Fru talman! Om jag går på ett idrottsevenemang
och betalar min entrébiljett kan jag ta med mig min
videokamera. Tekniskt teoretiskt kan jag koppla ka-
meran till min mobiltelefon och få över bilderna till
min webbsida. Teoretiskt kan jag alltså direktsända
idrottsevenemanget direkt på min hemsida. Nu vet vi
att det i dag kanske finns för mycket tekniska pro-
blem med minneskapacitet osv. för att detta ska fun-
gera på ett bra sätt, men vi ser också framför oss att
det inom kort kan bli mycket enkelt att göra på det
här sättet. Och det finns alltså ingen immaterialrätt
som hindrar mig från att göra detta.
Gör jag däremot samma sak på en teaterföreställ-
ning begår jag ett brott mot upphovsrätten.
Fru talman! För ett par år sedan hade vi en inten-
siv debatt kring den s.k. TV-listan. Då var det många,
inte minst moderater, som satte fokus på de principi-
ella frågorna. Det hävdades t.o.m. att idrottsarrangö-
rerna hade en immaterialrätt, ett slags upphovsrätt till
sina arrangemang. Det bedrevs en ganska häftig kam-
panj mot Kristdemokraterna och speciellt mot mig i
den här frågan. Jag minns mycket väl den ilska som
etablerades under kungamiddagen hösten 1998 av en
då blivande partiledare. TV-listan skulle inskränka
äganderätten för idrottsarrangörerna, sades det. Till
slut fick vi en acceptabel lösning på frågeområdet vad
gäller själva listan. Lösningen stöddes förutom av
Kristdemokraterna också av Moderaterna, Vänster-
partiet och Folkpartiet. Men den berättigade frågan
om rätten till de evenemang som t.ex. idrottsklubbar
eller förbund anordnar kvarstår olöst.
I samband med frågeställningen om TV-listan
väckte jag ett förslag till utskottsinitiativ i konstitu-
tionsutskottet, i stort sett detsamma som nu återfinns i
motionen om arenarättigheter. Av någon underlig
anledning föll förslaget mellan stolarna, och i slutän-
dan kom vi i utskottet överens om att frågan kunde
väckas motionsvägen. Det gjorde jag också hösten
1999 i form av en enskild motion - även om frågan
faktiskt var en partiståndpunkt. Den följdes dock inte
upp utan avslogs. Nu har den återkommit i sin rätta
gestalt i form av en kommittémotion, som också har
lett till en reservation i dagens betänkande.
Fru talman! I själva sakfrågan upplevde jag dock i
konstitutionsutskottet ett stöd för en belysning av
arenarättigheterna från både moderat- och vänster-
partihåll. Folkpartiet var inte så aktivt, men jag upp-
fattade även därifrån ett intresse för frågeställningen.
Fru talman! Läget är alltså följande, vilket även
Kjell Eldensjö varit inne på tidigare i dag: Idrottsför-
bund eller idrottsklubbar kan inte hävda någon ägan-
derätt eller upphovsrätt till s.k. sändningsrätter. Den
existerar nämligen inte i svensk lagstiftning. När t.ex.
Svenska Fotbollförbundet säljer TV-rättigheter är det
faktiskt en fiktiv rättighet man säljer. Vad det i prak-
tiken handlar om är den rätt, som tillkommer ägaren
till en idrottsanläggning eller arrangören av ett eve-
nemang, att ta ut en högre inträdesavgift för ett sän-
dande TV-bolag. Det är först när ett TV-bolag gjort
en upptagning som upphovsrätten inträder, och då är
det TV-bolaget som får upphovsrätten.
Fru talman! Det finns alltså ingen generell ägan-
derätt till händelseförlopp eller dagshändelser. I dag
finns ingen skyddslagstiftning för arrangörer av id-
rottsevenemang. Arrangören har visserligen rätten till
arenan där evenemanget sker, men informationen
kring det som sker under evenemanget är inte skyd-
dad i upphovsrättslig mening.
Det är om detta den kristdemokratiska motionen
L801 från årets riksmöte handlar. Det är vår uppfatt-
ning att det borde vara rimligt att se om det kan fin-
nas behov av att bygga ut något upphovsrättsligt
skydd kring den typen av evenemang. Jag är något
förvånad - mot bakgrund av det hårda tonläget hösten
1998 och våren 1999 - över att alla utom kristdemo-
kraterna i utskottet tycker att detta är ett ointressant
ämne.
Fru talman! I riksdagsdebatten den 3 december
1998 sade den moderate KU-ordföranden Per Unckel
följande om förslaget:
"Det innehåller en principfråga som både till sin
principiella innebörd och till sin praktiska konsekvens
är större än alla de andra, nämligen en rätt eller en
möjlighet att ta ifrån innehavare av rättigheter dessa
och ge dem till någon annan." Han talade också om
"att ta ifrån innehavaren av en teaterföreställning eller
ett idrottsevenemang möjligheten att utnyttja sin rätt"
och jämförde denna situation med att ta ifrån inneha-
varna av produktionen Kristina från Duvemåla deras
rättigheter.
