Fru talman! Jag vill börja med att understryka hur
viktigt och angeläget vi i Vänsterpartiet tycker att det
är att äntligen få en lagstiftning om de europeiska
företagsråden.
Rätten till ett fackligt inflytande i de transnationel-
la bolagen har varit en fråga som de fackliga organi-
sationerna har drivit länge. Även Vänsterpartiet har
motionerat om detta i riksdagen. Vi tycker alltså att
det är viktigt med demokrati, till skillnad från mode-
raterna med tanke på den bild som nyss redovisades.
Detta handlar faktiskt om att man skall ha inflytande
även när man jobbar i internationella bolag. Det
handlar om att demokrati inte är någonting som man
lämnar utanför arbetsplatsen, oavsett om arbetsplatsen
ägs av ett svenskt eller ett internationellt bolag.
Två saker bekymrar oss i det här förslaget. Det är
två begränsningar. Den ena är den treårsfrist som
finns inskriven i lagen. Den innebär att arbetsgivarna
kan förhala frågan om att träffa avtal i tre år - tre
långa år. Som vi ser det torde bestämmelsen om en
treårsfrist sakna motstycke i svensk lagstiftning.
Utskottets majoritet hänvisar till att förhandlingar-
na måste föras på olika språk och menar att det är en
anledning till att den orimligt långa tidsfristen skall
tillåtas. Men vi kan inte se att det skulle vara skäl nog.
Det handlar om stora företag, med internationell
verksamhet, som är vana vid att träffa stora uppgörel-
ser med parter från olika länder. Vi tror inte att svå-
righeter med språket gör att vissa företag inte kan
träffa avtal inom en kortare period. De företag som
inte klarar av en tidsfrist på ett och ett halvt år har nog
helt andra motiv för det. Det kan t.ex. finnas en ovilja
mot att låta anställda få sin berättigade andel av me-
dinflytandet. Det är just för dessa arbetsgivare som vi
behöver lagstifta. Vi delar alltså LO:s och TCO:s
uppfattning om att tre år är en alldeles för lång tid och
att 18 månader bör vara en väl tilltagen tid för att man
via förhandlingar skall kunna komma fram till ett
avtal.
Den andra punkten som vi är kritiska mot är den
långtgående och oprecisa regeln om tystnadsplikt.
Med den här lagen införs ett helt nytt begrepp i den
svenska arbetsrättsliga lagstiftningen. Man säger att
det skall vara tystnadsplikt om det är nödvändigt med
hänsyn till företagets bästa. Då bryter man mot den
tradition som vi sedan tidigare har i Sverige. I dag
finns det tystnadsplikt t.ex. i medbestämmandelagen.
Då talas det om risk för väsentlig skada. Det är skill-
nad det.
Det är svårt att tolka hur vidsträckt det nya be-
greppet är. Men ett är säkert: det är mycket mer
långtgående än de rekvisit som vi har haft tidigare i
Sverige för att man skall kunna utkräva tystnadsplikt.
Det är inte bara dumt och onödigt att föra in nya
rekvisit i den svenska lagstiftningen. Det sker också i
en tid när mängder av arbetstagare redan känner sin
yttrande- och informationsfrihet hotad i arbetslivet.
Exemplen är många på personer som känt sin an-
ställning hotad på grund av att de har använt sig av
sin medborgerliga yttrandefrihet. Att i det läget skärpa
tystnadsplikten för fackliga förtroendemän i europeis-
ka företagsråd är faktiskt att sända ut fel signaler till
det svenska arbetslivet. Vi beklagar det.
Det finns inga exempel på att de fackliga organi-
sationerna har missbrukat den information de fått i
samråd eller förhandlingar som gör att vi måste skär-
pa bestämmelserna om tystnadsplikt.
Utskottets majoritet motiverar sitt förslag med att
Danmark har infört motsvarande regel och att det är
bra om liknande kriterier används i flera länder som
omfattas av direktivet. Men med ett sådant synsätt
skulle vi få svårt att hävda vår svenska arbetsrätt. Så
snart det fanns en annan bestämmelse i ett annat land
skulle vi anpassa oss till den när det gäller lagstiftning
som går över ländernas gränser. Det håller inte.
Utskottet hänvisar vidare till att MBL:s förarbeten
om att arbetsgivare i undantagsfall får underlåta att
lämna information i särpräglade situationer och menar
att detta skall gälla även europeiska företagsråd.
Desto mer obegripligt blir det då att inte tystnadsplik-
ten enligt MBL kan anses räcka, utan att man vill
skärpa den.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 4 i
betänkandet.