Herr talman! Vi debatterar just nu en bolagisering
av Posten, Posten som finns överallt och som berör
alla.
Så sent som denna höst gjordes en undersökning
bland gymnasieelever. De fick svara på frågor om
vad de mest litade på i samhället. Posten hamnade
högt upp på listan. Det är hedersamt för Posten att
ha ett brett förtroende runt om i landet. Folk litar
på att posten kommer fram. Priserna är bra och
framför allt hålls samma standard och service runt
om på alla landets postkontor.
Ett gemensamt ägt postverk har betytt mycket för
tilltron till att allmänintresset här i landet har satts
i fokus.
Jag beklagar oerhört mycket att
kommunikationsministern i kväll har valt att i TV
debattera 071-nummer framför att vara i denna
kammare och ta del av bolagiseringsdebatten. Men
jag konstaterar, herr talman, att intresset inte
ljuger.
Posten är en viktig del i vår infrastruktur.
Tillsammans med ett alltmer exploaterat och
utvecklat telenät och finoptik är Posten något av
det viktigaste inför framtiden.
Den tekniska utvecklingen går snabbt. Den
kommer att få stor betydelse för framtidens
serviceutbud. I stället för att föreslå en bolagisering
av Posten borde regeringen ha föreslagit att Posten
skulle vara en grund i ett i framtiden alltmer
utbyggt informations- och servicecentrum.
Utvecklingen öppnar nya möjligheter som för bara
några år sedan var helt otänkbara. Den ger de
glesare delarna av vårt land möjligheter att
konkurrera med en storstads alla utbud och
stordriftsfördelar. Den ställer samtidigt nya och
ännu större krav på service och tillgänglighet.
För oss politiska företrädare är framtidens
utveckling en huvudfråga. Vilket samhälle skall vi
ha om några år? Vilka skall ha tillgång till den
service och teknik som finns? Vem och vilka skall
bestämma hur prioriteringarna skall göras?
I och med en bolagisering av Posten avsäger vi oss
det politiska ansvaret och våra politiska
möjligheter att påverka och styra utvecklingen. Vi
avsäger oss det samhällsansvar som vi är valda att
företräda. Vi överlåter en av de viktigaste delarna
i samhällsservicen till en bolagsstyrelse, som har till
uppgift att se till bolagets bästa och inte i alla
avseenden till medborgarnas bästa. En
bolagsstyrelse kräver väldigt klara direktiv,
eftersom det kan finnas en konflikt mellan
medborgarnas och bolagets intressen. Det är därför
människors oro är stor. Alla vet att ett bolag har
andra intressen än samhällsintresset. Detta vet
också Elving Andersson. Det vet Kenneth Attefors
som inte skulle låta sina båtar gå med olönsam last.
Människor är oroliga, Elving Andersson, därför att
de vet att ett bolag kommer att gå andra ärenden.
Vi har i utskottet debatterat detta flera gånger. Det
är väl känt vad vi alla tycker i frågan. Det är också
väl känt att vi i just denna fråga går olika ärenden.
Några har valt att se till bolagiseringens fördelar
och de konkurrensmöjligheter som den kan
innebära för företagets lönsamma delar. Den
borgerliga regeringens omsorg om privata
företagare har varit större än omsorgen om ett
fungerande postväsende i hela landet.
Vi socialdemokrater tror inte att det förslag som nu
ligger till grund för en bolagisering är förenligt med
ett ansvar för medborgarnas och
kommuninnevånarnas bästa.
Det finns samhällsområden som postväsendet, där
samordning, solidarisk betalning och en
fungerande infrastruktur inte låter sig förenas med
en utslagning av företag, som den s.k. fria
marknaden med nödvändighet innebär.
En styrka i det svenska samhället har varit att det
har funnits flera värden än enbart mångfald. Det
går inte att konkurrera om allt.
Ett gemensamt postverk har en lång tradition i det
svenska samhället. Den delas av ett flertal
västerländska länder.
Det vilar ett stort ansvar på den borgerliga
majoriteten när de av ideologiskt nit bryter upp ett
fungerande postverk.
