Fru talman! Den 5 augusti i år publicerades i USA
en vetenskaplig studie som väckt stor uppmärksamhet
i det amerikanska samhället och som lett till en efter-
tänksam debatt om villkoren för framtidens sjukvård.
Studien publicerades i den internationellt mest ansed-
da medicinskt vetenskapliga tidskriften The New
England Journal of Medicine och handlar om de eko-
nomiska effekterna av sjukhusvård som drivs med
privata vinstintressen. Studien är den hittills mest
omfattande utvärderingen av olika ägarformer och
omfattar mer än 3 400 sjukhus.
Forskarna, Elaine Silverman, Jonathan Skinner
och Elliot Fischer, har studerat sjukvården i tre olika
slags sjukhusområden för att kunna bedöma inte
enbart de enskilda sjukhusens kostnader utan de
samlade sjukvårdskostnaderna. De har således stude-
rat områden där det enbart finns sjukhus som drivs
med privata vinstintressen, områden där det enbart
finns sjukhus som drivs utan privata vinstintressen
och områden där det finns sjukhus av båda kategori-
erna, och de har jämfört kostnader och kvalitet vid tre
tillfällen: 1989, 1992 och 1995.
Resultatet av studien är på samma gång sensatio-
nellt och tänkvärt. Sjukvårdskostnaderna per capita är
väsentligt högre i de områden där alla sjukhus drivs
med privata vinstintressen än i de områden där samt-
liga sjukhus drivs utan vinstintressen. Dessutom visar
studien att kostnaderna ökat mest i de områden där
sjukhusen övergått från att vara utan vinstintressen
till att drivas med privat vinstintresse. Forskarna kan
också konstatera att de högre kostnaderna inte följts
av någon högre kvalitet, utan tvärtom. Höga kostna-
der har följts av sämre vård.
I en redaktionell kommentar till den vetenskapliga
avhandlingen skriver Steffie Woolhandler och David
Himmelstein, båda forskare i USA, följande: Mark-
nadens medicinska dogm att vinstintresse optimerar
vården och minimerar kostnaderna tycks inte beröras
av alla bevis som motsäger den. Under årtionden har
studier visat att vinstdrivande sjukhus är 3-11 %
dyrare än icke vinstdrivande sjukhus; ingen jämfö-
rande studie har visat att vinstdrivande sjukhus är
billigare, skriver de. Och de fortsätter: De flesta tidi-
gare studier har fokuserat på patientkostnaderna, men
Silverman och hennes medarbetare ställer en bredare
fråga: Påverkar sjukhusen som drivs med privata
vinstintressen också vårdkostnaderna utanför sjukhu-
sen? Deras noggranna studie visar att i områden där
sjukhus med vinstintressen dominerar är kostnaderna
högre, inte bara för sjukhusvården utan också för
hemsjukvården och vård i annan form. Och så skriver
de: Om samtliga sjukhus i USA hade drivits med
privata vinstintressen skulle sjukvårdskostnaderna ha
varit 23,4 miljarder dollar högre 1995 än om alla
sjukhus drivits utan privata vinstintressen.
I tidskriften drar man slutsatsen att sjukhusvård
lämpar sig dåligt för marknaden. För det första, skri-
ver man, är sjukhusen ofta naturliga monopol. För det
andra är den informerade konsumentens medvetna
val, som ju är den teoretiska förutsättningen för
marknaden, en illusion i sjukhusvården. För det tredje
är det varken patienten eller arbetsgivaren som står
för merparten av vårdens kostnader; det gör samhäl-
let. Och man avslutar med följande kommentar: "Vår
huvudinvändning mot privat vinstintresse i sjuk-
husvården är emellertid inte att det förspiller skatte-
betalarnas pengar, inte heller att det erbjuder en säm-
re kvalitet.
Det allvarligaste problemet med den typen av vård
är att den förkroppsligar ett nytt värderingssystem,
som skär av rötterna till det gemensamma ansvaret
och till den samaritiska traditionen, gör läkare och
sjuksköterskor till verktyg för privata investerare och
ser patienten som en handelsvara.
I vårt samhälle finns det delar av livet som måste
utvecklas bortom kommersen. Sjukvården är för
värdefull, för intim och för lätt att manipulera för att
kunna överlåtas till marknaden."
Detta är, Lars Leijonborg, inget citat ur SSU:s
handlingsprogram. Det är ett citat ur den mest ansed-
da vetenskapliga tidskriften på det här området från
den 5 augusti 1999.
Varför är de här erfarenheterna så viktiga för Sve-
rige? Jo, till skillnad från många andra länder saknar
Sverige regler för i vilka ägar- och driftsformer som
den offentligt finansierade sjukvården ska bedrivas.
Eftersom den offentligt drivna vården varit helt do-
minerande hittills har en sådan reglering inte ansetts
nödvändig. När vi nu vill utveckla mångfalden, ge
ökade möjligheter för anställda att bli entreprenörer
och öppna för fler ideella, kooperativa eller privata
företag i primärvården bör vi i Sverige i likhet med
andra länder som präglas av mångfald i vården, så-
som t.ex. Kanada och Holland, ange i vilka delar av
sjukvården det privata vinstintresset inte får vara
styrande.
