Fru talman! Jag vill först svara på Dan Ericssons
frågor. Nej, det är inte regeringen som utövar den
direkta miljötillsynen och därmed ser vilka kemikalier
som används. I det här fallet var det kommunen som
utövade tillsyn. Tyvärr hann kommunen inte ens säga
nej till det här ämnet innan det hade använts i för stor
omfattning. Det är uppenbart att Banverket, Skanska
och även tillverkaren har agerat på ett felaktigt sätt.
Det gjordes en miljökonsekvensbeskrivning till
den tidigare regeringen, Dan Ericsson, när den fattade
beslut om att expropriera Hallandsåsen. Den miljö-
konsekvensbeskrivningen var inte så detaljerad och så
genomträngande som den skulle ha varit om vi hade
fattat beslut om en miljökonsekvensbeskrivning i dag,
med dagens lagstiftning och med dagens järnvägslag.
Då hade vi fått en betydligt bättre miljökonsekvens-
beskrivning. De lagändringar som har gjorts efter den
tidigare regeringen innebär att vi har fått en bättre
miljökonsekvensbeskrivning i dag.
Fru talman! Nu är det uppenbart att vi har glidit
över till miljöpolitiken. Jag tycker att det är bra att
diskussionen om forskning kom upp, så att vi kan
klarlägga ett missförstånd. Det är viktigt att tala om
att miljöforskningen inte får mindre pengar i framti-
den. Det görs en omorganisation av forskningen, och
MISTRA får ett större ansvar för den. Naturvårdsver-
kets generaldirektör blir ordförande i MISTRA, och
de fasta forskare som tidigare har suttit på Natur-
vårdsverket erbjuds att följa med över till MISTRA.
Men det sker inte en minskning när det gäller resur-
serna. 450-500 miljoner fanns totalt för miljöforsk-
ning 1995. År 1998 blir det 550-600 miljoner kronor.
Det är alltså en ökning av miljöforskningen, inte en
minskning.
Vi kan också konstatera att vi har fått göra väldigt
stora besparingar under senare år, och skälet till det
vet ni allihop. Vi hade en regering som inte tog ansvar
för statsfinanserna. Då var vi tvungna att ta ansvar för
statsfinanserna. Det är klart att alla har fått spara,
kommuner, länsstyrelser, myndigheter. De var tvung-
na att spara för att vi skulle få ordning på finanserna.
Nu ser vi över hur vi skall klara framtiden. Hur skall
vi se till att vi för framtiden satsar på de viktigaste
områdena, välfärden och skolan, men också på mil-
jön, nu när vi har egna och inte lånade pengar att satsa
på miljön, utbildningen och välfärden?
Det är också viktigt att komma ihåg, tycker jag, att
vi nu ser över hur vi kan stärka tillsynen. Det är inte
bara en resursfråga. Hur kan vi också få en effektivare
organisation för att stärka tillsynen för framtiden?
När det gäller miljöbalken kan vi konstatera att det
kommer en hel del kritik från höger mot den. Lars
Leijonborg, Dan Ericsson och Lennart Daléus har
varit uppe och försvarat det tidigare förslag till miljö-
balk som lades fram. Lennart Daléus var då sakkunnig
på Miljödepartementet, så jag förstår att han känner
ett ansvar för den tidigare miljöbalken. Men man skall
komma ihåg att den miljöbalken inte hade gett oss
strängare kemikalieregler eller tydligare krav på mil-
jökonsekvensbeskrivningar. Den hade inte gett talerätt
för miljöorganisationer och den hade inte gett miljö-
domstolar, som det nuvarande förslaget till miljöbalk
ger oss.
Jag beklagar att Lennart Daléus har valt att samar-
beta med Moderaterna och Folkpartiet kring den
gamla miljöbalken i stället för att vara med och stärka
reglerna i den nya.
Avslutningsvis tycker jag ändå att det är viktigt att
komma ihåg att även dagens lagstiftning mycket tyd-
ligt klargör att farliga kemikalier inte skall användas
på det sätt som har skett vid Hallandsåsen.