Fru talman! Låt mig svara på några av de frågor
som har ställts. Jag skall försöka göra en liten
sammanfattning av diskussionen, men först skall
jag ta upp några mer specifika frågor.
Jan Jennehag säger att även små signaler till
marknadens aktörer är betydelsefulla. Så är det
förvisso. Den signal som Jan Jennehag och hans
parti gav ifrån sig var att man inte vågade höja
bensinskatten med 13 öre. Det tycker jag var en
ganska dålig signal.
Lennart Brunander tog upp frågan om handeln
med utsläppsrätter. Jag vill hänvisa till ett litet
avsnitt i finansplanens miljöbilaga. Poängen med
ett sådant här system är ju att det blir
kostnadseffektivitet, dvs. att det blir en reduktion
av utsläppsproblem och liknande till lägsta möjliga
kostnad. Då är det viktigt att systemet blir sådant
att reduktionen av utsläpp fördelas till de områden
där den kan göras på billigast sätt inom en viss given
ram.
Det är viktigt att man försöker se var det finns
tillräckligt många aktörer på den här marknaden
för att man skall kunna ge sig in på t.ex. en
försöksverksamhet och att man klarlägger vilka
övriga villkor som krävs för att det skall kunna
fungera. Det måste vara något speciellt avgränsat
miljöproblem, och man måste göra något lämpligt
val av utsläppskällor, så att det inte bara blir en
diskussion, även om man inte är helt klar över alla
effekter på varje enskild punkt.
Till Margareta Winberg vill jag säga att jag
naturligtvis inte vill föregripa utredningen om
skatteväxlingen genom att här nämna procentsatser
eller belopp, men jag vill återigen säga att det, om
man nu vill slå två flugor i en smäll, hade varit ett
bra tillfälle att göra det när man kunde höja
bensinskatten och på så sätt få både miljöeffekter
och pengar.
Jag ser en mycket tydlig brist på samband mellan
ord och handling i några av debattinläggen i dag.
Jag skall nu återgå till själva huvudfrågan. Det är
viktigt att slå fast, vilket jag också har försökt göra
i mitt svar, att en skatteväxling, när man så att säga
flyttar beskattningen till en negativ miljöbas, kan
vara samhällsekonomiskt effektiv även om man
inte skulle nå några stora minskningar av
miljöförstörelsen. Om skatten bättre motsvarar
den samhällsekonomiska kostnaden blir det ju ett
mer korrekt prissystem och mer korrekta
långsiktiga signaler. Däremot tycker jag nog, som
Sören Norrby försökte beskriva, att man skall hålla
isär vilka styrmedel som är direkta styrmedel, dvs.
som avser att minska skattebasen, och vilka som
har andra mer samhällsekonomiskt uppbyggande
effekter.
Lennart Fremling tog upp en viktig fråga, nämligen
frågan om vilken information eller signal vi
politiker vill ge till näringslivets investerare och
många andra. Jag kan inte precisera mig så väldigt
mycket när det gäller procentsatser, belopp och
liknande. Men det är min alldeles bestämda
uppfattning att en klok investerare i ett företag skall
utgå från att miljöförstörande inslag kommer att
kosta mer för företaget, att det kommer att vara
lönsamt att ge sig in på en utveckling av en mer
miljövänlig teknik och att förutseende företagare i
detta avseende kan skaffa sig konkurrensfördelar
genom att ligga väl framme.
Jag är övertygad om att en framsynt miljöpolitik i
Sverige, som jag tycker att vi är på god väg att
skaffa oss, i detta avseende kan innebära att vårt
svenska näringsliv kan ligga litet grand före. Man
skall inte ligga så långt före att själva företagen så
att säga slås ihjäl, men man skall hela tiden ligga
litet grand före. Därmed ger man också upphov till
en produktionsökning i en sådan mer miljövänlig
verksamhet. Detta är oerhört väsentligt. Det är,
som många debattörer har anmärkt, ingalunda bara
här i Sverige som detta diskuteras. Hela
problemkomplexet med samband mellan tillväxt i
mer monetära termer och den ekologiska balansen
är ju central för hela världssamfundets utveckling.
Det är viktigt att vi skaffar oss ett litet försteg.
Jag menar att vi är på väg mot detta, men den
framsynte företagaren och investeraren bör redan
nu utgå från att miljöförstörande verksamhet på det
ena eller andra sättet kommer att kosta mer. Han
eller hon bör själv tänka två steg före, detta för att
skaffa sig själv, sin arbetsplats och sina anställda
alla tänkbara fördelar.