Fru talman! Den kristdemokratiska människosy-
nen ger människan ett absolut värde. Den utgör grun-
den för individens personliga rättigheter och för
skyddet mot alla former av övergrepp och diskrimine-
ring.
Sveriges nationella minoriteter är en levande del
av det svenska samhället. Deras språk är en värdefull
del av den svenska kulturen. Genom att tillerkänna
dem språkliga och etniska rättigheter stärks deras
självtillit och kulturella identitet.
Propositionen och betänkandet om nationella mi-
noriteter är ett steg i rätt riktning, även om det hade
varit önskvärt att förslaget hade kommit tidigare -
kanske redan för 50 år sedan.
Vi har i dag att ta ställning till ett betänkande om
de historiska minoriteterna i Sverige, nämligen torne-
dalingarna, samerna sverigefinnarna, romerna och
judarna samt deras respektive språk. Språkets och
kulturarvets betydelse kan inte nog understrykas när
vi talar om en människas identitet och självkänsla.
Det är därför glädjande att det verkar finnas en klar
majoritet i Sveriges riksdag som vill anta propositio-
nen.
Fru talman! Jag ska i mitt anförande uppehålla
mig vid frågan om tornedalingarnas och svergefin-
ländarnas rättigheter och stöd vad avser språk och
kultur. Jag använder mig avsiktligt av benämningen
sverigefinländare för att därigenom omfatta alla med
finskt ursprung.
I Tornedalen i östra Norrbotten har vi ett eget
språk, meänkieli. Meänkieli betyder vårt språk. Ve-
tenskapliga rön har på senare tid fastlagt att detta
språk talades på Nordkalotten så tidigt som på 800-
talet av kvänerna. Mycket tyder på att kvänerna till-
sammans med samerna tillhör ursprungsbefolkningen
på Nordkalotten.
Meänkieli är ett språk som många oinvigda och
okunniga förväxlar med det finska språket. Ofta får
man också höra att meänkieli egentligen är en finsk
dialekt. Ingenting kan vara mer felaktigt. Kanske
beror missuppfattningen på att man tidigare benämn-
de meänkieli tornedalsfinska. Såtillvida är språken
lika att de som talar meänkieli och de som talar riks-
finska kan förstå varandra, ungefär på samma sätt
som vi svenskar kan förstå det norska språket och
vice versa.
Under en lång tid har tornedalingarna rent av dis-
kriminerats för sitt språks skull. Det fanns en tid i vår
historia då de som talade meänkieli uppfattades som
en säkerhetsrisk, därför att man inte förstod torneda-
lingarnas språk. Man var rädd för att tornedalingarna
kunde vara allierade med ryssarna.
I skolorna var det förbjudet för barnen - långt in
på 1900-talet - att tala sitt modersmål, meänkieli. Det
må vara att det var förbjudet under lektionerna - vi
har alltid tillhört Sverige och gått i svensk skola -
men förbudet gällde också på skolgårdarna under
rasterna och på vägen till och från skolan. Många är
de elever i Tornedalen som fått utstå bestraffningar i
form av både örfilar och kvarsittningar för att några
ord på meänkieli halkade ur dem. Jag är själv en av
dem. Det här tillämpades i skolan i Tornedalen långt
in på 1900-talet. Om detta vill jag berätta - utan att
känna någon bitterhet över det som varit.
Fru talman! Den här dagen är en historisk dag för
många minoritetsgrupper i Sverige. Vi står inför ett
historiskt beslut, ett erkännande av minoriteternas
rättigheter och deras kultur. Den 2 december 1999 är
en upprättelsens dag för många tornedalingar. Det är
en dag då Sveriges riksdag erkänner att det var och är
inget fel att tala det språk som våra föräldrar talade
och som de lärde oss när vi var små, utan det är i
stället en rikedom, ett kulturarv som man vill bevara.
Som tornedaling och kristdemokrat känner jag mig
stolt över att få vara med om att fatta detta beslut som
erkänner minoriteternas rättigheter också i vårt land.
Vi tar i dag ett första steg i att värna de nationella
minoriteternas rättigheter. Men det är också viktigt att
fortsätta med att stärka den utveckling som förslaget i
propositionen är en del av, inte bara inom det av
regeringen föreslagna förvaltningsområdet. Refor-
marbetet måste fortsätta så att det blir en positiv ut-
veckling för minoritetsspråken och minoriteternas
rättigheter i hela vårt land.
Jag vill särskilt lyfta fram alla de tusentals sveri-
gefinländare som bor och lever på olika orter i vårt
land. Det är viktigt att vi också lever upp till de in-
tentioner som framhålls i propositionen.
Jag citerar från inledningsorden i propositionen:
"Det innebär ett erkännande av Sveriges nationella
minoriteter och deras språk och att minoritetsspråken
ges stöd för att hållas levande. Förslagen är avsedda
att lägga en grund för en samlad svensk minoritets-
politik."
Fru talman! Jag står bakom samtliga kristdemo-
kratiska yrkanden, inklusive min egen motion, men
nöjer mig för tids vinnande med att yrka bifall till
reservation 5, som också Björn von der Esch tidigare
gjort.