Fru talman! Under större delen av 80-talet hade vi
i arbetsmarknadsutskottet att behandla motioner om
koncernfackligt samarbete. Det bedrevs då ett arbete i
Nordiska rådet för att söka nå en överenskommelse
om detta på nordisk nivå, och vi fick hänvisa till det
gång på gång när vi avslog dessa motioner, som vi i
och för sig kände för. Det lyckades dock aldrig att nå
någon sådan enighet på nordisk basis, och frågan gick
i stå i och med det omfattande arbetet inför och med
medlemskapet i EU.
Det är därför bra att vi nu har fått ett förslag i frå-
gan. Det bygger på ett EU-direktiv om europeiska
företagsråd som nu kommer att tas in i den svenska
rättsordningen på arbetsmarknaden.
Som framgått av regeringens proposition och för-
slag till lagtexter är den bakomliggande tanken att
parterna skall träffa avtal. Lagen är med andra ord
dispositiv under förutsättning att avtalet inte innebär
mindre förmånliga regler för arbetstagarna än vad
som följer av direktivet.
Träffas inte avtal inom viss tid skall lagens regler
gälla. Lagen skall alltså ses som en stupstocksregel.
Uttrycket stupstock är ju ett välkänt begrepp på
svensk arbetsmarknad, men vårt lagråd har inte god-
tagit det, så i propositionen har det fått uttryckas an-
norlunda och krångligare med "vad som gäller om
avtal inte träffas".
I sammanhanget används inte uttrycket koncerner
utan "gemenskapsföretag" eller "kontrollerande före-
tag", och det är för sådana företag, med säte i Sverige,
som lagen gäller.
Det ankommer på varje land att anta direktiven
med de tillägg som varje lands traditioner kan innebä-
ra. Utskottet har med stor enighet antagit förslaget,
men inte helt utan reservationer, som vi har hört här
av föregående talare.
I några delar går lagen litet längre än vad direkti-
vet föreskriver. Mot detta har Moderaterna reserverat
sig. Grunderna för reservationerna känns igen. Fack-
ens ställning vid utseende av representanter i företags-
råden och kritiken mot hur de skall utses är de samma
som moderaterna hävdade vid behandlingen av styrel-
serepresentationslagen. Det innebär att de vill att de
anställda skall utse sina representanter på annat sätt än
genom sina fackliga organisationer.
Dessutom framförs kritik mot företagens möjliga
storlek och mot att det enligt lagen skall vara möjligt
för företagsråden att sammanträda två gånger per år.
Det uttrycker Moderaternas debattör här i dag som att
vi dubblar antalet sammanträden. Det är visserligen
rätt. Minimum i direktivet är ett sammanträde per år,
och vi tycker nog att om det skall vara särskilt me-
ningsfullt med det här samarbetet är det bra om man
kan träffas två gånger per år.
Den utformning som regeringen har föreslagit vad
gäller tystnadsplikten vill Moderaterna inte heller
godta, trots att den inte går lika långt som de regler
som gäller enligt medbestämmandelagen.
Enligt direktiven kan också undantag göras för
handelsflottan. Det görs inte i lagen, och det anser
Moderaterna vara fel. Det här har Kent Olsson kritise-
rat här i dag.
Man kan, fru talman, sammanfatta Moderaternas
kritik i det här fallet som tre M: Moderaterna vill
Minsta Möjliga. Det är i och för sig ingen nyhet. Men
att anföra onödiga konkurrensnackdelar och att det
här skulle försvåra bekämpningen av arbetslösheten är
väl ändå att ta i. Det torde i allmänhet i stället vara så
att företag med välinformerad och delaktig personal
kan ha klara fördelar inte minst i konkurrens med
andra.
Vänstern däremot vill att vi ytterligare skall utnytt-
ja möjligheten att gå längre än direktivet. Det gäller
tiden för förhandlingarna innan den s.k. stupstocksre-
geln slår till. Tiden är satt till tre år och det kan synas
vara en lång tid, vilket också regeringen anfört, men
regeringen har ändå i den samlade bedömningen stan-
nat för att godta direktivens tidsgränser i det här fal-
let. Företagen vet ju att om de inte träffar avtal slår
den här regeln till. Jag kan inte se att de då kan ha
mycket att tjäna på att förhala frågan. Dessutom är det
väl så att avtal i de flesta fall redan har träffats efter-
som de flesta berörda företag vet om att detta kommer
nu. Dessa avtal kommer att gälla även efter det att den
här lagen träder i kraft.
Slutligen vill Vänstern att vi skall gå längre när
det gäller tystnadsplikten som Vänstern vill knyta helt
till de bestämmelser som gäller i medbestämmandela-
gen, vilket vi har hört Ingrid Burman argumentera för
här i dag. Av propositionen framgår ju att någon vid-
sträckt tystnadsplikt inte är avsedd, att en liknande
begränsning har föreslagits i Danmark och att det kan
vara en fördel att flera länder har samma regel i det
här internationella samarbetet. Trots att regeln inte
går ända fram till MBL:s bestämmelser kan jag inte
finna annat än att den ändå ansluter till svensk tradi-
tion på arbetsmarknaden. Som Ingrid Burman uttryck-
te det här i dag kan man säga att de fackliga represen-
tanterna i dessa och liknande sammanhang är nog så
tystlåtna och tar nog så väl vara på företagens intres-
sen, betydligt längre i de flesta fall än vad medbe-
stämmandelagen skulle ge dem möjlighet att göra.
Därför är detta en regel som vi tycker att vi kan godta,
och det har utskottet också ställt sig bakom.
Fru talman! Med det anförda yrkar jag bifall till
hemställan i betänkandet i sin helhet och avslag på
reservationerna.