Herr talman! Jag vill börja med att be kammaren, inte någon ledamot utan kammaren, den lagstiftande församlingen, om ursäkt för att jag blev upprörd förut.
Jag tycker att sanningen är ett underskattat vapen. Därför har jag ägnat mig en liten stund åt att läsa det till riksdagen inlämnade socialdemokratiska förslaget till budgeten. Innan jag kommer till mina frågor till Solveig Zander ska jag läsa ur förslaget angående ersättningar inom utgiftsområde 10.1:1, om ersättning utan stupstock i sjukpenningen: År 2010 avsätter Socialdemokraterna i sin skuggbudget, som dess värre inte blir verklighet, 2,3 miljarder. Till detta kommer en rehabiliteringsmiljard, satsningar på arbetsmiljö och 10 000 extra lönebidrag.
Jag letar efter de där kolumnerna där det står noll. Jag hittar dem inte, så vi behöver nog ta det samtalet, Gunnar, så att du får visa mig var de finns någonstans. Men det blir en annan gång. De 2,3 miljarderna och de övriga satsningarna finns.
Jag vill ställa frågor till Solveig Zander, och jag vill då ställa samma frågor som jag ställde till Gunnar Axén och inte fick svar på. Jag förutsätter att om man tar på sig ansvaret att skriva lag i riksdagens kammare - man håller presskonferens och skriver en vecka senare lag - har man verkligen borrat i det här. Nu visar i och för sig Försäkringskassan att man inte har gjort det. Det hindras från att träffa remissinstanser. Då är det enda verktyg vi har kvar att förutsätta att högermajoriteten i den här kammaren har kontroll på vad de gör, och det är bara ett sätt för mig som lagstiftare att säkerställa kontrollmakten i riksdagen.
1.Hur många människor berörs av det här förslaget?
2.Hur hanterar ni bristerna i rättssäkerheten?
3.På vilket sätt säkerställer ni att Försäkringskassan får de resurser de behöver för att kunna genomföra förändringarna som ska träda i kraft den 1 januari?
4.Vad är skillnaden rent juridiskt mellan allvarlig och mycket allvarlig sjukdom?