Den 21 april 1999, när vi slutbehandlade frågan
om TV-listan här i riksdagen, sade Per Unckel så här:
"Den fråga vi nu talar om handlar om frågeställ-
ningar som är snarlika dem som ligger bakom det
numera starkare men alltjämt otillräckliga skyddet för
äganderätten. En första slutsats av samtalet så här
långt är att det uppenbarligen finns mycket att göra
innan vi har ett skydd för rättigheter såsom ägande-
rätten och rätten till de egna evenemangen."
Han fortsatte med att kommentera Kristdemokra-
ternas kompromissförslag:
"Samtidigt som vi gläds åt att idrotten i Sverige
nu kan andas ut och fortsätta sitt viktiga arbete börjar
för vår del arbetet i strävan att öka det grundläggande
skyddet för den typ av arrangemang som vi här och
nu diskuterar."
Lyssna noga på vad han här sade: "Börjar för vår
del arbetet i strävan att öka det grundläggande skyd-
det för den typ av arrangemang som vi här och nu
diskuterar."
På vilket sätt har moderaterna i lagutskottet full-
följt det tänkandet? Berätta gärna för mig! Eller har
man nu avslutat detta arbete, som tydligen inte har
påbörjats?
I en replik till mig i denna debatt konstaterade Per
Unckel också följande:
"Ingvar Svensson påpekar att Kristdemokraterna
tagit ett utskottsinitiativ för skydd av de mer immate-
rialrättsliga rättigheter som ärendet innehåller. Det är
en utmärkt tanke."
Men uppenbarligen tycker moderaterna i lagut-
skottet inte detta. Frågan inställer sig förstås: Kan
man lita på vad moderater säger? Är den moderata
diskussionen om äganderätt bara såpbubblor som
blåses upp vid lämpliga tillfällen?
Fru talman! Vänsterpartiets Kenneth Kvist var i
de här frågorna inte lika tydlig som moderaterna, men
som jag uppfattade det var han positivt intresserad av
frågorna. I debatterna den 3 december 1998 och den
21 april 1999 pekade han på arrangörernas rättigheter
i sammanhanget:
"Vad det handlar om är idrottsarrangörernas rätt
att råda över eller disponera sina arrangemang. Po-
pulärt men kanske något juridiskt oegentligt kan vi
säga att idrottsrörelsen äger sina arrangemang", sade
han och jämförde med hur en konstnär som målar en
tavla skulle kunna behandlas.
Han sade vidare om idrottsarrangörerna:
"De äger också rätten att besluta om sina arran-
gemang och var dessa arrangemang skall visas. De
äger att besluta om publikavgifter och tillträde till
arenorna. De äger faktiskt att besluta om ackredite-
ring av journalister, och de äger att besluta om sin
sändningsrätt."
Men faktum är att någon "sändningsrätt" i lagens
mening finns inte. Det är det som vi genom vår mo-
tion vill utreda om man kan införa.
Observera att jag inte säger att det går. Det kan
finnas betydande hinder. Men nog borde vi granska
frågeställningen närmare.
Fru talman! Även till Vänsterpartiet måste jag
därför ställa frågan om det var så att Kenneth Kvist
var isolerad inom partiet i synen på hur idrottsrörel-
sen ska kunna få disponera sina evenemang.
Fru talman! Som jag ser det borde faktiskt, mot
bakgrund av den debatt vi förde under hösten 1998
och våren 1999, vår motion om en utredning av are-
narättigheterna ha vunnit bifall i lagutskottet. Det
fanns ju en majoritet bakom detta tänkande våren
1999. Jag är alltså mycket förvånad över utslaget. Jag
åtar mig, fru talman, gärna att berätta detta för den
svenska idrottsrörelsen.
Eftersom jag vet att det ibland finns - förlåt vitsen
- täta skott mellan utskotten har jag därför påmint
mina kolleger i KU från Moderaterna, Vänsterpartiet
och Folkpartiet om frågeställningen. Antingen har
mina vädjanden inte givit effekt eller också har de
ramlat mellan stolarna.
Det rimliga, fru talman, borde vara - om nu Mo-
deraterna, Folkpartiet och Vänsterpartiet står fast vid
sina synpunkter om idrottsrörelsens förfogande över
sina evenemang - att man nu tar tillfället i akt att ta
tillbaka frågan till utskottet.
Fru talman! För min del yrkar jag bifall till reser-
vation nr 6.
Låt mig sedan bara säga någonting kort till An-
ders Berglöv. Han sade tidigare när det gällde den här
frågeställningen att ett argument mot arenarättigheter
var att det inte var så vanligt ute i världen. Det är inte
ett särskilt starkt argument. En gång i tiden var vi
ensamma om att ha en justitieombudsman här i lan-
det, men nu har vi lyckats sprida den verksamheten
över hela världen. Det är inget bra skäl.
Får jag bara säga något om de ekonomiska intres-
sena. Som jag påpekade skulle man kunna tillgodogö-
ra sig de ekonomiska intressena med nuvarande reg-
ler. Men med den tekniska utveckling som jag pekade
på i mitt första exempel finns möjligheten att de eko-
nomiska intressena för t.ex. idrottsarrangörer under-
grävs.