Fru talman! Sverige växer bäst i Europa! Så löd rubriken på förstasidan i Svenska Dagbladets näringslivsbilaga onsdagen den 30 november i år. När man sedan slog upp s. 4 kunde man läsa följande rubrik: Arbetslösheten sjunker nästa år - regeringens paket står för hälften av de nya jobben. Men det var inte slut med det, utan på s. 13 i samma tidning löd rubriken: Stark svensk tillväxt. OECD spår ljus framtid för ekonomin under de närmaste åren.
För oss socialdemokrater var det positiva nyheter, i synnerhet som det stod att läsa i Svenska Dagbladet, och en bekräftelse på en lyckad ekonomisk politik. Denna tidning brukar ju inte stå på svensk socialdemokratis sida, åtminstone inte på ledarplats. Tillåt mig därför ge en eloge till den objektiva journalistik som präglar Svenska Dagbladet på nyhetsplats.
Fru talman! De allra flesta av oss sätter likhetstecken mellan välfärd och ett samhälle där vi gemensamt bidrar efter förmåga och får del av tryggheten efter behov. Men tanken kring välfärdssamhället är något mycket större. Det handlar i grunden om att alla ska få en chans oavsett bakgrund, ursprung eller pengar i plånboken.
Tankarna kring välfärdssamhället föddes i arbetarrörelsens barndom i slutet av 1800-talet, i protest mot klassamhället som gjorde skillnad på besuttna och dem som saknade pengar. Klassamhällets systemfel var att det inte gav möjligheter till det stora flertalet utan endast till de redan privilegierade. Ett sådant samhälle kan aldrig blomstra eller utvecklas. Det är dömt att gå under eftersom det ställer människor utanför.
Fru talman! Det största jobbpaketet i mannaminne - så beskrev finansminister Pär Nuder den satsning som vi nu debatterar, och jag håller gärna med. Det här är den största jobbsatsningen på många år och definitivt den största under mina år som ordförande i arbetsmarknadsutskottet. Det är just den typen av insatser och åtgärder vi i den socialdemokratiska utskottsgruppen efterlyst när vi tvingats konstatera att den förväntade svängningen i konjunkturen inte gett de sysselsättningseffekter som vi räknat med.
Därför är vi socialdemokrater beredda att satsa totalt 20 miljarder kronor på olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder för att få ut så många arbetslösa som det någonsin går - i plusjobb, på utbildningsvikariat och i arbetspraktik, för att nämna några av de insatser som vi nu sätter i sjön.
Fru talman! Mot denna satsning står sänkt ersättning i a-kassan, fyrdubblad medlemsavgift i a-kassan, endast 64 % i ersättning efter 300 dagars arbetslöshet. Men inte nog med det. Högerkartellen lanserar dessutom en för dem revolutionerande idé. De kallar det nystartsjobb, vilket innebär att arbetsgivaravgiften tas bort för dem som varit arbetslösa mer än ett år. Det motsvarar en subvention på 32,6 %. Det ska jämföras med de anställningsstöd som finns i dag och motsvarar lönesubventioner upp till 85 %. I dag har vi drygt 27 000 personer som har allmänt, förstärkt eller särskilt anställningsstöd på detta sätt. Försök med sänkt arbetsgivaravgift, för att skapa fler arbetstillfällen, har prövats vid olika tillfällen. De utvärderingar som gjorts ger anledning till stor skepsis beträffande åtgärdens effektivitet.
Det finns med andra ord ingenting som talar för att nystartsjobben skulle vara en bättre lösning än de arbetsmarknadspolitiska program som redan finns i dag. Mina frågor till högeralliansen blir därför: Hur kan ni garantera att det blir 50 000 nya jobb? Hur har ni kommit fram till 50 000 nya jobb till en kostnad av dryga miljarden?
I det här sammanhanget förtjänar det också att påminna om att högerkartellen är enig om att sänka skatterna till den så kallade OECD-nivån, det vill säga med 250 miljarder kronor, vilket motsvarar en femtedel av statens hela budget. Vi kan ju leka med tanken vad 250 miljarder i skattesänkningar skulle innebära för den svenska välfärden. Mina frågor till högeralliansen blir därför: På hur lång tid ska skatten sänkas med 250 miljarder? Blir det på två, tre, fyra eller fem år? Vem ska stå för notan? Är det de arbetslösa, barnfamiljerna eller våra äldre? Det är berättigade frågor att få svar på, och då inte bara jag utan hela svenska folket.
Fru talman! I vårt betänkande finns också ett stort och viktigt avsnitt om vad vi förr kallade för arbetshandikapp och arbetshandikappade. När vi så småningom bifaller förslaget i betänkandet säger vi även ja till att i stället tala om funktionshinder och personer med funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga. Orsaken är att det inte alltid finns en koppling mellan funktionshinder och nedsatt arbetsförmåga och att arbetsförmågan med rätt stöd inte behöver påverkas av funktionsnedsättning. Det är helt enkelt arbetsförmågan som ska vara avgörande.
I det avsnittet finns även en punkt där utskottet föreslår att utvecklingsanställning ska kvalificera till a-kassa, och riksdagen bör därför avslå regeringens förslag till ändringar i 14 och 17 §§ lagen om arbetslöshetsförsäkring. Vidare ger utskottet regeringen till känna att personer som har lönebidrag ska ha möjlighet att fortsätta att arbeta till 67 års ålder.
Målet för arbetslivspolitiken är goda arbetsvillkor och möjlighet till utveckling i arbetet för både kvinnor och män. Det övergripande målet för jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män ska ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter inom livets alla områden. Detta kommer arbetslivsminister Hans Karlsson och jämställdhetsminister Jens Orback att tala mer om.
Till sist, fru talman: Jag talade i min inledning om att de allra flesta av oss sätter likhetstecken mellan välfärd och ett samhälle där vi gemensamt bidrar efter förmåga och får del av tryggheten efter behov. Ett sådant samhälle kräver att alla ska vara med, inte bara några. Just därför är denna stora satsning på arbete, med avtalsenliga löner åt dem som står allra längst från arbetsmarknaden, så viktig. Det är genom trygghet och klara spelregler som människor frigörs och utvecklas.
Med dessa avslutande ord yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.