Fru talman! Det betänkande som vi nu diskuterar
berör ju skogspolitik i allmänhet och har sin tillkomst
i sex motioner som väcktes under allmänna motions-
tiden.
Den nya skogsvårdslagen har varit i kraft under
knappt tre år, vilket kanske avspeglar att det har
väckts så få motioner om skogspolitiken. När det
gäller detta stora område borde det ha väckts fler
motioner. Men fler motioner kommer säkert att väck-
as när vi får utvärderingen.
Yrkandena begränsas i huvudsak till mycket små
områden. Miljöpartiets motion däremot avviker något
genom att med sina 13 att-satser spänna över ett be-
tydligt större område. Flera av dessa områden ingår i
den utvärdering som Skogsstyrelsen har fått i uppdrag
av riksdagen att göra utifrån den nya skogspolitiken.
Innan jag börjar kommentera reservationerna vill
jag påpeka att den nya skogsvårdslagen utgår från
Riokonferensen. Det innebär att man i lagens portal-
paragraf har fastställt att miljömålet och produk-
tionsmålet skall jämställas och väga lika tungt. Med
andra ord skall vi nyttja skogen och vår skogsmark på
ett ansvarsfullt sätt så att den ger uthållig och god
avkastning. Detta har riksdagen fastställt.
Miljömålet för skogsbruket är att skogsmarkens
naturliga produktionsförmåga skall bevaras och att vi
skall säkra den biologiska mångfalden i vårt skogs-
landskap.
Det är de två paragrafer som vi har att utgå från i
vår diskussion.
Skogsstyrelsen har i uppdrag att senast 1997 ut-
värdera effekterna av den nya skogspolitiken. Då har
vi skäl att diskutera om skogsvårdslagen har uppfyllt
dessa två viktiga mål.
Jag kan naturligtvis hålla med om mycket av det
som Carl G Nilsson sade i sitt anförande, t.ex. att
mycket av den nya skogspolitiken har varit mycket
lyckosam. Jag delar allmänt synen att vi har en bra
skogspolitik i det här landet. Det finns naturligtvis
några punkter som vi har skäl att diskutera framdeles.
Men det intressanta ämne som har diskuterats i
denna debatt är biotopskyddet och naturen. I detta
sammanhang delar jag inte alls Gudrun Lindvalls
uppfattning.
Sveriges skogsbruk, som kan jämföras med en stor
skuta som egentligen bör vara ganska svår att vända,
har så att säga vridits ganska ordentligt på ganska kort
tid.
När det gäller naturvårdshänsynen kan vi bara
konstatera att det i fråga om 75 % av de avverkningar
som sker tas tillfredsställande hänsyn, vilket också
beskrivs i betänkandet.
När det gäller biotopskyddets utveckling har
Skogsstyrelsen via Skogsvårdsstyrelserna fått i upp-
drag att göra en biotopinventering. Den pågår för
fullt. Den är klar i norra Sverige, och den beräknas
vara klar 1997. Då vet vi vilka biotoper som skall
skyddas. Det är ganska naturligt att Skogsstyrelsen
ger de områden förtur där indikationer på viktiga
biotoper finns.
Jag vill också kommentera det som Jan Jennehag
var inne på. Han talade framför allt om yrkande 13 i
Miljöpartiets motion när det gäller förvärvslagstift-
ningen och de problem som har uppstått under de
senaste åren. Det finns också en motion från social-
demokraterna där man tar upp samma problem. Det
händer naturligtvis otrevliga grejer, och vi måste titta
på dessa problem. Men vi skall icke göra problemet
större än vad det är.
De bosättningsavtal som är skrivna enligt den för-
värvslag och fastighetslagstiftning som vi har innebär
att det har gjorts 221 åtaganden. Av dessa har 19
innehållit avarter. Efter påpekanden är antalet nere i
14. Sedan är det en viktig sak: Det är ett fåtal aktörer i
det här landet som har sysslat med detta. Det är såda-
na aktörer som är ute efter att spekulera i skog. Så
problemet är inte allmänt förekommande. Då behöver
vi kanske icke heller göra en stor böld av en sak som
kanske går att justera vid kommande översyn av
skogsvårdslagstiftningen.
Jag kan inte se att det finns några stora felaktighe-
ter i förvärvslagstiftningen. Ändringen i förvärvslag-
stiftningen tillkom - och den justerades innan jag kom
till riksdagen - i ett syfte att få till stånd en omsätt-
ning av våra skogsfastigheter och för att få en levande
landsbygd, dvs. förmå människor att flytta ut till
landsbygden.
