Herr talman! Vi skall nu avgöra regeringens för-
slag om förvaltning av statens fastigheter och statliga
myndigheters lokalförsörjning. Jag yrkar bifall till
hemställan i finansutskottets betänkande 25 och av-
slag på samtliga reservationer.
I betänkandet gör finansutskottet ett tillkännagi-
vande som innebär att direktiven till aktuella verk och
bolag för ändamålsfastigheter bör utformas så att det
går ut på att fastighetsverksamheten är ett stöd till den
verksamhet som bedrivs i lokalerna med beaktande av
effektivitetskrav i fastighetsförvaltningen.
Det här vill jag gärna att Johan Lönnroth och även
Ewa Larsson lyssnar speciellt på. Det här är det svar,
tycker jag, som man behöver ha i de här diskussioner-
na.
Jag vill också påpeka att man nu gärna tar upp
justitieutskottets yttrande. Det är dock ingen som
säger något om utbildningsutskottets yttrande, som
tillstyrker propositionen som den är.
Sedan tycker jag inte om ord om att man inte har
förstått. Jag tror nog att vi förstår allihop. Jag respek-
terar vad ni tycker och kommer inte att använda såda-
na uttryck om att inte ha förstått. Det tror jag att vi
alla har gjort.
Förslagen som finns i propositionen innebär i
korthet att nuvarande begränsningar för statliga myn-
digheters rätt att teckna nya hyresavtal som sträcker
sig längre än sex respektive tio år ersätts med en mo-
dell som bygger på flexibilitet i statliga myndigheters
lokalbildning.
Jag tror att flexibilitet är ett bra ord för den för-
handlingsverksamhet som vi vill skall råda när det
gäller statens fastigheter och dess hyresgäster.
I december 1992, alltså under den borgerliga peri-
oden, beslöt riksdagen om stora förändringar i den
statliga lokalförsörjningen. En effektivare fastighets-
och förmögenhetsförvaltning skulle skiljas från bru-
kandet av lokaler och mark. Fastighetsförvaltningen
skulle dessutom bedrivas med ett så långt som möjligt
marknadsmässigt avkastningskrav.
Utredningen som genomförts nu konstaterar att re-
formen var bra och att den inneburit en positiv för-
ändring. Remissinstanserna instämmer i detta, och
regeringen anser t.o.m. att fastighetsförvaltningen och
lokalförsörjningen gått från en centralstyrd och mo-
nopolistisk lokalförsörjningsmodell till ett delegerat
och marknadsorienterat system. Det nya systemet har
alltså bara fungerat i fem år.
Nu har högern och vänstern gått samman om att
man ånyo påbördar parterna en särskild modell
"ovanifrån". Att vänstern gör det kan man möjligen
förstå, men att man gör det tillsammans med modera-
terna, som annars till varje pris vill att marknaden
skall styra allt och alla, blir konstigt. Regeringens
förslag innebär mindre reglering och är därför smidi-
gare. Genom att utfärda sina direktiv till fastighets-
ägarna på det sätt som vi gör i vårt tillkännagivande
kommer större klarhet dessutom att uppstå om rela-
tionen mellan hyresgäster och fastighetsägare.
Utbildningsutskottet är, som jag också sade tidiga-
re, inne på att regeringens förslag är bättre därför att
det ger ett mer likt förhållande mellan att hyra från ett
statligt bolagsverk och att hyra från en privat fastig-
hetsägare.
Om reservanterna vill ha ytterligare argument kan
jag tillägga, som min egen åsikt, att reformen verkat i
alldeles för kort tid för att man nu skall ändra den
modell som har varit bra enligt både utredning och
remissinstanser.
Låt mig bara lägga till att i samband med reformen
1992 höjdes anslagen till hyresgästerna i ändamåls-
fastigheterna, som därmed fick kompensation för
eventuella hyreshöjningar. Det är alltså inte så enkelt
som att ett sänkt avkastningskrav skulle ge mer medel
till verksamheten.
