Fru talman! Jag skulle önska att Carl G Nilsson
hade rätt. Jag vet att det finns många skogsägare som
verkligen tar detta på allvar. Jag vet att det finns väl-
digt många duktiga skogsägare som verkligen har satt
sig in i vad det betyder att produktionsmålet och mil-
jömålet skall jämställas. Jag vet också, precis som
Carl G Nilsson säger, att det finns många skogsägare
som har gått utbildningar och som nu har en helt an-
nan kompetens än de hade tidigare. Problemet är bara
att det är för mycket frivillighet i detta. De duktiga
skogsägarna sköter detta exemplariskt. Och visst har
det skett förändringar. Men tyvärr är det så att de som
inte är intresserade måste inte följa detta. Problemet
är att det finns en frivillighet i detta som gör att de
som inte är intresserade inte bryr sig.
Jag blev litet förvånad när Thorleif Ingelöf gick ut
och så dramatiskt slog på trumman för att det som nu
sker i svenska skogar är så akut att vi måste göra
något för att behålla många av de arter som finns i
skogen. Det måste betyda något. Om chefen för Art-
databanken går ut på detta sätt, måste vi politiker
reagera på att något händer i skogen i dag. Och det
som händer är det som inte får hända, nämligen att
arter försvinner.
Carl G Nilsson talade i ett tidigare anförande om
att ingenting sker på 15 % av skogsmarken därför att
det är impediment. Impediment kan se otroligt olika
ut. Impediment kan t.ex. vara myrar. Och det är väl
ingen som tror att man bedriver ett vettigt skogsbruk
på en myr. Där finns ofta biologiska förtjänster som
gör att det där inte skall bedrivas skogsbruk. Det finns
också många impediment som inte har speciellt höga
biologiska värden men där man helt enkelt inte kan
bedriva skogsbruk. Men både Carl G Nilsson och jag
vet att det finns skogsägare i dag som avverkar på ett
sådant sätt att de direkt och akut hotar arterna. Carl G
Nilsson vet också att det finns många skogsägare i
dag som inte alls tar de miljöhänsyn som man måste
ta.