Fru talman! Socialministerns inledning gjorde mig
än mer bekymrad för det som nu är på gång.
Den intellektuella grunden visar sig vara en forsk-
ningsrapport om amerikansk sjukvård, såvitt jag för-
står. Men den är ju inte solidariskt finansierad! Där är
det ju plånbokens tjocklek som avgör. Det är klart att
man där får helt andra resultat vid utfallet än man får
där själva utgångspunkten är att man lever i ett land
där alla, oberoende av ekonomisk ställning, har rätt
till en bra sjukvård. Det är ganska sorgligt att man
hämtar inspiration från kritik av ett amerikanskt sys-
tem. Vad jag vet finns det knappast någon viktig kraft
i Sverige som vill ha ett amerikanskt system för sjuk-
vårdens finansiering här.
Jag är en flitig läsare av tidningen Kommun-
Aktuellt. Där förekom för något år sedan ett reportage
från en socialdemokratisk konferens för kommunal-
politiker. Där stod:
"När Jörgen Andersson deklarerade sin motvilja
mot privata entreprenörer inom vård och omsorg
applåderades han livligt. Då hade Margot Wallström
(utan applåder) just markerat en öppenhet för privata
alternativ."
Jag konfronterade Margot Wallström med detta
citat några gånger före valet, och hon sade gång på
gång: Nej, det där är ingen fara. Jag är vallokomotiv.
Jag anger vad socialdemokraterna tycker.
Men häromdagen kom Kommun-Aktuellt med ett
nytt nummer. Där var rubriken "S-majoritet emot
privat äldrevård".
Det är förstås i detta perspektiv man måste se vad
ni nu håller på med. Varje steg mot ökad öppenhet
mot privata entreprenörer inom vården och på andra
håll inom omsorgen har ni motarbetat. Så var det med
lex Pysslingen. Jag kommer ihåg när Olof Palme
redan på 70-talet talade om Kentucky fried children,
och om hur barnomsorgen skulle bli en löpande-
band-princip där barnen skulle fara illa. Nu har vi en
betydande privat barnomsorg, som håller hög kvalitet.
Ni har tvingats till reträtt, men ni har hela tiden
satt käppar i hjulet. Så sent som häromdagen drev
socialdemokrater i Stenungsund igenom ett nej till
privat primärvård.
När ni säger: Jo, vi är öppna för privata alternativ,
men nu ska vi lagstifta mot dem inom sjukhusen! är
ni inte trovärdiga. Detta är nämligen bara ännu ett
inslag i en lång rad av attacker mot den privata vår-
den.
Varför är då detta så viktigt? Låt mig ta några ex-
empel.
För många år sedan startade här i Stockholm en
privat verksamhet som hette Cityakuten. Det var
innan vi fick en mer reglerad etableringsrätt på områ-
det. Lars Engqvist talar som om det inte skulle finnas
regler för etableringar av sjukvård i Sverige. Ingen-
ting kan vara felaktigare - det är ett mycket reglerat
område. Men innan de s.k. Dagmarreglerna kom
startade Cityakuten. Det fick en väldig påverkan på
landstingens primärvård.
Nu hyllar Lars Engqvist primärvården i Väst-
manland. Den ska bli förebilden för socialdemokra-
ternas husläkarsatsning. Varför är husläkarvården i
Västmanland bra? Jo, under den korta period i svensk
historia då vi hade husläkarlagen, då läkare fick
etablera privata allmänläkarmottagningar, fick etable-
ringarna i Västmanland en sådan omfattning att unge-
fär halva husläkar- och familjeläkarvården nu är i
privat regi. Nu hyllar Lars Engqvist detta som en
förebild.
Jag såg att t.o.m. det socialdemokratiskt domine-
rade Landstingsförbundet utdelade ett kvalitetspris
härom sistens till det privata Bure som driver en kli-
nik som heter Citykliniken i Lund. Man skriver att
den kan vara en förebild för andra kliniker i Sverige.
Ja visst! Det är ju just därför vi behöver nya grepp i
vården. Det finns nämligen ett enormt behov av ny-
tänkande.
Jag antar att socialministern får ungefär samma
vittnesbörd som jag från vårdens verklighet. Vårdkö-
erna är långa och adderas till varandra. Det är kö till
specialisten, kö till röntgen, kö till labb och kö till
operation. Det är stress, bristande omvårdnad osv.
Journaler kommer bort, och personalen känner sig
pressad och är utbränd.
Var man kommer hör man frågan: Var är de extra
pengar som det talas om på TV?
Resurser behövs, men ni har inte förstått att alla
extra pengar försvinner i ett svart hål om man inte
samtidigt gör något åt alla beslutshierarkier, all bris-
tande samordning, alla brister när det gäller att ta vara
på personalen och all toppstyrning. Det är där de
privata alternativen kommer in. De har många gånger
visat att det finns andra lösningar än landstingens.
Det är därför de ska välkomnas, inte motarbetas. Det
är därför det är så tragiskt att vi har en socialminister
som ser som sin uppgift att lägga en död hand på
förnyelsen av svensk sjukvård.
(Applåder)