I fråge- och interpellationsdebatter med
kommunikationsministern har jag och flera med
mig frågat vad konsumenter i olika delar av landet
och det svenska folkhushållet i allmänhet vinner
med en bolagisering av Posten. Blir det bättre
service? Blir det tidigare utdelning och senare
tömningar? Blir det billigare? Eller på vilket sätt
blir det bättre för mig som medborgare och som
innevånare i en kommun? Vi har inte någon enda
gång fått svar på dessa frågor.
Vi kan nu däremot konstatera att detta som enligt
majoriteten skall bli så bra till att börja med
innebär en portohöjning. Det innebär färre
brevlådor i kommunerna. Det innebär senare
utdelning av posten där jag bor och för många med
mig. Det innebär färre tömningar av de brevlådor
som finns kvar.
Det är ingen avundsvärd uppgift för majoriteten i
denna kammare att just nu förklara varför något
som skall bli så himla bra kommer att innebära
mycket påtagliga försämringar och förändringar på
område efter område för var och en av oss.
Men bolagiseringen skapar möjligheter till fler
aktörer på marknaden. Den skapar möjligheter till
konkurrens, hävdar glada anhängare av förslaget.
Självfallet gör den det.
I de städer som är tillräckligt stora för att det skall
finnas något som är värt att konkurrera om kommer
brevbärare att löpa sida vid sida, i samma kvarter
och runt samma gator.
Något samhällsansvar i allmänhet finns det ju inget
intresse att konkurrera kring. Postlagen innebär att
Posten skall få ansvar för de mindre attraktiva och
t.o.m. olönsamma delarna av verksamheten.
Någon måste ju ta det ansvaret. Ingen tror på fullt
allvar att det finns en marknad för fler City mail i
exempelvis Norrlands inland eller i
kustkommunerna.
Hittills har det solidariska ansvaret tagits genom de
taxor och avgifter som Posten tagit ut av oss alla. På
kort sikt kommer troligen Posten att kunna bära en
del av kostnaderna. På längre sikt är risken
uppenbar att postbolaget ställs inför valet att lämna
olönsamma kunder därhän eller att kräva
ytterligare skattepengar som kompensation för det
solidariska ansvaret. Det är en farlig utveckling när
den borgerliga majoriteten bygger in mekanismer
som kan ställa stora framtida krav på nya insatser
av skattemedel eller helt riskera det solidariska
postväsendet.
Vi socialdemokrater har motsatt oss en
bolagisering av Posten. Vi har gjort det därför att
vi är rädda för att servicen skall bli sämre, att det
politiska ansvaret skall försvinna och att det skall
bli annat än medborgarnas behov som skall styra
prioriteringarna inom bolaget.
Vi ser i dagens förslag också en fara i att den
bolagisering som nu skall genomföras också öppnar
dörrar för en privatisering. Det skulle vara mycket
allvarligt.
Näringsministern har tidigare nämnt Posten som
tänkbar för en privatisering, vilket inte gör vår oro
mindre. Visserligen skriver
kommunikationsministern i propositionen att han
så långt han nu kan se inte finner någon anledning
att privatisera Posten. Kommunikationsministerns
uttalanden om att han nu inte ser någon anledning
att privatisera och näringsministerns uttalanden om
Posten som tänkbart privatiseringsprojekt inger
sammantaget oro för framtiden.
En privatisering av Posten ligger i linje med den
politik som vi vid upprepade tillfällen har fått
deklarerad för oss här i kammaren av företrädare
för den borgerliga regeringen.
Oron stärks av det faktum att ansvariga
enhetschefer inom Posten redan har vänt sig till
konsulter för att få hjälp med att räkna på förslag
som innebär att enheter inom bolaget Posten skall
delas upp i ännu mindre bolag med eget ansvar.
Herr talman! Posten skall vara ett public service-
företag. Den skall vara tillgänglig, lika för alla, och
den skall vara möjlig att påverka politiskt. Det
ingår i allas vårt intresse att ha möjlighet att
påverka utvecklingen. Det är förutsättningen för
att det skall bli lika över landet. Då måste
samhällsansvaret och inte bolagsintresset styra. Det
är därför, Elving Andersson, som folk är oroliga i
dag.
(Applåder)