Herr talman! Bakom varje brott finns ett eller flera
brottsoffer. Offren för brottsligheten var länge en
glömd grupp. Den förra borgerliga regeringen arbeta-
de för att ändra denna inställning, och särskilda be-
stämmelser infördes för att ge brottsoffren ett bättre
skydd gentemot gärningsmännen. Möjligheten att få
ut skadestånd utökades, och skadeståndsreglerna
förbättrades.
Tidigare hade debatten och intresset i första hand
inriktats på brottslingarna, deras uppväxtförhållanden,
deras sociala situation, hur de upplevde fängelsestraf-
fet m.m. I all denna omsorg om brottslingen glömde
man ofta bort de tiotusentals människor som varje år
blir offer för olika brott.
Nu har brottsoffertänkandet fått fäste i människors
medvetande. Många arbetar ideellt, bl.a. brottsoffer-
och kvinnojourer. Från att ha varit en helt bortglömd
grupp måste brottsoffren i fortsättningen sättas i cent-
rum. Hänsynen till brottsoffren måste genomsyra hela
det straffsrättsliga systemet.
Herr talman! Ett påtagligt resultat av den satsning
och fokusering som den förra, borgerliga regeringen
gjorde för brottsoffren var inrättandet av Brottsoffer-
fonden och Brottsoffermyndigheten. Finansieringen
av Brottsofferfonden skulle ske genom att en avgift
togs ut av dem som dömts för brott där fängelse ingår
i straffskalan.
För uppbyggnad av Brottsofferfonden och till and-
ra stödåtgärder för brottsoffer togs dessutom 20 % av
fångarnas dagsersättning. Socialdemokraterna motsat-
te sig detta med motiveringen att fångarna behövde
sina pengar själva. Efter regeringsskiftet har avdraget
behållits, men pengarna går nu direkt in i statskassan.
Sedan dess har pengarna till Brottsofferfonden mins-
kat.
I motionen Ju905 kräver vi att dessa pengar åter
skall gå till Brottsofferfonden. Utskottsmajoriteten har
dock en annan uppfattning. Ett annat krav är att det på
fångarnas lönebesked informeras om att avdraget går
till brottsoffer. En sådan upplysning är viktig och har
stor pedagogisk betydelse för både brottsling och
brottsoffer. Samhället måste klart visa att det står på
brottsoffrets sida. I reservation 26 utvecklar vi vårt
uppfattning.
Herr talman! Under den borgerliga regeringen
gjordes många viktiga förbättringar inom kriminal-
vården. Den obligatoriska halvtidsfrigivningen av-
skaffades. Säkerheten på våra anstalter förbättrades.
Stora satsningar genomfördes för att fängelsetiden på
bästa sätt skulle utnyttjas till meningsfull sysselsätt-
ning och påverkan. Fångarna differentierades efter
vars och ens vård-, behandlings- och terapibehov.
Detta blev viktigare än den tidigare allenarådande s.k.
närhetsprincipen.
Det är av stor vikt att kriminalvården även i fram-
tiden har de resurser som krävs för att fängelsetiden
skall kunna användas på ett effektivt och meningsfullt
sätt för den intagne. Utskottsmajoritetens kraftiga
besparingar på kriminalvården äventyrar detta arbete.
Tidigare i debatten har vi moderater kritiserat re-
geringen och dess understödjare för den kraftiga ned-
dragningen av rättsväsendet som pågår och har pågått
ända sedan regeringsskiftet. Hittills har polisen drab-
bats hårdast. Nu är det kriminalvården som står på tur.
Ett av argumenten till neddragningen är att antalet
fängelsedomar minskar. Men då bortser regeringen
helt från den koppling som faktiskt finns mellan sena-
re års försvagning av framför allt polisen och det
därmed minskande antalet fängelsedomar.
Vidare tar man den beslutade utvidgade använd-
ningen av elektronisk fotboja till intäkt för att spara
på kriminalvården. I detta sammanhang bortser ut-
skottsmajoriteten från en mycket viktig förutsättning:
för att nya, alternativa påföljder skall fungera krävs
att frivården har tillräckliga resurser. Någon egentlig
utredning om vilka resurser frivården behöver för att
klara de utökade uppgifterna har inte gjorts.
Vi moderater har motsatt oss att elektronisk över-
vakning skall utvidgas till att gälla även dem som
döms till tre månaders fängelse. Ett av skälen till
utvidgningen var att spara pengar. De nya grupper
som nu kommer att kunna dömas till elektronisk
övervakning kommer att innefatta betydligt allvarliga-
re brottslighet. I sin iver att spara pengar kan man få
det fattade beslutet att faktiskt leda till att hela försö-
ket med elektronisk övervakning misslyckas.
Herr talman! Vårt mål är ett narkotikafritt samhäl-
le. Det inbegriper naturligtvis narkotikafria fängelser.
Mycket av narkotikan kommer in i anstalterna vid
besök och permissioner. Vi har, hittills utan gensvar,
föreslagit en ny form av kontrollerade besök, där den
intagne och besökaren skiljs åt genom att besökrum
inrättas med en glasruta mellan den intagne och besö-
karen. Detta är både bättre och humanare än att mins-
ka möjligheterna till besök i de aktuella fallen.
En av kriminalpolitikens viktigaste uppgifter är att
skapa förutsättningar för att samhället skall kunna
fånga upp och föra till rätta unga människor som
annars riskerar att fastna i drogmissbruk och brotts-
lighet. Här är familjen och föräldrarnas roll utan kon-
kurrens det viktigaste inslaget. Efter familjen är det
skolan som har den viktigaste uppgiften då det gäller
att förebygga brott bland ungdomar.
Trots brottsförebyggande arbete från hem, skola
och många andra i samhället misslyckas en del av
våra ungdomar. I vårt motion Åtgärder mot ungdoms-
brottsligheten lägger vi fram en mängd olika förslag
till förbättringar. Jag vill nämna några exempel.
Ungdomar skall dömas till fängelse i så liten ut-
sträckning som möjligt. Det är vi nog alla överens om.
Därför lägger vi fram förslag om införande av ung-
domsstraff, som skall avtjänas på speciella kriminal-
vårdshem.
Vi vill införa påföljden villkorligt fängelse. Vi vill
avskaffa påföljden överlämnande till vård inom so-
cialtjänsten.
Vi anser att det nu är dags att pröva familjegrupp-
skonferens, som är en form av medling. Den unge,
föräldrar, släktningar, andra närstående och offret -
om den personen samtycker - träffas under ledning av
en speciell samordnare som staten utsett. Även polis
och socialtjänst är med.
På familjegruppskonferensen går man igenom vad
som hänt. Avsikten är att den unge skall inse att han
skadat en annan människa. Den unge får be om ur-
säkt, och familjegruppskonferensen kommer överens
om hur det inträffade skall gottgöras. Det kan handla
om att hjälpa till att återställa vad man har ställt till
med eller att uträtta något ideellt arbete. Om överens-
kommelsen inte fullföljs går ärendet vidare till ung-
domsdomstol.
Herr talman! Jag står bakom alla moderata reser-
vationer och instämmer i de yrkanden som Gun
Hellsvik tidigare gjort från denna talarstol.