Fru talman! Alla som tittar och lyssnar!
Om man får tro de borgerliga blir allt väldigt bra
om man privatiserar hej vilt. Socialministern tar till
en amerikansk utredning som är intressant och viktig,
men kanske, trots allt, inte till 100 % är relevant för
svenska förhållanden. Men den är viktig.
Den här debatten ska handla om privatisering av
sjukvård och sjukhus. Aktuellt just nu är ju, om man
ska vara retorisk, att en före detta chef inom bilindu-
strin vill ta över driften av S:t Görans sjukhus i
Stockholm.
Den fråga som uppkommer är om man kan lik-
ställa sjukhusvård med bilproduktion i den meningen
att verksamheten ska vara vinstsyftande. Är det bra
eller inte?
Miljöpartiets uppfattning är väldigt tydlig. Sjuk-
hus och sjukvård som bärs av en idé, som t.ex. Vidar-
kliniken i Järna, är ett utmärkt, för att inte säga nöd-
vändigt, inslag i svensk sjukvård.
Stiftelser som bärs av en idé och där inkomna
vinster stannar i verksamheten är både nyttiga och
nödvändiga som vårdgivare.
Även olika kooperativa lösningar som bygger på
delaktighet och deltagande kan naturligtvis ha en
given och positiv plats i sjukvården.
Nya idéer och moderna synsätt kan tillföras på
alla möjliga sätt. Den gamla principen om uppdelning
av sjukvården enligt organmetoden, ögon för sig,
öron för sig osv., kanske inte är den mest optimala.
Om privata alternativ vill driva en organisation mer
utifrån symtom än organ är det bara tankeväckande
och stimulerande.
Frågan är ändå om det är rimligt att låta Zeneca,
Sandoz eller något annat transnationellt företag driva
sjukvård som en del av sin övriga börsverksamhet.
Frågan är om vård ska drivas med maximal vin-
stavkastning som mål.
Det är ju det som är målet för börsföretag. Aktie-
ägare kräver avkastning. Det är spelreglerna på bör-
sen. Ju större bolaget är och ju mindre anknytning,
förståelse och känsla för verksamheten som anonyma
ägare har desto mer inriktad blir naturligtvis verk-
samheten på en enda sak, nämligen förräntningen av
pengar.
Detta är i sig värt att analysera. Sjukvård är inte
detsamma som att tillverka eller kränga bilar.
Mångfald - javisst. Mycket mångfald. Men inte
marknadens anarki. I de flesta länder finns spelregler
vad gäller ägandeformer. Det är inte bara rimligt, utan
nödvändigt att vi har det också i vårt land.
Tokhögern kan väl vara nyliberal någon annan-
stans än här.
Sjukvård kan inte underställas råa avkastnings-
krav som om Maria Johanssons höftled vore en styr-
led i nya Volvo S50.
Sjukvård kan inte underställas börsens uppgång
och fall eller spekulanters humör och kynne.
Går Elof Johanssons metallverkstad som tillverkar
plåtbitar till Saab i konkurs, är det ledsamt för de
inblandade. Går ett barnsjukhus i konkurs får det helt
andra följder.
Vi i Miljöpartiet menar att det finns alla skäl på
jorden att införa spelregler, klara och tydliga spel-
regler. Det har vi alla glädje av, de seriösa vårdgivar-
na, patienterna och skattebetalarna.
Den marknadsanarkistiska tankevärld som främst
Moderaterna och Folkpartiet, men även en del andra
verkar det som, förespråkar i dag är och förblir väl-
digt intellektuellt grumlig. Det finns många fråge-
tecken som måste rätas ut.
Det behövs spelregler. Spelregler är bra om man
ska värna mångfald, nytänkande, olika alternativ och
för att hålla avarter borta. Är Folkpartiet t.ex. roat av
att transnationella företag ska ta över sjukhus i Sveri-
ge? Bör man ha någon syn på det?
Det är mer aktuellt än någonsin att nu införa spel-
regler, eftersom vi har en våg av nyliberalism och
allmän hallelujastämning om att det är en "ny tid"
som kräver privatiseringar. Nog har vi en ny tid, men
det finns gamla värderingar kvar, t.ex. att om man
satsar pengar vill man ha avkastning, förräntning av
pengar. Det är lika aktuellt i den nya tiden som i den
gamla tiden. Underställs vården krav på förräntning
av pengar är vi illa ute. Naturligtvis är det så.
Men det är lika illa med ett fyrkantigt socialistiskt
tänkande, självklart.
Frågorna är många. Hur fungerar det om sjukvår-
den drivs av vinstkrav?
Vad händer om aktieägarna känner att avkast-
ningen är för låg? Vilka krav ställer ägarna, dvs.
aktieägarna, på företagsledningen då? Om räntan i
samhället är 15 %, ska inte avkastningen också vara
15 % då?
Hur ska man se på rätten till den forskning som
bedrivs på privata sjukhus? Hur ska den bekostas?
Vilket intresse för friskvård och hälsa har ett fö-
retag som ska göra vinst på sjukdomar?
De här frågorna måste ställas. Vi måste analysera
svaren.
Att privatiseringen nu är aktuell beror bl.a. på att
regeringen, uppbackad av andra partier, har skurit ned
hårt inom sjukvården. Man kunde ha skurit mycket
mer på militären, slutat att köpa en mängd JAS-plan,
ubåtar och vapen för drygt 20 miljarder kronor per år
och i stället upprätthållit en god vård i Sverige, en
ännu bättre vård än vi har i dag. Då hade vi sluppit
den hallelujastämning som sprider sig och som går ut
på att allting blir mycket bättre om det privatiseras.
Spelregler är viktiga. Men jag tror också att ska
man sälja ut sjukhus bör man göra som när man änd-
rar en grundlag i Sverige, två beslut med ett val
emellan.
Det behövs mångfald, det behövs alternativ, men
framför allt behövs det varsamhet.
(Applåder)