Fru talman! Sven-Erik Österberg har frågat mig om jag har för avsikt att kritiskt ompröva regeringens politik vad gäller koncentration av resurser till de äldre och större lärosätena som överordnat mål samt om jag kommer att ta några initiativ för att intensifiera samverkan mellan de yngre lärosätena, samhälle och näringsliv i syfte att stärka regional tillväxt.
Regeringens mål är att stärka Sveriges ställning som forskningsnation och därmed stärka konkurrenskraften i en globaliserad värld och bidra till ökad ekonomisk tillväxt och välfärd i Sverige.
Våra ledstjärnor på området kan sammanfattas i två begrepp: kvalitet och autonomi. En av fördelarna med kvalitetsbegreppet är att det gäller oavsett om det står högskola eller universitet på skylten. Den som är duktig, fokuserar och levererar hög kvalitet kommer att belönas. Den som inte gör det kommer att få tänka om. Det gäller stora som små lärosäten, nya som gamla.
De nyare lärosätena får, som Sven-Erik Österberg riktigt påpekar, en tiondel av de direkta statliga forskningsmedlen. Men detta är inte en effekt av denna regerings politik utan har grundlagts tidigare. När nuvarande regering tillträdde var den proportionella fördelningen i detta avseende mellan de nyare lärosätena och de äldre väsentligen likadan som i dag.
Regeringen presenterade i propositionen
Ett lyft för forskning och innovation
(prop. 2008/09:50) en kraftfull satsning på forskning och innovation som fram till och med 2012 kommer att innebära att anslagen för forskning ökar med 5 miljarder kronor, vilket storleksmässigt är en historiskt unik satsning. Regeringen framhöll också i propositionen att förstklassig forskning ska bedrivas vid såväl större som mindre lärosäten.
I propositionen förs universitet och högskolor för första gången samman i samma modell för resurstilldelning för forskning. esurser fördelas efter kvalitetsindikatorerna externa medel och publiceringar och citeringar, vilket skapar möjligheter för både universitet och högskolor att påverka sina möjligheter till finansiering av forskningen. För första gången införs också en koppling mellan utbildningens volym och forskningsfinansieringen genom att varje lärosäte getts en basresurs om 8 000 kronor per helårstudent. Detta har framför allt gynnat nyare lärosäten.
Alla högskolor har dessutom sedan den 1 januari i år möjlighet att ansöka om tillstånd att utfärda examen på forskarnivå, vilket är mycket viktigt för högskolornas möjligheter att utveckla en framstående forskning inom specifika områden.
Under det svenska ordförandeskapet i EU drev Sverige frågan om att förbättra utbytet av investeringar inom högre utbildning, forskning och innovation genom systematiskt och fortlöpande samspel, den så kallade kunskapstriangeln. En väl fungerande kunskapstriangel är en förutsättning för samarbete mellan lärosäten, företag och det omgivande samhället i övrigt.
Utbildningsdepartementet arrangerade med stöd av Högskoleverket under hösten 2009 en EU-ordförandeskapskonferens i Göteborg som fick ett stort gensvar från övriga EU-länder. I slutsatserna från konferensen konstateras att universitet och högskolor bör ha en central roll i samspelet inom kunskapstriangeln genom att skapa och sprida kunskap som är till gagn för samhället i stort.
Inför det vidare arbetet på nationell och internationell nivå har jag bett universitet och högskolor att inkomma med beskrivningar på vilka särskilda insatser lärosätena gör för att främja interaktionen mellan utbildning, forskning och innovation. Jag kommer att noga följa lärosätenas arbete med kunskapstriangeln.
Min ambition är att det ska löna sig för såväl äldre som yngre universitet och högskolor att både bedriva förstklassig forskning och att samverka med omgivande samhälle och näringsliv för att stärka innovation och tillväxt.