Fru talman! Jag var väl inte alldeles lycklig över
att vi just i det här sammanhanget skulle ta in de
motionsyrkanden som fanns om ILO-konventionen.
Men nu finns de där, och jag har inget emot att argu-
mentera kring dem.
Det ena är naturligtvis ett mer sakligt skäl, att vi
som regel från riksdagens sida inte brukar lägga vår
tidplan på regeringens arbete när det gäller att produ-
cera propositioner. Det tycker jag är ett rimligt skäl
också i det här läget.
När det gäller ILO-konvention 169 hoppas jag
verkligen att vi kommer att finna en lösning som
fungerar. Både Per Lager och jag vet ju att det inte är
alldeles utan komplikationer, men det vore väldigt
angeläget att de hinder som fortfarande finns på vä-
gen röjs undan. Jag tror inte att man ska säga att det
på något vis finns en osäkerhet om att vi vill komma
till en lösning.
Däremot har de nu pågående rättsprocesserna na-
turligtvis en stark koppling till frågan om ILO-
konventionen och dess tydning, liksom till just den
konfliktpunkt som kanske är något av huvudproble-
matiken kring såväl den samiska rennäringen som
ratificeringen av ILO-konventionen här i riksdagen.
Jag har väldigt svårt att se hur man i ett sådant läge
skulle kunna fatta ett beslut i Sveriges riksdag som
styr upp hur vårt rättsväsende hanterar nu gällande
lagar. Därför kan jag inte se det på något annat sätt än
att det är rimligt att det förslag som har lyfts in i det
här betänkandet avslås och därmed avslås också re-
servationen.