Fru talman! Jag tror att vi trots allt kan vara över-
ens om en del påståenden. Jag tror exempelvis att vi
kan vara överens om att patienten - och det är pati-
enten som det handlar om - struntar i vilka som är
huvudmän för vården. Vi borde också kunna vara
överens om att vården inte fungerar överallt och i alla
sammanhang så som vi önskar.
Jag tror inte att Lars Engqvist är statsråd för att
göra en personlig vinst. Jag tror inte heller att Lars
Engqvist är statsråd därför att han drivs av någon
hundraprocentig idealitet. Jag tror att han är statsråd
därför att han vill uträtta någonting. Han har idéer om
någonting, och han vill förverkliga sina idéer.
Jag brukar ibland gå till ESO-rapporten Egenfö-
retagande och manna från himlen - man måste kunna
Moseböckerna för att kunna läsa Finansdepartemen-
tets rapporter. Där står det så här om drivkrafter för
egenföretagande:
"1. Självförverkligande. Individer med ett starkt be-
hov av att själva definiera och lösa problem tende-
rar att föredra egenföretagande.
2. Tro på den egna förmågan. Individer som tror på
sin egen förmåga att påverka händelseutveckling-
en tenderar att oftare bli egenföretagare.
3. Riskattityd. Egenföretagare är oftare personer som
inte skyr att ta risker."
Detta har man kommit fram till på Finansdepar-
tementet. Jag tror att vi måste våga släppa loss de här
krafterna. Den här kreativiteten och det här engage-
manget, som alldeles uppenbart finns också inom
vårdsektorn - det är bevisligen så - får vi inte plom-
bera eller sätta bommar för.
Man kunde här gott göra en jämförelse med
friskolorna. Jag minns väldigt väl när socialdemo-
kraterna var tvärt emot friskolor. Dessa skulle skapa
segregation och vara någonting för rikemansbarn, och
de skulle bygga på vinstintressen. I dag är en social-
demokrat, Widar Andersson, ordförande för Sveriges
friskolor. Han yttrade i Dagens Industri den 21 den
här månaden under rubriken "Att gå med förlust är
inget att sträva efter" följande:
"Det blir ju inte på något sätt dyrare för skattebe-
talarna att finansiera skolor och sjukhus som genom
god kvalitet och god ledning också kan uppvisa så
pass goda siffror att vinster skapas."
Jag tycker att Lars Engqvist skulle slå följe med
denne progressive socialdemokrat och ta sig upp ur
gamla urgröpta hjulspår. Jag tror inte att alla som är
ute för att göra en insats, inte ens på vårdens område,
som Tore Skogman sjunger sitter och räknar pengar:
kronor en, kronor två osv. Det finns människor som
har idéer som de njuter av och känner sig tillfreds-
ställda av att förverkliga.
Jag är inte så dum att jag inte vet att det finns de
som vill profitera och att de finns i alla sammanhang.
Det låter också oerhört i detta sammanhang - ska
människor profitera på, dra nytta av och få vinster av
medmänniskors sjukdomar och olycka? Nej, natur-
ligtvis inte, men man kan lika väl ställa frågan så här,
eftersom jag tycker att den första är ganska tokigt
ställd:
Kan det inte vara klokt att låta människor slippa
lida, förtvivla i köer och kränkas av brist på resurser
bara därför att pengar till vård och omsorg inte har
hämtats från aktiemarknaden?
Jag tänker här förresten på försäkringsbolagen,
som tjänar sig rika på att människor eventuellt ska
råka i olycka. Hur kan man få tjäna pengar på det?
Blir det lagstiftning mot det också?
Släpp alltså kreativitet och mångfald lösa! Jag
tycker att Socialdepartementet och Socialstyrelsen
närmast förklarar sig odugliga om man inte mäktar att
ha kontroll på både kostnader och kvalitet. Det är
kvaliteten för patienten som här är det centrala, och
det är den som man ska klara att kontrollera.
Det vore egentligen ganska dystert om det inte vo-
re så att det kanske rent av är lättare att kontrollera
det som produceras externt än att kontrollera sig själv
som producent, såsom vi gör för närvarande. Jag tror
att vi har så pass mycket kvalitet och kunskap och så
många vakna politiker i Socialdepartementet, i lands-
ting och på Socialstyrelsen att man kan hålla koll på
om kvaliteten försämras och reagera då.
Engqvist är ju då och då inne på det här tänkandet.
Man har kunnat läsa om att han sagt att privatvården
måste öka och att konkurrensen behöver stimuleras,
men sedan ramlar han tillbaka igen.
Jämförelser med USA kan man naturligtvis alltid
göra. Men vi har ju privata sjukhus och vi har privata
vårdgivare. Nu får Lars Engqvist tala om för oss om
de missköter sig, och om det är något helt galet med
den verksamhet som i dag sker i privat regi.
Det vi ska vara överens om är att vården ska vara
offentligt finansierad. Sedan ska vi använda kreativi-
tet var den än dyker upp.
(Applåder)