Herr talman! Jag vill börja med att säga att jag inte tycker att det är något fel med torgmötesretorik. Det är på torg och gator som det finns vanligt folk. Dem träffar vi och pratar med. Men det kanske inte är där som Axén och kompani brukar befinna sig och därför har ni ingen kontakt med vanligt folk. Jag tänker fortsätta att prata med folk på torg och säga vad jag tycker. Sedan får du kalla det för vad du vill.
Det är inte debatten och det vi säger som oroar och vi oroar inte i onödan. Vi talar om vad som kommer att hända, och vi sade det för ett och ett halvt år sedan. Sedan har vi fått höra att vi oroar folk i onödan. Det är egentligen vårt fel att folk mår illa.
Det är ju inte det som det handlar om. Det handlar om att det är Axéns och hans vänners politik som gör att folk far illa. Folk oroas av den politik ni för, därför att de ser vad det betyder. Det betyder att jag kan bli utan ersättning. Jag hamnar utanför försäkringen. Jag kan få leva på socialbidrag, om jag nu kan få det, eller också får jag leva på noll kronor. Ni har infört en karens på 87 dagar. Jag har ännu inte fått svar från någon av dina vänner: Vad ska den personen leva på? Säg inte att det är vi som oroar! Det är ni och er politik som oroar sjuka människor.
Sedan hade jag egentligen en fråga, min ursprungliga. Jag är lite nyfiken på vad det var som fick Gunnar Axén att ändra sig när cancerläkarna slog larm i förra veckan. Då tänkte jag att vi som lyssnar, vi här och kanske andra som lyssnar, kanske kan få något tips om hur man ska bära sig åt för att få till stånd en förbättrad sjukförsäkring. Vad ska man göra för att få Axén att lyssna?