Herr talman! Betänkandet berör anställningsformer. En omdiskuterad anställningsform är de tidsbegränsade anställningarna. Det är viktigt att de anställningsformer som finns används på ett korrekt sätt och att människor inte fastnar i tidsbegränsade anställningar under långa perioder. Som vi har hört i debatten kan det vara ett problem att visstidsanställningar staplas på varandra, och det är bra att regeringen nu arbetar med att förtydliga att visstidsanställningar inte ska kunna kombineras på ett sådant sätt att de kan missbrukas.
Samtidigt får man inte glömma bort de förändringar som alliansregeringen har gjort och som Gustav Nilsson talade om tidigare i debatten, nämligen att visstidsanställningar under 24 månader över fem år leder till en tillsvidareanställning. Det kan dock finnas mer att göra, och här avvaktar vi regeringens arbete.
I sammanhanget måste också sägas att tidsbegränsade anställningar ger företagen större möjlighet att anpassa verksamheten till konjunkturläget. Det kan också vara bra för arbetsgivaren att använda en tidsbegränsad anställning för att bedöma om en person är lämplig för uppgiften. Det är lättare för en arbetslös, kanske ung, människa att komma in på eller tillbaka till arbetsmarknaden genom en tidsbegränsad anställning än att få en fast anställning direkt. En tidsbegränsad anställning kan vara ett steg in, och alternativet kan vara att inte få chansen alls.
I det här sammanhanget är det viktigt att framhålla att arbetsmarknadens parter har ett stort ansvar för att hantera de här frågorna.
Alliansen har fokuserat mycket på att stärka utbudssidan sedan vi tog makten 2006. Genom kraftiga skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare har viljan hos medborgarna att jobba ökat och utbudet av arbetskraft därmed stärkts. Tillsammans med det måste också efterfrågan på arbetskraft stärkas. I takt med att fler vill jobba måste företag ha förutsättningar att skapa fler jobb.
Utöver detta finns ett uppenbart matchningsproblem på arbetsmarknaden. Från oppositionen hör man ofta att det är utbildning som är nyckeln till att lösa det problemet. Med mer utbildning ska kompetensen öka för unga och göra dem anställbara för företag som på många håll skriker efter personal. Jag besöker många sådana företag när jag är ute och reser i Jönköpings län, som jag kommer från, och i resten av landet. Det är rätt så, men alla unga ska inte tvingas in i gymnasieskolan tills de är 25 år. De vill ha ett jobb, och de vill ha det nu. Då kan en tidsbegränsad anställning vara en språngbräda till en tillsvidareanställning.
Problemet är inte enbart brist på utbildning utan också brist på tidigare arbetslivserfarenhet. Etableringsåldern på arbetsmarknaden är i snitt 28 år, tror jag. Vi kristdemokrater tycker att det är viktigt att ungdomar får chansen att komma in i arbete tidigare. Ett utbyggt lärlingssystem är därför något som Kristdemokraterna kommer att driva som en proaktiv lösning på den utmaning som ungdomsarbetslösheten ställer oss inför. Regeringen utreder frågan om lärlingsprovanställning för ungdomar upp till 23 år.
Erfarenheter från andra EU-länder visar att det finns en koppling mellan låg ungdomsarbetslöshet och ett väl utbyggt lärlingssystem med lärlingsutbildning och lärlingsanställningar. Kombinationen av utbildning och arbetserfarenhet svarar mot de behov som många unga utan arbete i dag har. Därför är det positivt att det i avtalsförhandlingarna har kommit fram olika modeller av lärlingsanställningar. Det är viktigt att regeringens förslag kommer fram inom kort. Det är också viktigt att vi fortsätter att utveckla politiken för att ge fler ungdomar chansen att ta sig in på arbetsmarknaden.
I Kristdemokraterna sker ett utvecklingsarbete på det här området. Vi tittar mycket på övriga länder i EU, och det finns mycket att lära sig.
I betänkandet redogörs för en rad motioner om föräldraledighet. I det här sammanhanget vill jag understryka att Kristdemokraterna är för att möjliggöra föräldraledighet längre upp i åldrarna i barnets uppväxt. Vi vill ge familjen större möjlighet att fatta egna beslut om hur man ska lägga upp sitt livspussel och fördela sin tid.
Familjen svarar mot grundläggande mänskliga behov. Politikens uppgift är att stödja och förvalta de värden och förutsättningar som bidrar till att familjen kan fungera som en positiv gemenskap för dess medlemmar och därmed för hela samhället. Vi vill ge familjen vardagsmakt.
Vi vet alla här att varje person är unik och att behoven skiljer sig från barn till barn. Närvarande föräldrar och anknytningen till dem är viktiga, inte minst när barnen är små. Därför fortsätter Kristdemokraterna outtröttligt att driva att föräldrar ska kunna vara hemma längre med sina barn under barnens uppväxt om de så vill. Vi föreslår att föräldrar ska ha rätt till tjänstledighet på heltid tills barnet fyller tre år och att en barnomsorgspeng införs i hela landet, så att de föräldrar som väljer att ta hand om sina barn själva ska få en skälig ersättning.
Men alla barn behöver också närvarande föräldrar senare under ungdomstiden. Flera kan behöva extra stöd, och därför föreslår vi kristdemokrater i vårt nya familjepolitiska program att 30 föräldrapenningdagar ska kunna sparas och användas fram till dess att barnet är 18 år. Vi vill också utöka antalet föräldrapenningdagar i stort med ytterligare 30 och tycker att det är en självklarhet att det är föräldrarna, inte politikerna, som ska bestämma vem som tar ut dagarna och när. Därför är vi emot politiskt beslutade pappa- eller mammamånader. Detta ska föräldrarna själva ha mandat att bestämma över.
Regeringen har aviserat en proposition om ledighetslagstiftning till riksdagen, och den bör avvaktas. Därför yrkar jag avslag på samtliga motioner och bifall till utskottets förslag.