Fru talman! Inom miljöpolitiken används olika ord
vid olika tidpunkter, och nu handlar det om
skatteväxling. Jag hade hoppats och trott att Olof
Johansson skulle besvara denna interpellation,
eftersom han i måndags gick ut mycket kraftfullt
när regeringen presenterade sin budgetproposition
i radion och i andra massmedier. Han talade om att
det nu skulle bli ett trendbrott och en skatteväxling.
Det framställdes som någonting mycket nytt och
mycket annorlunda.
Det var med mycket stor förväntan som jag läste
dels det pressmeddelande som så småningom kom,
dels bilagan i finansplanen. Den förväntan som jag
själv och jag antar också andra hade fått på
grundval av de kraftfulla uttalanden som
miljöministern hade gjort kom dock något på skam
när jag läste vad det egentligen handlade om.
I finansplanens miljöbilaga framhålls på s. 1:
''Historiskt sett har många miljöproblem varit
intimt sammankopplade med den ekonomiska
tillväxten. Med ökande produktion i
industrisektorn följde länge ökande utsläpp av
miljöfarliga ämnen och även i andra avseenden en
negativ miljöpåverkan. Under de senaste
decennierna har denna utveckling brutits på flera
områden i Sverige och övriga i-länder.''
Det var ju ett sant konstaterande.
Också på s. 3 anförs något som jag tycker är värt att
citera:
''På förslag av miljöräkenskapsutredningen (SOU
1991:37) har regeringen därför lagt ut tre uppdrag
som skall leda fram till en bättre belysning av
kopplingarna mellan ekonomi och miljö.''
Därefter nämns Statens naturvårdsverk och de
andra myndigheter som arbetar med detta.
På s. 7 heter det:
''I Sverige introducerades ekonomiska styrmedel i
miljöpolitiken i mitten av 1970-talet.
Användningen har därefter successivt ökat. Det
stora genombrottet kom under slutet av 1980- och
början av 1990-talet i samband med att
Miljöavgiftsutredningen presenterade sina
betänkanden (SOU 1989:21, 84, samt SOU
1990:59).''
Man undrar då vari det nya, det stora genombrottet
består. Man kan läsa längre fram i denna bilaga att
det är att det nu skall utredas. Det är en utredning
som är det stora genombrottet. Det var väl inte
konstigt om jag och kanske fler då tyckte att den
förväntan som vi hade känt föll platt till marken.
Det är inget fel med utredningar -- det är inte det
jag menar. Men jag hade trott att det skulle komma
något större och mer genomgripande än en
utredning.
På näst sista sidan i interpellationssvaret tar
finansministern dessutom litet grand loven av Olof
Johanssons stora utspel. Längre ned på sidan står
det skrivet att en skatteväxling dock kan innebära
en samhällsekonomisk förbättring även om
utsläppen inte minskar om skatten motsvarar den
samhällsekonomiska kostnaden för utsläppen.
Slutsatsen är att det är svårt att på samma gång
uppnå en förbättrad miljö och samtidigt säkerställa
den finansiering som krävs för att sänka skatten på
arbete.
Jag upplever att man ser på frågan på olika sätt.
Olof Johansson var tvärsäker på hur det skulle bli.
Finansministern uppvisar en viss tvehågsenhet och
menar att det finns målkonflikter. Det är klart att
det gör det.
Jag skulle vilja ställa en fråga till finansministern
eftersom det är hon som svarar på interpellationen.
Frågan har delvis ställts tidigare, men jag vill
tillföra följande: Har man från regeringens sida
samfällt ambitionen att införa skatteväxling?
Jag vill också i likhet med Jan Jennehag fråga vilken
tidsplan som kommer att gälla. Tre olika
myndigheter har redan fått utredningsuppdrag på
ganska lång tid. Jag undrar om den parlamentariska
utredningen möjligen kan arbeta något snabbare.