Fru talman! I den rödgröna budgetmotionen lägger vi 400 miljoner extra på grundutbildningen för att stärka denna.
Den procentuella fördelningen kan man alltid hänvisa till, men lite vanskligt är det. Hur det ser ut beror ju också på grundförutsättningar, så man kan väldigt länge diskutera vad som är rätt del.
Det som oroar mig just när det gäller dels den här biten och de som har samhällsvetenskap och humaniora, dels det som beskrivs i diskussionen med de här lärosätena är att det krävs mer forskning för att hålla kvaliteten. Då måste man få tag i mer forskare och få mer externa medel. Detta är mycket svårt för den som är i en uppbyggnadsfas. Det är klart att det är lättare att få forskare av hög kvalitet, professorer och så vidare till ställen där man inte ens klarar av att göra av med de forskningsresurser man har. Där är det självklart mycket lättare. Väldigt lite tid behöver ägnas åt att jaga externa resurser när det finns statliga resurser att ha till forskning.
I en utvecklingsfas ligger det här en del i fatet. Det är klart att det blir svårt. Rättvisa är kanske fel ord i sammanhanget, men det är klart att det är lite olika förutsättningar att växa.
Självklart är det inte så, skulle jag vilja säga, att högskolor och universitet börjar blomstra av sig själva. Så naiv att jag trott det har jag aldrig varit. Det är på högskolor med kreativitet och kreativa människor som det blir intressant. Man sluter sig samman och bildar nätverk. Det är sådant som skapar kreativitet. Jag har själv sett det i Västerås. Över tusen jobb finns i teknikbyn. De flesta av de jobben hade över huvud taget inte funnits om inte Mälardalens högskola, teknikforskningen och utbildningsdelen där hade funnits. Det är vad vi ser i hela den här utvecklingen.
Jag tycker att vi har en bra balans när det gäller täckningen av högskolor och universitet i landet - detta som svar på frågan om antalet. Kanske är det så att några i framtiden ska gå ihop till universitet och på så vis bli starka. Det är jag inte heller främmande för.