Regeringen anser inte att det finns skäl att särskilt
reglera företagsformerna i den öppna sjukvården.
Däremot behövs tydliga regler för sjukhusvården.
Och motiven är de samma som redovisas i den ame-
rikanska debatten: Ökade anspråk på sjukvården
förutsätter att vi har kontroll på kostnaderna. Med-
borgarna finansierar solidariskt hela verksamheten,
och landstingen är ansvariga för att det finns en sjuk-
vårdsorganisation. Det är därför rimligt att resultaten
av förbättringar och nya arbetsmetoder kommer verk-
samheten och medborgarna till del.
Forskningen och utbildningen inom hälso- och
sjukvården är naturligtvis ett samhällsansvar. Mycket
av forskningen sker på våra sjukhus. Man kan inte
bortse från att en kommersialisering av sjukhusen kan
leda till att nya forskningsresultat och behandlings-
metoder blir privat egendom och inte kommer hela
sjukvården till del. Sjukhusvård är till sin karaktär
ingen marknad.
Fru talman! Svensk hälso- och sjukvård har under
1990-talet mött flera stora utmaningar. Den ekono-
miska krisen i Sverige ledde till en kraftig ekonomisk
press mot hela den offentliga verksamheten. Sjukvår-
den utgjorde inget undantag. Besparingarna blev en
stark kontrast till årtionden av tillväxt. Sedan 1990
har personalstyrkan reducerats med 20 %, och antalet
vårdplatser har halverats.
Trots detta har det varit möjligt att upprätthålla
den medicinska kvaliteten. De ekonomiska begräns-
ningarna har således lett till en kraftig utveckling av
nya arbetsmetoder, där fler behandlingar sker i öp-
penvård och dagverksamhet. Många slags operationer
utförs i allt större antal nu än för tio år sedan. Alltfler
får vård och behandling. Men medborgarnas efterfrå-
gan stiger i takt med den medicinska utvecklingen.
Därför växer köerna.
Hälso- och sjukvården har vid sidan av kraven
från ekonomin även berörts av stora organisatoriska
förändringar. En del har varit mer befogade än andra.
Det är lätt att förstå att läkare, sjuksköterskor, under-
sköterskor och andra som arbetar inom vården känner
frustration och trötthet.
Svensk hälso- och sjukvård håller trots svårighe-
terna generellt sett en mycket hög kvalitet. Inom vissa
områden är Sverige fortfarande världsledande. Vi har
också mycket väl utbildad personal.
När det ekonomiska trycket nu lättar kan vi for-
mulera djärva mål för nästa årtionde:
· Vi ska återföra hela den svenska hälso- och sjuk-
vården till ledande världsklass.
· Vi ska skapa en patientfokuserad vård som erbju-
der god tillgänglighet och högsta kvalitet till för-
svarbara kostnader.
Det kräver ökade resurser, men det kräver också
omprövning, nytänkande och modernisering.
I budgetpropositionen föreslår regeringen att
sjukvården tillförs 9 miljarder kronor under en fyra-
årsperiod med start år 2001.
Förslaget har sin grund i den överenskommelse
som träffades mellan Socialdemokraterna och Cen-
terpartiet i våras och som innebar att 8 miljarder kro-
nor ska föras över från försvarsanslaget till vården
under en treårsperiod med början år 2002. De båda
partierna var överens om att tre områden ska priorite-
ras, nämligen primärvården, äldreomsorgen och psy-
kiatrin, samt att särskilda satsningar ska ske på perso-
nalutveckling och på att andelen privata, kooperativa
och ideella vårdgivare ska öka inom primärvården.
I budgetförhandlingarna har regeringen kommit
överens med Vänsterpartiet och Miljöpartiet om att
satsa ytterligare en miljard på vården från år 2001.
Som ett led i förnyelsen av sjukvården har rege-
ringen påbörjat arbetet med en nationell handlings-
plan som ska presenteras för riksdagen under nästa år.
Regeringens strävan är att handlingsplanen ska utar-
betas i största möjliga samförstånd och kunna beslu-
tas om med bred politisk majoritet.
Det föreslagna resurstillskottet kommer att inord-
nas i det generella statsbidraget till kommuner och
landsting. Avsikten är att staten ska träffa utveck-
lingsavtal med Landstingsförbundet och Kommun-
förbundet, där den närmare inriktningen läggs fast.
Regeringens strävan är också att varje landsting ska
göra egna utvecklingsprogram där de utifrån regio-
nala förutsättningar preciserar primärvårdens upp-
drag, utvecklar samarbetet inom äldreomsorgen med
kommunerna och förbättrar den psykiska vården.
Så, fru talman, utvecklar vi en modern sjukvård
som kan leva upp till de grundläggande kraven på
allemansrätten:
· att det ingenstans i vården ska finnas skyltar där
det står: "Privat område. Obehöriga äga ej tillträ-
de",
· att alla ska ha rätt till en god vård,
· att vården ska vara gemensamt och solidariskt
finansierad,
· att vården ska bygga på ett gemensamt ansvarsta-
gande och grundas på en demokratisk organisa-
tion.
(Applåder)