Herr talman! Jag vill tacka Annika Lillemets för det sagda.
En möjlighet till kortare arbetstid finns redan i dag. Det träffas överenskommelser mellan arbetsgivare och fackföreningar om att minska antalet arbetade timmar till säg 37 ½ timme i veckan. Man använder då till exempel en viss del av löneutrymmet till att finansiera det. Sådana lösningar kommer man överens om, och det kan vara positivt.
Jag ställer samma fråga till Annika Lillemets som den jag tidigare ställt till oppositionsföreträdare här: Är det vi här i riksdagen som bäst kan bedöma när det finns möjlighet att minska arbetstiden, exempelvis hos Posten eller inom en affärskedja?
Borde det inte vara lättare och rimligare att den bedömningen kan göras av arbetstagarnas parter, fackföreningen och arbetsgivaren som har full insikt i hur flödena på arbetet fungerar? Jag och Annika Lillemets vet att det vid olika tidpunkter på året exempelvis är olika kundvolym.
Vore det inte rimligt att göra bedömningen att det är positivt att om det finns önskemål om det från arbetstagarna kunna minska antalet arbetstimmar? Men borde det inte vara rimligare att på arbetsplatsen bedöma hur arbetstiden ska förläggas och med hur många timmar den kan minskas än att vi här i riksdagen generellt lagstiftar om det? Är det inte svårt att ha den kunskapen? Jag anser att det är svårt här från riksdagen. Hur ser Annika Lillemets på detta?