Jag tror i så fall att det skulle vara mer riktigt att
man, om man så vill och kan, höjer anslagen till t.ex.
kulturen eller till speciella verksamheter som pågår i
speciella fastigheter. Jag tror att det är bättre. Jag tror
nämligen inte att det inte är så enkelt som att säga att
sänker vi avkastningskravet så betyder det att det blir
mer pengar till kultur eller, i det här fallet, till Natur-
historiska museet. Så enkelt är det inte.
När det gäller tvistelösning vill jag och majorite-
ten konstatera att det inte råder någon oklarhet om hur
tvister skall lösas. Och vi kan heller inte se att det
finns anledning att ändra dessa bestämmelser t.ex.
genom att utföra en särskild ordning för att lösa tvis-
ter beträffande avtal om ändamålsfastigheter. Jag kan
tillägga att inga konflikter på fastighetsområdet som
rör Statens fastighetsverk har avgjorts av regeringen.
Den tvist som Johan Lönnroth beskriver har inte
kommit så långt som till en lösning. Därför tycker jag
att man bör ge modellen en chans innan man kräver
ändringar eller återinförande av regleringar, om man
så vill.
Så vill regeringen skilja ut dotterbolaget Special-
fastigheter AB ur Civitaskoncernen. Bolaget kommer
långsiktigt att ägas av staten. Avskiljandet av Special-
fastigheter AB skall ses som ett led i en ytterligare
renodling av Civitaskoncernen och av statens ägande
av skilda kategorier av fastigheter.
När det gäller reservationerna 6 och 7, som ju går
åt helt olika håll, kan sägas att eftersom skälet för
åtgärderna är att skapa ett långsiktigt statligt ägande
så avslås reservationerna.
Ett ytterligare förslag från regeringen innebär att
styrelserna i statliga Akademiska Hus med dotterbo-
lag utses utan särskilda krav på representation från
berörda universitet och högskolor. Det är självfallet
konstigt att hyresgästerna har en så stark representa-
tion i den organisation eller det bolag som är hy-
resvärd eller tillhandahåller lokaler och mark.
Samtidigt säger regeringen i sin proposition att
man kommer att se till att sakkunskap om universite-
tens och högskolornas villkor finns representerad i
styrelserna.
Jag har, kan jag tillägga, i dag varit i kontakt med
Akademiska Hus, som har redovisat hur man skall
klara de här frågorna med en förändrade styrelsesam-
mansättning. Jag känner mig fullständigt lugn i den
frågan. Man kommer att se till att det finns sakkun-
skap även om man måste ändra i namnfrågorna.
Reservanterna i denna del slår alltså in öppna dör-
rar. Vad göras skall är redan gjort.
I reservation 10 vill de tre borgerliga partierna
bilda ett fastighetsinvesteringsbolag och snarast börja
avyttra statens kommersiella fastigheter, särskilt Va-
sakronan. Jag yrkar avslag på detta sedvanligt bor-
gerliga förslag. Jag tror nämligen inte på dessas stän-
diga försäljningar och privatiseringar. Inte blir lokal-
försörjningen bättre med privata monopol. Jag tror att
staten kan göra stor nytta med ett aktivt och kunnigt
ägarskap. Er fantasi och krämarmentalitet i sådana
frågor känner inga gränser. Försvaga staten verkar
vara viktigare än nästan allting annat.
Herr talman! Sammanfattningen skulle kunna vara
att när det gäller hyressättning så betyder regeringens
förslag med utskottets markering en flexibel, smidig
och effektiv hyressättning. Det betyder stöd till verk-
samheten och en öppen förhandlingsmodell i förhål-
lande till oppositionens ovanifrånmodell.
Vi vill skilja ut Specialfastigheter AB från Civitas.
Men vi vill att bolaget långsiktigt skall ägas av staten.
Vi vill förändra sammansättningen i styrelserna
för både moder- och dotterbolag i Akademiska Hus
AB, men samtidigt se till att kunskap om universitet
och högskolor garanteras. Vi vill ge möjligheter för
statliga myndigheter att skriva längre hyresavtal än
hittills. Och vi vill till sist att den statskommunala
marknämnden läggs ned.
Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i be-
tänkandet och avslag på samtliga reservationer.