Herr talman! Jag har några frågor till dig, Göran Lindell, när det gäller det du sade i ditt anförande om översynen i fråga om visstidsanställningar.
Tolkade jag dig rätt i den delen att ni i Centerpartiet är beredda att stödja ett förslag till begränsningar av den tid som man går i visstidsanställning? Vi har i debatten i dag pekat på flera exempel där man staplar anställningar på varandra, vilket gör att man maximalt kan nyttja den här möjligheten under så lång tid som möjligt. Då tänker jag framför allt på allmän visstidsanställning, provanställning och vikariatsanställning.
I reservationerna från såväl Socialdemokraterna som Vänsterpartiet har vi, fast med olika utgångspunkter, pekat på olika alternativ för att kunna stödja en förändrad lagstiftning om det. Det är en följdfråga i den delen.
Jag fastnade också för det du sade i ditt inlägg när det gäller den svenska modellen. Jag vill bara peka på en paradox som vi upplevde för inte särskilt länge sedan när det gäller Centerpartiets syn på den svenska modellen.
Den svenska modellen bygger på flera delar. En är naturligtvis att vi har parter som arbetar med arbetsmarknaden, tecknar avtal och reglerar olika frågor och annat. Tydligen gäller det ändå inte lönebildningen, utifrån Centerpartiets syn.
Vi hade ett förslag om ingångslöner som vi debatterade i kammaren den 22 mars. Där var Centerpartiets arbetsmarknadspolitiska talesperson Annika Qarlsson mycket snabbt ute och sade att man ville sänka ingångslönerna generellt med 25 procent för alla - först var det bara för ungdomar, men sedan gällde det alla. När debatten var som hetast om att sjuksköterskorna skulle ha en grundlön på 24 000 kronor i månaden gällde det alla utom sjuksköterskor.
Min följdfråga till Göran Lindell är: Gäller Centerpartiets syn på den svenska modellen även lönebildningen, eller är den undantagen?