Fru talman! Det är egentligen en omöjlighet att på
några få minuter redovisa allt det som vi i Vänster-
partiet och många med oss funderar över i dag när det
gäller denna katastrof. Ilskan är stor över det faktum
att oskyldiga människor har drabbats eller i komman-
de generationer kanske kommer att drabbas på grund
av klantiga beslut eller missbedömningar. Det är
Vänsterpartiets uppfattning att de som bor i området
och de som har arbetat med tunnelbygget skall få en
berättigad ersättning för att inte också drabbas eko-
nomiskt. De skall ha rätt till kompensation för läkar-
undersökningar eller sjukvård i de fall där det behövs.
Det är nödvändigt att få besked om detta i dag.
Turerna kring tunnelbygget i Hallandsåsen är
många och i dagens läge fortfarande delvis oklara. Vi
är ändå glada över att så många som har reagerat och
agerat i den här frågan har gjort det på ett tydligt sätt
och i rimlig tid. Vi välkomnar också den oberoende
kommissionen.
Debatten i dag grundar sig på bristfällig informa-
tion. Vi väntar på resultat från såväl en polisutredning
som den oberoende kommissionen. Vi väntar också
på nya provtagningar från tunnelbygget. Vänsterpar-
tiet tänker inte delta i försöken att finna syndabockar i
förtid. Däremot skall de ansvariga identifieras och
sedan ta sitt ansvar. Om det blir Skanska, Banverket,
producenterna av Rhoca-Gil, regeringen eller alla
dessa, får vi vänta med att se.
Fram till dess att vi har tillräckliga bakgrundsfakta
kan vi egentligen bara fråga oss: Hade den här kata-
strofen kunnat förhindras med hjälp av annorlunda
lagstiftning, annorlunda praxis? Hur kan vi se till att
det inte händer igen?
Fru talman! Det är Vänsterpartiets uppfattning och
ambition att den nya miljöbalken får så starka och
tydliga skrivningar att den här typen av händelser inte
skall kunna inträffa igen. Därför är vi oroliga över två
punkter i det nuvarande förslaget till miljöbalk. Dessa
två punkter kan direkt relateras till miljökatastrofen
vid Hallandsåsen. Först och främst måste vi se till att
sanktionerna stärks vad gäller utbytesprincipen och att
man bevarar möjligheten till straffsanktionering. Nu-
varande lagstiftning säger att varje led, dvs. alla som
hanterar en vara från tillverkning till användning, kan
ställas till ansvar för sina handlingar. Såsom det står
skrivet i dag i texterna kring miljöbalken, skall ansva-
ret endast ligga på användaren av en produkt - även
om det finns andra alternativ som är bättre för miljön.
Det lägger ansvaret enbart på den enskilde konsumen-
ten. I det här fallet borde väl det vara Skanska vad jag
förstår.
En andra punkt som direkt relaterar till den nya
miljöbalken och till Hallandsåsen, är att vi i dagens
läge måste kunna visa uppsåt för att fälla någon för
brott mot miljön. Den lagstiftningen har lett till att
endast en person i Sverige har dömts till fängelse för
miljöbrott. I fallet med tunneln genom Hallandsåsen
verkar det vara en omöjlighet att påvisa uppsåt, dvs.
att Skanska, Banverket eller tillverkaren av Rhoca-Gil
medvetet skulle ha planerat den här miljökatastrofen.
Därför måste miljölagstiftningen skärpas så att vi får
en tydlighet när det gäller denna typ av frågor.
Trots att vi bör avvakta mer fakta, vill jag ändå
peka ut två områden som tydligare bör belysas. Den
första punkten handlar om vilka som skall granskas.
De som skall granskas som eventuellt delansvariga är
ju faktiskt inte bara Skanska, Banverket eller den
nuvarande regeringen. Även Båstads kommun borde
kunna ingå i den granskningen. Detsamma gäller den
tidigare borgerliga regeringen. Anledningen är att
projektet i sin helhet har kantats av tveksamma beslut
som en gång för alla bör redas ut innan beslut fattas
om tunnelns framtid.
Den andra punkten gäller att den här katastrofen
aldrig hade inträffat om de uppsatta kraven på miljön
hade hållits. Frågan är därför om man har arbetat
utifrån de miljökonsekvensbeskrivningar och andra
krav som ställts på projektet. Den frågan är ytterst
relevant. Det är ju ingen som helst mening med att
utarbeta vare sig miljökonsekvensbeskrivningar eller
hårda regler för miljön om dessa krav frångås i själva
arbetet. Det här borde också klargöras av de kom-
mande utredningarna - alltså bl.a. frågan om tillsyn
som Anna Lindh nämnde tidigare.
Fru talman! Naturen sätter sina gränser. Vi är en
del av naturen. Kan inte tunnelbygget garantera mil-
jöns krav vad gäller såväl vatteninsläpp och grundvat-
tennivå som användning av kemikalier, skall projektet
stoppas. Det får vi med all säkerhet återkomma till.