Fru talman! Sjukvården står inför en rad svårlösta
problem. Fler är i behov av vård. Personalen jobbar
oerhört hårt i en ofta byråkratisk och svårstyrd vår-
dorganisation.
Den gamla tunga sjukvårdsorganisationen får allt
svårare att anpassa sig till en föränderlig värld. Sam-
tidigt har vi en mycket avancerad sjukvård; en myck-
et bra sådan. Vid olika vårdinrättningar gör man allt
för att förbättra situationen för patienter och personal,
men alla vet att organisationer behöver näring i form
av nya idéer och inspiration utifrån.
Behovet av hälso- och sjukvård kommer sannolikt
att öka under många år. Samtidigt är det de offentliga
resurserna som är begränsade. Många landsting, regi-
oner och kommuner har problem med att få ekonomin
att gå ihop. Sjukvården har dessutom på många håll
svårt att rekrytera och behålla personal.
För Centerpartiet är det självklart att vården och
omsorgen ska ges efter behov och vara solidariskt och
rättvist fördelad. Några försäkringslösningar ställer vi
inte upp på.
Däremot måste vi våga förnyelse. Det är helt nöd-
vändigt. Mångfald, konkurrens och nya alternativ är
några av de vägar som behöver prövas för att ut-
veckla sjukvård och annan offentligt finansierad väl-
färd.
Centerpartiet ger klart besked: Vi har tagit kamp
för ökad mångfald. Vi måste släppa fram fler koope-
rativa och fler privata lösningar för att öka valmöjlig-
heterna för patienterna och bidra till ökad kompetens
och bättre löner för personalen.
Socialdemokraterna har svårt med förnyelsen av
offentlig sektor. Ibland sätts partiideologin före pati-
entperspektivet.
Centerpartiet har ju drivit fram en viss öppning,
t.ex. vad gäller mångfald och primärvård. Det är vi
glada för.
Beträffande öppenheten för fler alternativ inom
slutenvården verkar det på något sätt ha låst sig. Vi
vill medverka till att öppna vägen för sjukvårdsansva-
riga att finna den lösning de anser vara bäst och ef-
fektivast för att kunna erbjuda en god hälso- och
sjukvård.
Jag vill ställa två frågor till socialministern.
Vad är den principiella skillnaden mellan primär-
vård och slutenvård när det gäller möjligheten till fler
alternativ?
Känner inte socialministern, precis som jag, att
den här debatten på något sätt motverkar entrepre-
nörsandan? Vilka signaler ger den till de 500 regio-
nanställda i Skåne som just nu går på starta-eget-kurs.
Jag tycker att det är oroande.
Fru talman! Centerpartiet anser att även sjukhus
bör kunna drivas i privata bolag. Vinst är bättre än
förlust oavsett vem som driver verksamheten.
För Centerpartiet är det inte vem som driver verk-
samheten som är det viktigaste, utan att alla männi-
skor får tillgång till god hälso- och sjukvård. Det
väsentliga är dock att de som beställer sjukvården
också ställer krav på kvalitet, och tar reda på vad de
får för pengarna. Patienterna vill ha bra hälso- och
sjukvård. Då är det inte så intressant om den utförs i
landstingets eller någon annans regi.
För en decentralist som jag är det således lika lätt
att uppmuntra ett bykooperativ i Dalarna som att ge
ett professionellt och seriöst företag möjlighet att
driva sjukhus i Stockholm. Dessutom är det enligt vår
uppfattning de förtroendevalda i län och regioner som
ska ha förtroendet att ta ansvar för bedömningar och
beslut. Det är viktigt. Regering och riksdag ska hålla
fingrarna borta.
Förbättringar kräver även ekonomiska resurser.
Därför har Centerpartiet gått i spetsen för att öka
anslagen till landsting och kommuner. Pengarna från
försvarsöverenskommelsen är det senaste initiativ
som visar att det går att prioritera vård och omsorg
om viljan finns.
Genom centermiljarderna, sammanlagt 8 miljarder
åren 2002 till 2004, görs nu viktiga satsningar på
primärvården till vård och omsorg om äldre, till hjälp
för psykiskt sjuka och till att korta köerna och öka
mångfalden.
Vi är överens om att ökad mångfald ger bättre
förutsättningar för ökad tillgänglighet och ökad val-
frihet i vården. Vår överenskommelse förpliktar,
socialministern.
Låt oss visa öppenhet och förtroende för att regio-
ner, landsting och kommuner har medborgarnas bästa
för ögonen, att de ges möjligheter att forma sin orga-
nisation och sitt vårdutbud utifrån sina förutsättning-
ar.
Fru talman! Det blir bäst så.
(Applåder)