Herr talman! Man tror att det, om man flyttar över problemen, kostnaderna, till arbetsplatserna, skulle innebära att fler kommer att vara kvar i arbetet. Jag ser inte den kopplingen. Jag tror inte alls på det. Jag tycker att ni, regeringen och samarbetspartierna, skulle ha lyssnat på alla de remissinstanser som verkligen starkt har kritiserat det här och talat om att det här förslaget inte alls är lösningen på de problem som vi har i Sverige i dag.
Det handlar om att, mycket snabbare än i dag, få människor i rehabilitering, och de åtgärder som behövs har inte vidtagits inom det här området. Det handlar om att mycket snabbare än i dag verkligen sätta sig ned. Man har börjat. Man är på väg. Men det känns som att hux flux ska man nu göra så radikala förändringar att risken finns att det som pågår kommer att stanna upp. Man gör tvära kast, och det gör, som vi ser det, att det blir bekymmersamt för all den personal som ute på försäkringskassor i verksamheten ska klara av att hantera den här problematiken. Det har lappats och lagats så länge inom det här området. De förslag som ligger på vårt bord i dag är absolut inte vad någon önskar sig. Det är bekymmersamt, tycker jag. Jag hoppas verkligen att vi ska kunna hantera detta, komma med motionsförslag som även andra partier kan ställa upp på som gör att vi får en bättre hantering inom det här området.
Sedan tycker jag inte att vi behöver diskutera vilka eventuella skatteförslag som kan komma till stånd efter 2006. Det hör inte hemma i den här debatten.