Fru talman! Jag tackar statsrådet Krantz för svaret. Anledningen till att jag skriver den här interpellationen är att det finns en ganska utbredd debatt i samhället i dag om på vilket sätt forskningsresurserna fördelas. Många känner sig förfördelade med de kriterier som uppställs av regeringen när det gäller just fördelningen av forskningsmedel.
Om man backar lite i historien kan man se att den utveckling som skett under tidigare mandatperioder på högskolans områden och även på universitetens område har varit en positiv utveckling för Sveriges del. Vi ser att där högskolorna och universiteten ligger blomstrar också näringslivet och utvecklas med nya initiativ och nya produkter. Nya företag växer upp.
Högskolorna och universiteten har haft en viktig roll i att hålla ihop Sverige på ett effektivt sätt. Kanske den bästa insats man kan göra är att se till att ha ett väl utvecklat universitet eller en högskola på många ställen i landet. Det kan vara den bästa insatsen för att också se till att man har en bra regionalpolitik när det inte fungerar på det sätt som det gjorde tidigare på 60- och 70-talet.
När det gäller kvalitetsbegreppet och den fördelning som har varit kan man fundera på om det är rätt kriterier som ligger i kvalitetsbegreppet. Det finns det en fundering kring.
När det gäller många av de regionala högskolorna och universiteten pekas det på att regional utveckling också borde vara ett kvalitetsbegrepp. Vad har man åstadkommit med sin forskning och sin aktivitet just i det område man har varit? Vore inte det något som borde räknas in i det här?
Statsrådet pekar på de 5 miljarder som man har lagt till. Till vissa högskolor har det över huvud taget inte lämnats ut något. Det har framför allt landat i de redan forskningsstinna institutioner som finns på Uppsala och Lunds universitet.
Jag har inget emot något av dem på något sätt. Men om det ställs högre krav när det gäller forskningsmedel på högskolevärlden är det viktigt att man får del av det så man kan vara med i en viktig utveckling och ha en positiv utveckling.
På Uppsala universitet hade man ett överskott på 211 miljoner i fjol, varav det mesta kom från forskningsresurser som inte utnyttjats. Tittar man på de små och medelstora högskolorna - jag hade som exempel från mitt hemlän Mälardalens högskola - kan man se att för att kunna utnyttja forskningsmedel har man en utväxling. 73 miljoner i statliga forskningspengar växlar man upp till det dubbla. Inom vissa branscher har man extern finansiering upp till 80 procent.
Det fungerar när det finns ett aktivt näringsliv inom branscher där näringslivet är intresserat av att vara med och bidra med forskning. Men det går sämre när det gäller humaniora och utveckling inom sjukvården till exempel. Där är inte näringslivet lika intresserat av att vara med. De utbildningarna backar om man inte kan forska på det området. Det blir negativt för de skolorna.
Det finns anledning att se över det. Man kan inte som statsråd bara hänvisa till att så har det varit tidigare. Må så vara, men det är nu med de nya kriterierna och kraven när det gäller forskningsdelar som ansvaret vilar på den regering som är nu. Hur utvecklar man det här framåt så att också de här högskolorna kan ha en positiv utveckling?
Jag kräver inte att det ska vara fördelning av forskningsresurser baserat på hur många personer som bor där. Det är klart att det finns andra kriterier. Men jag kan se att det finns ett problem just nu vad det gäller forskningsresurser. Man kan få en negativ utveckling på vissa högskolor om man inte väger in de problem som finns.