Fru talman! Nu står vi här igen. Nu är det dags
igen för ett betänkande om immaterialrättsliga frågor
som bygger på vad som framkommit under allmänna
motionstiden i höstas. Man kan bara konstatera att det
är många gamla bekanta som dyker upp bland motio-
nerna, och de flesta är avstyrkta och hänvisade till
pågående utredningar eller beredningar inom Rege-
ringskansliet eller inom något eller några av EU:s
organ.
Men, fru talman, naturligtvis finns det också några
frågor som särskilt tilldragit sig det moderata intres-
set, och till dem hör frågan om upphovsrätten i an-
ställningsförhållanden. Vi har till betänkandet fogat
reservation nr 3, som jag här vill passa på att yrka
bifall till.
Rättsläget är det att rätten enligt lagen alltid upp-
står hos den anställde och att arbetsgivaren endast kan
få en från den anställde avledd rätt. Det kan ske ge-
nom anställningsavtal. Det behöver inte klart framgå
av detta att förfoganderätten till verk som skapas i en
arbetssituation av den anställde ska tillkomma arbets-
givaren.
Genom ett EG-direktiv från 1993 har upphovs-
rätten till dataprogram fått en särreglering. Enligt
denna, som har sin motsvarighet i 40 § upphovs-
rättslagen, övergår upphovsrätten till ett dataprogram
som är skapat av en arbetstagare i arbetssituationen -
som ett led i hans eller hennes arbetsuppgifter eller
efter instruktioner av arbetsgivaren - till arbetsgiva-
ren om inte annat är avtalat.
Skälet till detta är att utvecklingen av dataprogram
för med sig betydande kapitalinvesteringar och att det
är viktigt för arbetsgivaren att få avkastning av sin
ekonomiska investering.
Vi tycker att det nu kan vara hög tid för riksdagen
att hos regeringen sätta tryck bakom behovet av att vi
verkligen får till stånd en reglering som bättre svarar
mot dagens situation.
Fru talman! Vi hävdar i reservation nr 3 bl.a. att
förutsättningarna nu är helt annorlunda om upphovs-
mannen är anställd jämfört med om han eller hon är
en fristående person. Arbetsgivaren står t.ex. för pro-
duktionskostnaderna för honom eller henne i form av
lön och andra ersättningar. Genom att kostnaderna
ligger hos arbetsgivaren vill han eller hon också ha
viss avkastning av den investering som görs i en
anställd och vad denne eller denna utför i en anställ-
ningssituation.
Vi konstaterar att nuvarande upphovsrättsliga
regler, framför allt i takt med den snabba utveckling-
en inom IT-området, alltmer har blivit otidsenlig och
överkörd av utvecklingen. För medieföretag med
anställda medarbetare riskerar reglerna t.o.m. att bli
ett direkt hinder för utveckling och investering, med
försämrad internationell konkurrenskraft som följd.
Behovet av en rättslig översyn på ifrågavarande
område har påpekats av lagutskottet vid ett flertal
tillfällen, senast hösten 1995, men ännu har regering-
en faktiskt inte kommit till skott. Ett arbete om upp-
hovsrätten vid anställningsförhållande påbörjades
redan av Upphovsrättsutredningen men lades ned
redan 1990. Det är tio, elva år sedan. Nu har alldeles
för lång tid förflutit för att vi stillatigande ska kunna
åse detta. Det är hög tid att regeringen får i uppdrag
att se över den här lagstiftningen.
Även om man nu ska avvakta ett EU-direktiv som
gäller upphovsrätten i informationssamhället, ett
direktiv som också får återverkningar på krav på en
översyn av den svenska upphovsrättslagstiftningen i
detta läge, menar vi att utskottsmajoriteten mycket
väl kunde ha tagit avstamp i detta och skynda på
processen genom att föreslå ett tillkännagivande. Det
är bakgrunden till den här reservationen.
Fru talman! Jag vill också passa på att säga att så-
väl vi moderater som kristdemokrater, folkpartister
och centerpartister i reservation nr 5 uttrycker den
gemensamma synen att i likhet med vad Kulturutred-
ningen fastslog i sitt slutbetänkande från 1995 är nu
tiden mogen för ett slopande av ordningen att staten
ska utse ordförande och ytterligare två ledamöter i
styrelsen för den s.k. upphovsrättsorganisationen
STIM.
Vi menar att STIM sedan länge har nått en så so-
lid, välorganiserad och inte minst finansiellt god
ställning att det nu inte längre kan anses behövligt att
STIM:s styrelse ska vara beroende av statens förläng-
da arm.
Fru talman! Med de här orden ber jag alltså att få
yrka bifall till den moderata reservationen nr 3 i be-
tänkandet LU8.