Fru talman! Först vill jag säga till Peter Eriksson
att det faktiskt bara är i den tredje etappen av EMU
som vi kan bötfällas. Jag läste fel även i det fallet.
Enligt övergångsbestämmelserna blir det ingen böt-
fällning eller några hårda sanktioner under den andra
fasen. Men vi kommer att bli övervakade av kom-
missionen.
Vi i Centern har hela tiden kraftigt betonat att vi
vill stå utanför valutaunionen. Vi vill behålla vår
riksbank med demokratisk styrning. Vi vill behålla en
egen valuta. Därför är det mycket viktigt att vi får
klart för oss vad regeringen tänker göra i detta avse-
ende.
Jag noterar att Göran Persson numera säger "god"
sysselsättning i stället för "full" sysselsättning. Det
tycker jag är mycket illavarslande. Det har kanske
blivit ett språkbruk, men jag tycker att det är illa. Vi
borde återgå till beteckningen "full" sysselsättning
såsom det absolut prioriterade målet i den ekonomiska
politiken.
Det är bara de som misslyckas med att uppfylla
kraven på konvergens som slipper undan EMU:s
tredje etapp. Det framgår mycket klart av Romtrakta-
tet, ändrat i Maastricht, i kap. 4 artikel 109. Där sägs
att de medlemsstater som senast 1999 inte har uppfyllt
konvergenskraven blir medlemsstater med undantag.
Alla andra kommer, efter avgörande i rådet med kva-
lificerad majoritet, att ingå i den tredje etappen. Ingen
vet när. Detta är det avtal som vi har skrivit under och
riskerar att tvingas lyda - om man inte under rege-
ringskonferenserna 1996 ändrar på Maastrichtfördra-
get. Om man då inser att det är ett misstag kan man
låta den biten återgå. Det här är självfallet något som
Sverige måste arbeta för. Det är inte riktigt och lämp-
ligt med en valutaunion. Det har de flesta ekonomer i
Sverige också sagt.
Kan riksdagen verkligen avgöra det här med den
skrivning som nu finns i det avtal som vi har skrivit
under?
En av Storbritanniens förhandlare i Maastricht,
den ledande konservative parlamentsledamoten Nor-
man Lamont, sade den 11 oktober i år att han nu de-
finitivt har bytt sida i EU-frågan. EU har efter Ma-
astricht markant avvikit från vad merparten inom EU
har tänkt sig.
Lamon sade följande: "Jag fick detta dramatiskt
klargjort för mig i Maastricht vid ett slutet möte med
finansministrarna när jag hävdade att den brittiska
idén med omröstning i parlamentet innan man slutligt
bestämde sig för en gemensam valuta borde gälla alla
medlemsstater och inte bara Storbritannien. För mig
tycktes detta vara elementär demokrati: visst måste
väl ändå varje parlament ha rätt att rådfrågas när det
gäller ett så avgörande steg. Döm om min förvåning
när en av mina kolleger, som senare blev premiärmi-
nister i sitt land, replikerade att om parlamenten fick
yttra sig, kanske de skulle säga nej och Europa skulle
då ?aldrig nå sitt mål, Europa skulle aldrig utvecklas´.
Jag var ensam i minoritet."
Så till frågan om Riksbankens oberoende. Redan i
den andra etappen - den som vi går in i den 1 januari
1995 - kommer vi att avkrävas ett löfte om att vi
inleder arbetet på att göra Riksbanken oberoende.
Detta har Socialdemokraterna livligt motsatt sig. Nu
vill jag fråga Göran Persson på vilket sätt han har
förberett Riksbankens lösgörande från riksdagen.
Enligt reglerna för EMU är det inte tillåtet för
Riksbanken att finansiera ett budgetunderskott. Staten
tvingas ut på kapitalmarknaden för sina lån och blir
därmed underställd marknadskrafternas beslut om
räntan. Så sent som under de första budgetåren på 90-
talet hade Riksgälden ett checkkreditkonto i Riksban-
ken och kunde därmed finansiera delar av budgetun-
derskottet utan att trängas på lånemarknaden. Det
borde finnas en möjlighet att hålla räntan nere.
1990/91 lånades 18 miljarder, och 1991/92 lånades 17
miljarder. Det här kommer inte längre att vara tillåtet
när vi ansluter oss till EU. Vi mister därmed ett vik-
tigt finanspolitiskt instrument som skulle kunna hålla
räntan nere.
Säkerligen kan en politiskt styrd riksbank också
finna andra finanspolitiska metoder att få ordning på
budgetunderskott och bekämpa inflation och samtidigt
se till att alla människor får ett konstruktivt arbete så
att de kan vara med och skapa resurser och inte bara
gå på sparlåga som arbetslösa. Risken för inflation
måste man naturligtvis bevaka mycket noga. Men en
skickligt förd finanspolitik ser naturligtvis till att det
inte finns mera pengar att framställa via tryckpressar-
na än att det finns varor och tjänster som motsvarar
pengarna. Flaskhalsar som hindrar näringslivet från
att få den arbetskraft den behöver för att producera
det vi behöver för att exportera så att vi kan importera
måste tas bort. Detta är ett ekonomiskt-politiskt arbete
som en självständig stat har möjligheter till.
Jag vill gärna höra Göran Perssons synpunkter på
detta. Har vi som medlemmar i EU i EMU:s andra fas
möjlighet att bibehålla vår fria riksbank och att ta
egna finanspolitiska initiativ som gör att vi inte är
beroende av marknadens godtycke?