Herr talman! Jag blir förvånad när LiseLotte Olsson undrar om jag har träffat någon långtidssjukskriven person. Jag har träffat massor med långtidssjukskrivna personer. Under mina tre och ett halvt år i riksdagen är de många fler än jag kan räkna på mina fingrar. Självklart har jag träffat långtidssjukskrivna människor! Bland annat var jag i Östersund i höstas och träffade några stycken. En kvinna var oerhört glad över att hon fått vara med i ett samordningsprojekt. Hon hade varit sjukskriven i fyra år utan att något hänt. Men efter ett halvår i ett samordningsprojekt hade hon fått möjlighet att komma tillbaka till arbetsmarknaden. Hon berättade för mig att hon efter dessa sex månader hade fått erbjudande om en anställning på halvtid.
Dessa positiva tongångar, som kommer från personer som jag träffar och som jag förmodar att även LiseLotte Olsson träffar, hör man er aldrig tala om. Man hör bara om de negativa.
Hur många långtidssjukskrivna personer jag träffade under mina 30 år som kurator går inte att räkna upp om jag så skulle stå här en kvart.
LiseLotte Olsson talar också om att kasta ut. Det kastas inte ut någon. Man omförsäkras till Arbetsförmedlingen. Man byter från en myndighet till en annan. Då kastas man inte ut. Varför använder ni det uttrycket?