Fru talman! Varje gång vi talar om skog, skogs-
politik och skogsnäring måste vi påminna både oss
själva och andra om hur viktig skogen, våra skogsre-
surser och vår skogsindustri, är för hela landets väl-
stånd och för hela vårt folkhushåll.
Näringen ger goda exportinkomster - i särklass
högst exportinkomst netto räknat - med 60-70 mil-
jarder per år. Det är flerfaldigt mer än vad t.ex. den
totala bilindustrin presterar. Skogsnäringen sysselsät-
ter många människor, heltid eller deltid. Den senaste
uppgiften jag såg var ca 180 000 människor i den
direkta näringen. Därtill kommer effekten av trans-
portväsende och servicenäring som indirekt hör till
skogsindustrin.
Det är en förnyelsebar resurs, den kanske största
förnyelsebara resursen vi har, som skall vara motor i
kretsloppet och ta emot koldioxid och kanske också
både aska och rötslam i framtiden.
Det är en källa till rekreation och turism som be-
tyder väldigt mycket för många människor och för
många hushåll också faktiskt, i form av bär, svamp,
jakt m.m.
Det är med den här vetskapen som den förra rege-
ringen moderniserade och liberaliserade den gamla
skogsvårdslagstiftningen, som var stelbent, detaljerad
och centraliserad, och gav skogsbruket och skogsbru-
karna en ny frihet under ansvar.
Jag skulle vilja säga att den här nya skogsvårds-
lagstiftningen och skogsvårdspolitiken har blivit en
succé. Den har t.ex. inneburit att storskogsbrukare
och småskogsbrukare har blivit stimulerade och in-
tresserade av att fortbilda sig och vidareutbilda sig
såväl inom den rena skogsnäringen, naturligtvis, som
inom naturvårdskunskap och biologisk mångfald.
Således har t.ex. de utbildningsinsatser som har
stimulerats av skogsägarrörelsen samlat mer än
100 000 personer i det objekt som benämns Rikare
skog. Dessutom har de idéerna exporterats till Dan-
mark, Norge och Finland, där man köpt det paketet.
Nu har ett nytt sådant objekt startats, Alla tiders
skog. Också det har blivit en succé, såvitt vi hittills
kunnat bedöma.
Storskogsbruket har anställt kunnigt folk, ekologer
och biologer, som också har vidareutvecklat dessa
frågor. Även Skogsstyrelsens och Skogsvårdsstyrel-
sens folk har vidareutbildats i viktiga naturvårdsfrå-
gor.
Frågan om avsättning till bevarandeintressen dis-
kuteras mycket. Men frågan om arternas överlevnad
och variation i landskapet tycker jag är alltför kom-
plex för att vi skall stirra oss blinda på fasta procent-
satser. I själva verket sker redan i dag på olika sätt en
stor avsättning av skogsmark. Skogsvårdslagen t.ex.
tillåter över huvud taget inte skogsbruk på s.k. impe-
diment, som utgör en mycket stor del av landets
skogsmark. Ca 15 % är impediment där det i dag inte
alls bedrivs skogsbruk. Det sker undantag runt strän-
der, vid rinnande vatten och sjöar. Det sker undantag
från skogsbruket i fråga om de s.k. nyckelbiotoperna
och genom frivilliga naturvårdsavtal men också ge-
nom regelrätta inköp av staten. Betalning erläggs
alltså, och mark köps in för reservat. I dag har vi
ungefär 600 000 sådana reservat, och det sker ständigt
en ökning i det avseendet. För närvarande köps det
för ca 190 miljoner kronor per år. Det finns alltså
redan nu en mycket stor verksamhet av det slaget.
Vi moderater har i samband med det här betän-
kandet inskränkt oss till att poängtera vikten av att
denna nya skogsvårdslag, vilken vi tycker är en lyck-
ad lagstiftning, får bestå som en separat lagstiftning.
Vi vet att det när det gäller detta med en ny miljöbalk
förekommer diskussioner om att införliva
skogsvårdslagen i miljöbalken, men det skulle vara
olyckligt. Skogsnäringen behöver enligt vår mening
genom sin stora omfattning - och detta har jag tidiga-
re beskrivit - en separat lagstiftning speciellt anpas-
sad dels för att svara mot de hårda kraven på en ökad
naturvårdshänsyn, dels för att bibehålla näringen som
en välståndsskapande resurs. Detta är skälet till reser-
vation 3 från oss moderater, vilken jag yrkar bifall till.