Herr talman! Ibland undrar jag, och oftare och oftare under senare tid: Var är socialliberalerna i Folkpartiet?
Självklart ska alla som har möjlighet ges rätt att arbeta. Ersättning från sjukförsäkringen ska dock ges när man är sjuk och har mist eller fått nedsatt arbetsförmåga.
När det gäller detta lagförslag som hastigt kom till har det funnits en hel del kritik om hur man ska hinna få lagstiftningen klar så att den kan användas från den 1 januari. Det är alltså kort tid.
Men det har också funnits kritik om hur man ska tolka denna lagtext.
Jag vill berätta om några ytterligare fall.
Angelika har i dag har 25 procents arbetsförmåga. Hon har blivit uppsagd från sitt arbete, har förbrukat sina dagar och måste från den 1 januari söka arbete på 100 procent trots flera utredningar, bland annat initierade från Försäkringskassan, där det sägs att hon inte kan arbeta mer än 25 procent. Genom att hon nu tvingas ta ett heltidsarbete riskerar hon att kraftigt försämras.
Gabriella som är 28 år är utbildad sjukgymnast och prövas mot alla jobb på arbetsmarknaden i hela Sverige och har blivit erbjuden en administrativ tjänst inom landstinget, ett jobb som inte handlar om sjukgymnastik som hon har utbildats för. Det är möjligt att hon skulle kunna komma tillbaka till att vara sjukgymnast, och samhället har gjort en investering i hennes utbildning.
Pia har haft sjukpenning sedan våren 2004 på grund av en whiplashskada efter en olycka och lider av värk.
Alla dessa tre exempel kommer från Personskadeförbundet som har många medlemmar som faktiskt upplever sin situation som ganska hopplös. De önskar gå tillbaka till arbete.
Vad säger socialliberala Folkpartiet till dem?