Fru talman! Det är otroligt vackert på Hallandså-
sen. Också en litet gråmulen dag, som i lördags när
jag var där, är naturens skönhet betagande. Boksko-
garna, de sluttande ängarna, bäckarna, sädesfälten
runt de små gårdarna och den milsvida utsikten. Sve-
rige har många trakter som förtjänar Evert Taubes
benämning änglamark. Men Hallandsåsen är en av de
vackraste.
När man är där är det nästan plågsamt svårt att ta
till sig att det man ser är förgiftat, att ängarna är klas-
sade som riskområde, att bäckarnas vatten är farligt
och att nervgiftet, som också kan vara cancerframkal-
lande, kan komma att finnas kvar i marken under
åratal framåt.
Det som skett är naturligtvis en skandal. Det som
skett är också ett brott, eller flera brott. Den här gång-
en måste rättvisan fungera. Den här gången får inte
bristande resurser och erfarenhet hos polis, åklagare
och domare leda till att de ansvariga slinker ur nätet.
Såvitt jag förstår begicks brottet vid tunnelbygget
redan innan medlet Rhoca-Gil kom in i bilden. Av-
rinningen av vatten ur åsen och därmed grundvatten-
sänkningen var betydligt större redan i vintras än vad
en dom i Vattendomstolen medgav. Brottet var anmält
men som så ofta vid miljöbrott inte effektivt åtgärdat.
Det får inte hända igen.
Vi svenskar älskar vår natur. Uppslutningen bak-
om ett effektivt skydd för naturen är så massiv att vi
kanske invaggats i en falsk säkerhet att sådant här
som nu har hänt inte skulle kunna hända. Men histo-
riskt sett är det tragiskt nog så att det varit miljöskan-
daler som väckt allmänhetens och politikernas insikter
om miljöförstörelsen.
Så var det med DDT-användningen och kvicksil-
verbetningen av utsäde. Fågeldöden startade den
moderna miljödebatten. Så var det också med ödeläg-
gelsen av Stora Sjöfallet, som väckte opinionen för
effektivare skydd av fjällvärldens natur. Så var det
med BT Kemi-skandalen i Teckomatorp, som reste
krav på en effektivare miljöövervakning. Nu har det
hänt igen. År 1997 är det Hallandsåsen och akryla-
mid.
Det här är inte rätt tid för partipolitik. Låt oss i
dag i den här debatten, eller samtalet, som jag hellre
skulle vilja kalla det, visa oss kapabla att precis som
politikerna i Båstad skjuta det grälsjuka åt sidan och
manifestera enighet. Låt oss för det första enas om ett
åtgärdspaket för Hallandsåsen och för det andra dra
några slutsatser inför framtiden.
Jag tror det vore bra om vi över partigränserna
skulle kunna skicka följande budskap till dem som
bor på åsen.
För det första: Nu är saneringen det viktigaste.
Staten skall garantera att det finns tillräckliga eko-
nomiska resurser för den.
För det andra: De som drabbats skall få snabb
ekonomisk ersättning. Eventuellt processande får
komma sedan.
För det tredje: Tunnelbygget måste stå stilla ända
till dess full klarhet har nåtts om vad som skett. Ett
absolut villkor för ett fullföljande är att miljön inte
riskeras på nytt. Jag tror att vi gör klokt i att vänja oss
vid tanken att den här tunneln kanske aldrig blir
byggd.
För det fjärde: Ett eventuellt beslut om återuppta-
gande av bygget får inte fattas mot båstadbornas vilja.
Det är lika viktigt att slå fast saker inför framtiden.
Arbetet med den nya miljöbalken måste delvis göras
om. Det tycks behövas skärpta regler för miljökon-
sekvensbeskrivningar. Många menar att hanteringen
av stora giftmängder av det slag som förekommit här
måste kräva särskilt tillstånd också vid den här typen
av projekt.
Den s.k. utbytesprincipen, skyldigheten att pröva
om det finns miljövänligare medel att använda, måste
preciseras och tillämpas hårdare. Lokala miljögrupper
måste tas på större allvar och ges en starkare ställning
i rättsprocessen.
Vi måste också överväga budgetfrågor på nytt. Är
rättsväsendets resurser tillräckliga? Är det rätt att nu
dra ned på resurserna till miljöforskning och över-
vakning?
Om giftläckaget på Hallandsåsen finns naturligtvis
inget positivt att säga. Men om en tyst vår i miljöpo-
litiken nu kan följas av en aktiv höst är det åtminstone
en liten tröst. Tillsammans har vi möjlighet att skärpa
miljökraven. Låt oss ta vara på den chansen!