Herr talman! Äntligen har debatten om sjukförsäkringen tagit fart. När vi debatterar här i kammaren brukar högeralliansen gilla att göra historiska återblickar. Det tänkte jag göra i dag.
Under våren 2008 skapades det flera nätverk för sjuka människor som redan då kunde se följderna av vad som var på gång. I maj 2008 hade utskottet en öppen utfrågning om den ändrade sjukförsäkringen. Flera av de inbjudna gästerna var oroliga för följderna.
Vad skulle hända? Hur ska tolkningarna göras? Vilken beredskap finns för dem som kommer att hamna i försäkringslöst land? Forskaren Töres Theorell sade till och med att han befarade att vi skulle få försäkringssjälvmord.
Dagen innan vi skulle besluta om försämringarna i sjukförsäkringen som borgerligheten har döpt till rehabkedjan var det en stor manifestation här utanför riksdagen, där flera talare varnade för vad som skulle hända när väl rehabkedjan var på plats. Till detta kommer alla de remissinstanser som var oroliga för vad de nya, hårda, skarpa reglerna med fasta tidsgränser skulle innebära.
Under året har ett flertal manifestationer med torgmöten, ljuständning, med mera ägt rum över hela Sverige. Den 5 november vid utskottets hearing talade Reumatikerförbundets ordförande om det orimliga i att deltidssjukskrivna skulle tvingas söka annat jobb på heltid.
Givetvis har vi i den rödgröna oppositionen hela tiden kritiserat och varnat för utförsäkringskedjan. Men förra torsdagen kom en artikel från onkologer som berättade om vad som väntade deras cancersjuka patienter. Då vaknade alliansen och lyssnade. Äntligen har verkligheten kommit i kapp er.
Det blev bråttom. Nu en vecka senare diskuterar vi ändringar i sjukförsäkringen. Det är ändringar som för de berörda förstås är bra men som absolut inte ändrar på de vansinniga regler som numera gäller för de sjuka.
I betänkandet gör majoriteten, det vill säga högern, bedömningen att de föreslagna reglerna berör förhållandevis få personer. Siffror mellan 1 000 och 2 000 har nämnts. De säger också att de som omfattas av de ändrade reglerna är så få att kostnaden ryms inom budgeten.
Herr talman! Jag tycker att det är olyckligt att regeringen återigen stressar fram ett hafsigt förslag. Det är ett förslag som jag är fullt övertygad om inte räcker. Jag tror att vi kommer att behöva ändringar i ändringarna under våren.
När oppositionen som minoritet i utskottet såg till att åtminstone få höra några av de berörda myndigheternas åsikter om det vi debatterar i dag framkom att de föreslagna ändringarna är för otydligt beskrivna för att Försäkringskassan ska kunna säkerställa en lika tillämpning.
När det handlar om det nya begreppet skäligt som införs hörde vi som Veronica berättade om att det öppnar för att det kommer att bli upp till varje enskild handläggare att tolka vad som är oskäligt.
Ett annat märkligt krav i de nya reglerna är att den försäkrade förväntas försämras. I de exempel som vi har sett i debatten och det som har varit ute i medierna handlar det inte om personer vars prognos förväntas försämras. Det handlar om sjuka som är på väg mot ett tillfrisknande. För att kunna nå dit behöver de få vara kvar på sitt arbete trots att de inte orkar jobba 100 procent. Man jobbar en viss tid som en del i rehabiliteringen, men det vill ni sätta stopp för. Ni vill tvinga dem att jobba heltid.
Jag tror att många kommer att bli besvikna när de upptäcker att de ändringar som vi pratar om i dag inte gäller dem och att alliansens nya mänskligare framtoning bara är ett spel för galleriet. Det betyder nästan ingenting.
Herr talman! Låt mig ta några fler exempel på grupper som inte kommer att ha någon glädje av de ändringar som vi pratar om i dag. Det kan gälla personer som har råkat ut för trafikskador eller olycksfall och behöver långa rehabiliteringsperioder. Lika lite som cancersjuka passar de in i alliansens fyrkantiga människosyn.
Det handlar om personer som är psykiskt sjuka i perioder. För att få permanent sjukersättning krävs det att man ska vara sjuk och arbetsoförmögen resten av livet. Det går inte att sia om det för många med psykiska diagnoser.
Bland dem som kommer att utförsäkras nästa år har en majoritet någon psykisk diagnos. De kommer inte att ha någon glädje av det som vi pratar om i dag.
Inte heller personer med fibromyalgi eller utmattningssyndrom kommer att ha glädje av de pytteändringar som regeringen har hittat på. Sjukdomarna räknas inte som allvarliga trots att de sätter ned arbetsförmågan.
En person med reumatism som orkar jobba halvtid kommer fortfarande att tvingas söka jobb på heltid.
Det var bara några exempel som visar på att högerregeringen återigen genomför något ogenomtänkt under stor tidspress.
Herr talman! Om det hade funnits någon som helst lyhördhet hos er i majoriteten skulle ni ha lyssnat på kritikerna och förstås på oss i den rödgröna oppositionen. Jag säger som föregående talare: Backa! Gör om! Tänk nytt! Och gör rätt denna gång!
Jag yrkar bifall till den rödgröna reservationen.
(Applåder)