Fru talman! Det är frestande att börja med Mari-
anne Samuelssons fråga, men jag skall ändå först
vända mig till Sten Andersson.
Det är inte oviktigt att den här debatten nu tas upp,
även om jag kan inse att det hade legat en poäng i att
vi haft interpellationsdebatten före folkomröstningen,
eftersom en hel del av de missförstånd och felaktiga
informationer som spreds i den kampanjen undanröjs
av detta svar och även av den proposition som rege-
ringen lade fram inför riksdagen.
Det var inte något taktiskt inslag i något slags
kampanj. Ett medlemskap för Sverige innebär nya
förhållanden för tullens verksamhet. Vi får en inre
gräns och en yttre gräns, och vi måste anpassa vårt
regelverk och vår lagstiftning därefter.
I den mening vi nu diskuterar har regeringen sagt,
och det framgår tydligt av svaret, att vi inte tänker ge
upp den möjlighet till stickprovskontroller som vi har
haft innan vi har skaffat oss andra åtgärder som fullt
ut ger samma effekt vad gäller kontrollen vid inre
gräns.
Man talar om kompensatoriska åtgärder. Vad är då
detta? Det är framför allt ökat samarbete med
tullmyndigheter i andra delar av Europa, med polis-
myndigheter och underrättelsetjänst, och annan typ av
övervakning i hamnar och på flygplatser, precis som
jag sade i svaret.
Av engelska erfarenheter kan vi se att de har lyckats
väl med den typen av tullhantering vid ett medlem-
skap. De har klarat av att göra samma typ av tillslag
mot narkotikahandeln som tidigare.
Det finns anledning att driva på en utveckling av
tullens arbetsmetoder och arbetsformer i samarbete
med andra länder i Europa. Vi måste inse att vi har att
göra med en organiserad brottslighet som är interna-
tionellt förgrenad och som väl troligen enbart kan
bekämpas med internationellt samarbete. Det natio-
nella arbetet förslår en bit, men det internationella är
nödvändigt. EU-medlemskapet ger oss sådana möjlig-
heter.
Jag tror också att det är mycket farligt att, som
Marianne Samuelsson, säga att de ungdomar och
andra som tidigare har haft en känsla av att de skall
upptäckas vid tullen därför att det har funnits en
stickprovsmöjlighet nu kan känna att de inte löper den
risken. Det är en felaktig information. Det står klart i
svaret att vi behåller stickprovskontrollen. Det står
också klart i propositionen. Det finns alltså ingen som
helst anledning att ge någon annan signal än att risken
för upptäckt är precis lika stor som tidigare.
När vi förändrar Tullens verksamhet till följd av
medlemskapet försvinner en del av Tullens arbets-
uppgifter. Klareringen av gods, det som är Tullens
stora och huvudsakliga arbetsuppgift, försvinner mot
75 % av de områden som vår export och import riktar
sig. När den arbetsuppgiften försvinner och varorna
flyter smidigare över gränserna får vi också en mindre
arbetsvolym hos Tullen där man sysslar med klarering
av gods.
Då skall tullmyndigheterna självfallet göra en ef-
fektivisering. De som förut har arbetat med detta
kommer inte längre att ha kvar den uppgiften. Då får
vi en rationalisering som vi kan behöva i en hårt an-
strängd statskassa. Hur stor den kommer att bli kan
diskuteras, och det pågår just nu ett internt arbete i
regeringskansliet - det är en budgetförhandling i
klartext - om hur stor nerdragning vi kommer att göra
hos Tullen till följd av att det här klareringstvånget
försvinner. Låt mig säga att besparingspotentialen är
avsevärd, men en del av den tänker vi ta i anspråk för
att se till att vi klarar ett gott gränsskydd för den typ
av frågor som vi nu diskuterar. Då har jag inte sagt för
mycket i det här interpellationssvaret. Det är så vi
arbetar och så vi resonerar.
Jag tror att Widar Andersson sätter fingret på rätt
punkt. Det krävs ökad samverkan mellan Kustbevak-
ningen, Polisen och Tullen. Det gäller även skatte-
myndigheterna. Skatteförvaltningen och Tullen står ju
varandra mycket nära. Det finns klara integra-
tionsmöjligheter här.
Sedan kan man naturligtvis inte bryta loss gräns-
frågan från hela samhällets engagemang emot narko-
tikan. Widar Andersson vet säkert bättre än någon
annan i kammaren hur det arbetet fungerar. Ett av de
starkaste intrycken från debatten i den folkomröst-
ningskampanj som vi har bakom oss tycker jag har
varit att en sådan person som Widar Andersson, som
har ett så starkt engagemang i narkotikafrågan, så
entydigt har stått för en Europaintegration. Han har
även klarat ut mycket i debatten om gränsfrågorna.
Det tycker jag att Widar Andersson skall ha en eloge
för.
I övrigt tror jag att jag har svarat på de frågor som
har varit uppe i diskussionen. Det finns anledning att
återigen understryka mitt skriftliga svar till Marianne
Samuelsson. Där står det klart och tydligt hur vi ser på
stickprovskontrollerna i fortsättningen.