som följt på nedskärningarna inom
landets polis- och rättsväsen.
I övrigt skryter statsministern om framgångarna
med regeringens politik. Det är trots allt, som Lars
Leijonborg har påpekat, ett faktum att Socialdemo-
kraterna går från valnederlag till valnederlag. 26 % i
Europavalet kan inte vara mycket att skryta med.
Den politiska beslutsprocessen har gått i stå utom
när det gäller att blockera och sätta stopp. Vad till-
växtministrarna i det nya superdepartementet lyckats
föra till avgörande under våren är nya regler om
skrothandel och postnummer. Det är inget som för-
bättrar näringsklimatet och inget som gör ökad till-
växt, fler företag och nya jobb.
Göran Perssons problem och misstag är att han
har lagt sig i vänsterspåret. Där finns inte den politik
det moderna Sverige behöver. Den försvåras redan av
röststarka krafter i de egna leden. LO gör ju en poäng
av att stå i vägen. Men det stora hindret är naturligtvis
samverkan med Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Hur länge skall Göran Persson finna sig i att
Schyman och Schlaug blockerar Sveriges utveckling?
Att döma av söndagens valresultat kan ju inte parti-
nitet åberopas som motivering. Finns det ingen gräns
för vilka förluster och förödmjukelser som Göran
Persson är beredd att underkasta sig för att behålla
regeringsmakten?
Jag har några gånger här åberopat Tony Blair och
Gerhard Schröder och hur de skiljer sig från social-
demokraterna. De skriver: De offentliga utgifterna
har i princip nått sitt tak. Beskattningen av hårt arbete
och företagande måste sänkas. Då skall vi minnas att
utgifts- och skattekvoterna i dessa länder ligger avse-
värt lägre än i Sverige. De fortsätter: Social med-
känsla kan inte mätas med nivån på de offentliga
utgifterna. Avgörande är hur effektivt dessa resurser
används och hur mycket de hjälper människor att
hjälpa sig själva.
Det kanske är onödigt att fråga Göran Persson om
han håller med. Han har både i ord och i handling
visat att han mäter välfärd i offentliga utgifter och
statsbidrag till kommunerna. Han har tagit bort spär-
ren mot kommunala skattehöjningar. Visserligen talar
han här om att man kan tänka sig att sänka skatter,
statliga skatter. Men hur skall det gå att lägga fram en
tillväxtfrämjande politik med skattesänkningar inom
ramen för någonting som skall formas tillsammans
med Vänsterpartiet och Miljöpartiet?
Är Göran Persson beredd att sänka skattetrycket
eller inte? Vad säger han till de många kommunala
företrädare för det egna partiet som runtom i landet
nu förbereder och talar om att höja den kommunala
skatten?