Som jag ser det ligger problemet i förändringen av
ransoneringsparagrafen i skogsvårdslagen. Tidigare
fick man icke slutavverka större fastigheter än 5 hek-
tar. Nu höjdes gränsen till 100 hektar. Det är klart att
det gjordes ägostyckningar, och då kunde eventuella
lycksökare göra om fastighetsbildningen till en billig
kostnad och sedan skövla flera hundra hektar. Men,
precis som jag påpekade, rör sig detta om få fall. Är
det så att detta är ett problem kan det kanske lösas
genom en ändring i skogsvårdslagen. Då får också
Skogsstyrelsen med förtur titta särskilt på detta, och
sedan måste vi kanske ändra den paragrafen i
skogsvårdslagstiftningen.
Fru talman! Jag vill gå in på Miljöpartiets reser-
vation. Den spänner över ett ganska stort fält, men jag
skall begränsa mig till några saker. Vi finner att den
kärna som finns i reservationen som går ut på att man
icke tar hänsyn inte är sann. Med tanke på den korta
tid som har förflutit har vi nått mycket långt, om man
tar hänsyn till att det finns 40 000 skogsägare, både
storskogsbruk och småskogsbruk inräknade. Vi av-
styrker därmed reservation 1.
När det gäller reservation 2 har både Jan Jennehag
och Gudrun Lindvall tagit upp problemet med rots-
nurr. Rotsnurr har blivit ett problem som förändringen
av skogsbrukets metoder har medfört. Men det är
egentligen inte hela sanningen. Man pekar direkt ut
detta med paper pot som det stora problemet. Natur-
ligtvis var materialet dåligt i inledningsskedet, men
forskningen och utvecklingen har gått framåt. Men
man skall inte se paper pot-systemet och den nya
metoden som det enda systemet, utan man skall ju se
på planteringsmetoder över huvud taget. Problemet
kan finnas även på andra marker med alltför hetsig
plantering. Vad som nu gäller är att man tar till sig
den utveckling och forskning som sker, och det har
man gjort inom skogsvårdsbruket. Varje vecka kom-
mer det nya forskningsrön. Även storskogsbruket kan
presentera nya rön om metoder för att få fram en
utvecklad plantrot i det nya systemet utan att man så
att säga har papper på det. Var och en i den här kam-
maren måste väl vara medvetna om att man inte med
avsikt sätter sådana plantor som inte kan överleva.
Detta är ju en kostnad för företagen, och man jobbar
väldigt hårt för att långsiktigt över huvud taget kunna
överleva som skogsbrukare. I och med detta har vi
faktiskt skäl att se framtiden an. Precis som vi skriver
i betänkandet är det bättre att se på framtiden. Skogs-
styrelsen har också i uppdrag att ta fram ett skötsel-
program för de arealer där problemen finns. Sedan
skall resurserna i stort sett läggas på metoder för att få
fram ett bra plantmaterial och på en bra teknik för att
sätta plantorna. Jag avstyrker därmed reservation 2.
När det gäller reservationerna 3 och 4 kommer vi
in på den pågående diskussionen om skogsvårdslag-
stiftningens framtid, om den skall utgöra en egen
lagstiftning eller om den skall införlivas i miljöbal-
ken. Här kan man naturligtvis ha skilda synpunkter. I
de två reservationerna går uppfattningarna helt isär.
Carl G Nilsson talade för den moderata reservationen.
Han såg ett värde i att skogsvårdslagstiftningen fanns
kvar som en egen lagstiftning. Det är naturligtvis lätt
att ha sympati för en sådan åsikt med tanke på Carl G
Nilssons inledande ord om hur viktigt skogsbruket
var, dels för Sveriges utveckling, dels på grund av att
det bedrivs över hela landet.
Enligt Miljöpartiets reservation vill man helt ta
bort en del ur portalparagrafen. I stort sett vill man
bara se miljömålet som det enda målet, och då är det
naturligtvis fullt riktigt att föra in denna lagstiftning i
miljöbalken. Men jag vill avstyrka de båda reserva-
tionerna med argumentet att allt detta är väl känt för
de människor som håller på att förbereda och skriva
på den nya miljöbalken.
Fru talman! Med det anförda yrkar jag bifall till
hemställan i utskottets betänkande och avslag på
samtliga reservationer.