Herr talman! Jag delar Josefin Brinks uppfattning att det finns ett problem. Vi har en ojämlikhet mellan män och kvinnor. Män har ibland haft starkare fackföreningar. Ibland kanske män själva har fört sin talan starkare och fått heltidstjänster förhandlingsvägen.
Jag har dock träffat ett antal handlare genom åren som har sagt att det självklart blir en viss osäkerhet för den mindre företagaren om det kommer en lagstiftning om att alla ska ha rätt till heltid. Säg att man har fyra anställda. Då är man ganska sårbar som arbetsgivare. Ett par av dem går på halvtid. Om båda de plötsligt får rätt att gå upp till heltid och vill det, vilket är rimligt att tro, blir det förstås en ganska rejäl kostnadsökning för denna företagare. Med de små marginaler som många små företagare har inom handel och andra områden där man har egna mindre butiker, inte stora affärskedjor, medför det problem. Vi måste ta detta i beaktande. Så länge arbetsgivarna har den känslan måste vi ha respekt, för det är ändå de som anställer. Om de blir oroliga och rädda på grund av en sådan lag minskar de antalet anställningar.
Jag har en fast övertygelse om att det finns möjligheter att gå upp till heltid i många fall där det i dag är deltidstjänster. Men jag är också övertygad om att det inte är vi här i riksdagen som kan bedöma det på bästa sätt. Det är viktigt att vi även fortsättningsvis ger det mandatet till arbetstagarnas parter, arbetsgivare och fackföreningar, för det är ändå på varje enskild arbetsplats som kunskapen och kompetensen finns om hur man på bästa sätt kan planera arbetstidens längd och förläggning. Det tycker jag är en viktig princip att hålla fast vid. Det är bra för både arbetstagare och företagare i förlängningen.