Fru talman! Jag tror också att de s.k. obstinata fö-
retagen kommer att förhandla. Jag tror att man kom-
mer att göra det efter två år och tio månader, alterna-
tivt efter två år och elva månader. Det är synd att
Socialdemokraterna inte tycker att det är angeläget,
när vi nu har väntat sedan 1982, att få i gång den här
processen inom hela arbetslivet, dvs. alla som skall
beröras.
Jag vill återkomma till det här med tystnadsplik-
ten. Sten Östlund har flera gånger upprepat att det här
stämmer med den svenska traditionen. Jag vill påstå
att det gör det icke! Här inför vi plötsligt en tyst-
nadsplikt när det handlar om "företagets bästa". Vi
har alltid i svensk arbetsrättslig lagstiftning tidigare
hänvisat till skadebegreppet.
Jag är alltså väldigt nyfiken: Vad innehåller det
här med "företagets bästa"? Vad är det för kriterier
egentligen? När är en information till skada för före-
tagets bästa? När den är till skada vet vi. Men det här
är enligt min mening att lägga en mycket, mycket
vidare tystnadsplikt på de svenska fackliga förtroen-
demännen. Plötsligt är det en väldig massa informa-
tion man inte kan gå vidare med.
Jag skulle gärna vilja höra hur man har tolkat det
här begreppet från socialdemokratisk sida.