Herr talman! Det kan finnas anledning att
kommentera en del av de frågeställningar som togs
upp. En del kommer naturligtvis att kunna tas upp
i samband med utskottsbehandlingen av skrivelsen.
Vid det tillfället finns möjlighet att skaffa sig
kompletterande information från exempelvis de
myndigheter som är involverade.
Rolf L Nilson tog upp problemet med
räntemarginalen och tillgången till krediter.
Detsamma gjorde Hans Gustafsson. Här har vi ett
besvärligt dilemma. Det ju är en ganska naturlig,
om än oönskad, följd av den ohämmade expansion
på utlåningssidan som vi såg under slutet av 1980-
talet, nämligen att pendeln tenderar att slå litet för
långt åt andra hållet.
Det är också omöjligt att reglera fram något i det
här avseendet. Det enda man kan göra -- och som
jag försöker göra så gott det nu går -- är att påminna
om det i sig självklara att bankernas framtida
intjäningsförmåga ligger i att kunna bevilja krediter
på normala villkor, med en rejäl sund
kreditprövning, som vare sig slår för långt åt ena
eller andra hållet. Det är på det viset man skapar
förutsättningar för sin egen lönsamhet och sin egen
fortlevnad. Det är viktigt att detta tränger igenom.
Men det finns naturligtvis i ett övergångsskede
problem i det här avseendet. Jag tror att det finns
anledning att se optimistiskt på situationen i och
med att vi ser vissa ljusglimtar i ekonomin i sin
helhet.
Jag kan inte underlåta att nämna att jag hoppas att
riksdagen prövar propositionen om
företagsbeskattning i konstruktiv anda, när den
kommer. Syftet med de förslag som läggs fram i den
är just att försöka förbättra förutsättningarna för
kapitalförsörjningen, i det här fallet
egetkapitalförsörjningen. Det lägger också en bas
för möjligheten att sedan komplettera. Utan att gå
in närmare på vilka tekniker som kan väljas,
konstaterar jag att just kapitalförsörjningsfrågorna
är väldigt viktiga, speciellt i en uppgångsfas som vi
redan skönjer i industrisektorn. Förhoppningsvis
kommer denna uppgång även i andra sektorer i
ekonomin.
Det är även omöjligt att reglera fram förändringar
när det gäller räntemarginalen. Den typen av
stelbenta regleringar bidrog en gång till att skapa
dagens problem. Vi har sett en nedgång, och vi har
fortfarande 1 till 1,5 procentenheter kvar till dess vi
är nere i den marginal som gällde innan de problem
som vi i dag ser började uppkomma. Det är här
viktigt att denna utveckling får fullföljas, och det är
naturligtvis angeläget för bankerna att de själva
bidrar till att den här utvecklingen fortsätter.
Jag är däremot inte beredd att medverka till att
ägarrollen i Nordbanken utnyttjas så att icke
affärsmässiga bedömningar görs, exempelvis vad
gäller kreditgivning och räntemarginaler.
Självfallet skall Nordbanken göra sina
bedömningar med utgångspunkt i vad som är
affärsmässigt sunt och riktigt.
Jag tänker inte kommentera frågan om
försäljningen av Gota bank. Ärendet har kommit
till Bankstödsnämnden. En utvärdering av de
realistiska alternativ som finns kommer att göras.
Jag konstaterar dock att det är viktigt att
kostnaderna för skattebetalarna minimeras. Det
bör vara ledstjärnan i hanteringen. Vid i övrigt
förhållandevis lika anbud kan ytterligare saker
naturligtvis vägas in, så att en helhetsbedömning
görs. Men vi får inte glömma det grundläggande
ansvar som vi har gentemot skattebetalarna,
nämligen att minimera deras kostnader. På den
punkten tror jag att vi är överens.
I det här sammanhanget vill jag också notera att
regeringen har kunnat lämna tillstånd till flera
utländska banker som har önskat etablera sig i
Sverige, inledningsvis, naturligtvis, i mindre
omfattning. Det kommer ändå att påverka
konkurrensförhållandena och hela kreditsystemet.
Regeringen ser det som mycket positivt.
Vi visar inte passivitet i ägarrollen, men vi är inte
heller beredda att bli så aktiva att vi går in i ett
aktivt reglerande och styrande. Det vore fel.
Hans Gustafsson tog upp frågan om
bankombudsman. Jag ser positivt på möjligheterna
att skapa något, utan att staten behöver engagera
sig i detta. Det finns anledning att så småningom
återkomma till den frågan. Vi skall självfallet se till
att det finns utrymme för att kunder/konsumenter i
banksektorn känner att de kan vända sig
någonstans. Jag delar uppfattningen i det
avseendet.
Samrådet kommer naturligtvis att fortsätta på det
sätt som en gång har överenskommits, för att skapa
samstämmighet i de olika frågorna. Vi kommer
naturligtvis också att lämna den information som
behövs kontinuerligt, exempelvis vad gäller
prövningen av verksamheten i Bankstödsnämnden.
Där finns också en representation i det avseendet.
Det finns också anledning att så småningom lämna
en samlad redovisning av vad som har inträffat
beträffande undersökningar i bankerna. Jag tror att
det skall ske i samband med den totalredovisning
som görs i budgetpropositionen. Det är det
lämpligaste tillfället, då vi bör se detta ganska väl.
Vad gäller resultatet av omförhandlingar av de
enskilda avtalen, avstår jag från att ta upp en
diskussion här. Det finns möjlighet att återkomma
till detta i utskottsbehandlingen och senare. Jag kan
konstatera att de avtal som finns, förutom i ett fall,
nu håller sig inom de riktlinjer som jag har
redovisat för respektive institut.