Herr talman! Jag kan konstatera att Hans Backman nyanserade sig när det gäller Delegationen för jämställdhet i arbetslivet och nu är mer balanserad när han säger att vi kanske inte ska förvänta oss de kraftfulla underverken, även om det vore lysande.
Jag kan hålla med Backman om att det ändå är bra att man från regeringens sida nu ser över korttidsanställningarna. Det är viktigt, tycker jag. Vi vet ju att när konjunkturen vänder en gång till och förhoppningsvis vänder upp är det inte några stora bekymmer. Men när den vänder ned och det kommer en lågkonjunktur framöver är det bra att det finns ett system.
Jag kan återigen konstatera så här efteråt att jag tycker att regeringen var väldigt valhänt när det gällde detta. Det gick ju så pass långt att IF Metall tillsammans med metallarbetsgivarna tecknade det avtal som gjorde att många kunde övervintra ute på arbetsplatserna genom justeringar i arbetstid, arbetstidsbanker och annat. I den delen är det glädjande att man jobbar med frågan.
Då vill jag ställa en följdfråga till Hans Backman när det gäller just det. Det handlar om att detta naturligtvis inte går att lösa utan statlig medfinansiering på ett eller annat sätt. Det är helt orimligt att kräva att arbetsmarknadens parter själva ska klara finansieringen av detta.
För många år sedan hade vi något som kallades 25-kronan, som gjorde att man hade möjlighet att utbilda industriarbetare under en lågkonjunktur. Det gjorde att gubbarna på ett av våra företag i Motala passade på att läsa engelska under den tiden. De kanske inte hade så mycket nytta av det när högkonjunkturen kom, men förhoppningsvis hade de ändå nytta av det när de sedan skulle gå vidare till annat.
Min fråga till Hans Backman är: Hur ser du på förslaget om att hitta en statlig medfinansiering kring detta?