Fru talman! I jordbruksutskottets betänkande nr 3
behandlas svensk skogspolitik i vid bemärkelse. Med
det här inlägget här i kammaren vill jag aktualisera de
problem som uppstått som en konsekvens av den nya
förvärvslagstiftningen. De har redan noterats här i
kammaren av andra talare. Jan Jennehag noterade
också att talarstolen i riksdagen är till för att debattera
aktuella saker i. Det gäller då saker som inte bara är
aktuella i riksdagen utan även ute i vårt samhälle.
Det jag syftar på är det som jag skulle vilja kalla
vår tids baggböleri, dvs. att smarta uppköpare förvär-
var skogsfastigheter och omgående kalavverkar all
skog på dem. Ibland har dessutom de här förvärven
skett genom falska förespeglingar om bosättning, men
sedan köpet väl är klart rensas fastigheten på sitt
skogsvärde och talet om bosättning saknar helt plöts-
ligt aktualitet.
Carl G Nilsson sade i sitt anförande att den nya
skogs- och förvärvslagen har blivit en succé. Jag vill
inte ifrågasätta det. Min ambition med det här inläg-
get är inte heller att i grunden ändra på den gällande
förvärvslagstiftningen. Jag vill dock kanske modifiera
den och säga att det finns betydande plumpar i det sätt
som den nya förvärvslagstiftningen har kommit att
utnyttjas, även om den i och för sig är bra i det stora
hela.
Jag kan belysa det sakförhållandet med ett aktuellt
exempel från Jämtland. Där förvärvades alldeles nyli-
gen en skogsfastighet på drygt 90 hektar av en upp-
köpare. Den kalavverkades nära nog över en enda
natt. Detta är bara det senaste exemplet i en lång rad
motsvarande fall de senaste åren i Jämtland, och det
förekommer även på andra håll i landet.
Jag tvekar inte att beteckna det som en modern
variant av baggböleri, dvs. skogen ses enbart som ett
objekt för snabba penningklipp. Det finns inget intres-
se för en långsiktig miljöinriktad skogsvård.
Att äga, bruka och förvalta skog är enligt min
mening ett långsiktigt åtagande som kräver ansvar för
både skogsråvaran och viltbeståndet och även för den
bygd där skogsfastigheten är belägen, inte minst i ett
län som Jämtland där även krav på hänsyn till turis-
mens intressen ibland måste vägas.
För hundra år sedan stävjades baggböleriet dels
med en kraftfull opinionsbildning, dels genom den
s.k. Norrlandsutredningen som så småningom ledde
fram till en lagstiftning här i riksdagen. Jag noterar att
Gudrun Lindvall i sitt särskilda yttrande har tagit upp
detta med de kortsiktiga spekulationsköpen av just
mindre skogsfastigheter. Jag vill gärna ta tillfället i
akt och framhålla att jag i det avseendet helt delar de
åsikter hon framför.
De aktualiserade missförhållanden kan åtgärdas på
flera sätt utan att för den skull ändra skogslagstift-
ningens huvudinriktning. Man kan bl.a. tänka sig att
förvärv som skett på oriktiga grunder, eller t.o.m.
lögnaktiga grunder, måste leda fram till en kraftfull
juridisk åtgärd och påföljd. Som jag ser det saknas
uppenbarligen den möjligheten i dag. Vidare kan
man, liksom man gör med större skogsfastigheter,
kräva ett kvarvarande skogsvärde eller skogsbestånd
under en längre tid efter förvärvet. Det skulle radikalt
minska intresset för och möjligheterna till rena speku-
lationsköp.
Jag noterar också, som andra har sagt här, att ut-
skottet tagit till sig detta sakförhållande och att man
sålunda skriver: "att Skogsstyrelsen --- med förtur
tar fram ett underlag för bedömning av vilka ytterliga-
re åtgärder som behövs för att motverka den typ av
problem som beskrivs."
Jag vill framhålla angelägenheten av just detta
med betoning på begreppet förtur. Jag utgår från att
både utskottet och regeringen följer den här utvärde-
ringen av den nya skogslagstiftningens effekter.
Slutligen vill jag framhålla att det här inte enbart
är en skogsvårdande och miljövårdande fråga. Det är
också en överlevnadsfråga för glesbygd och lands-
bygd i stora delar av vårt land där skogen är den
långsiktiga resursen, vilket har sagts här från talarsto-
len, och där skogsfastigheterna kan ge sysselsättning
och utkomstmöjligheter och därvid bidra till ett upp-
rätthållande av en levande landsbygd. Låt oss slippa
ett dystert återfall i baggböleri så här 100 år efter dess
avskaffande.