Fru talman! Nu skall vi prata om polis- och
åklagarväsendet och det brottsförebyggande arbetet.
Jag har tittat en del på Riksrevisionsverkets gransk-
ning av polisen. Det finns ju ett blått häfte, Lägesbe-
skrivning, och ett gult häfte, Hinder för ett effektivt
resursutnyttjande. På s. 28 står det där om ärendeflö-
det: Ett uttryck för brist på samverkan mellan polis
och åklagare är en hög andel åklagarbeslut som moti-
veras med "brott ej styrkt". Andelen åklagarbeslut där
brott ej kunnat styrkas har ökat från 11 % för hela
riket år 1970 till 33 % år 1994. Med "ärendeflöde"
avses här den process som börjar med inkomna ären-
den till polisen och polisens beslut om redovisning av
ärenden till åklagare och som avslutas med åklagarens
beslut.
Riksrevisionsverket pekar på att den höga andelen
här kan indikera bl.a. att samverkan mellan polis och
åklagare brister, att polis och åklagare inte är överens
om kriteriet för att bedöma om brott föreligger, att
polisen inte kan fatta beslut om att lägga ned utred-
ningar och att åklagaren av vissa skäl - t.ex. stor
arbetsbörda - i vissa fall väljer att avfärda ärenden
genom beslutet "brott ej styrkt".
Det är uppenbart att det finns behov av att under-
söka om en bättre samverkan mellan polis och åklaga-
re skulle kunna minska andelen åklagarbeslut med
motiveringen "brott ej styrkt" och därmed kunna
effektivisera utredningsverksamheten.
En minskning av antalet ärenden som redovisas
till åklagare, som åklagaren sedan lägger ned med
beslutet "brott ej styrkt", skulle faktiskt kunna innebä-
ra resursbesparingar. Därför vill jag fråga Pär Nuder:
Vad för initiativ tas från regeringens sida för att för-
bättra möjligheten att här spara resurser och att dess-
utom få en bättre uppklarandeprocent?
På s. 32 står det: För brottsbalksbrott har hand-
läggningstiden mellan anmälan och redovisning till
åklagare ökat sedan 1970. 1970 var handläggningsti-
den 3,2 månader, och 1994 hade den ökat med
1 månad till 4,2 månader. Riksrevisionsverket säger
att det är helt klart att polisen närmare måste utreda
orsakerna till att handläggningstiden har ökat. Om de
totala genomströmningstiderna skulle minska, kan det
inverka positivt på såväl rättssäkerheten som effek-
tiviteten inom polisens utredningsverksamhet. Min
fråga till Socialdemokraterna är: Vad tänker den so-
cialdemokratiska regeringen ta för initiativ för att
minska handläggningstiderna?
Under 70- och 80-talen visade experiment att
problemorienterat polisarbete, tillsammans med när-
polisarbete och förändringar i polismyndighetens
organisation, kan ge positiva resultat. Men det pro-
blemorienterade arbetssättet måste användas inom
hela polismyndigheten, inte bara hos närpoliserna i
samverkan med andra myndigheter, lokala organisa-
tioner, kommuner, föreningar och enskilda medborga-
re.
Man tittar i utredningen också på olika saker som
utgör hinder för ett effektivt resursutnyttjande. På s. 2
står det: Riksrevisionsverket anser också att det är
angeläget att det skapas bra rutiner för att planera,
budgetera och följa upp verksamheten inom hela
polisväsendet. RPS bör särskilt se till att hittills efter-
satta behov tillgodoses.
Jag vill då fråga hur långt detta har kommit.
När det gäller närpolisverksamheten pekar RRV
på hinder för att förverkliga Näpo och problemorien-
terat arbete, bl.a. resurstilldelningen, själva rekryte-
ringen, den reaktiva traditionen och den regelstyrda
poliskulturen. Jag vill fråga: Vad gör man egentligen
för att underlätta genomförandet av närpolisverksam-
heten, eftersom det inte går av sig självt?
Sedan konstaterar man också att polisverksamhe-
ten skulle kunna bli effektivare om Rikspolisstyrelsen
agerade mer kraftfullt inom ramen för nuvarande
möjlighet att meddela föreskrifter. Det står också:
RPS bör ha en ovillkorlig rätt att utfärda bindande
föreskrifter för polismyndigheten inom vissa frågor.
Det bör gälla t.ex. ekonomiadministrativa och perso-
naladministrativa rutiner, IT-baserade eller andra
gemensamma informationssystem och statistikfrågor.
Fru talman! Om man får ordning på alla dessa saker
kommer man att kunna spara mycket pengar inom
polisen. Därför undrar jag, Pär Nuder: Vad gör man
för att påskynda detta som är så oerhört viktigt?
När det gäller det internationella polisarbetet säger
vi i Folkpartiet att det är oerhört viktigt att man inom
EU ökar samarbetet mot den internationella brottslig-
heten. Jag skall nämna några av de viktigaste sakerna.
Naturligtvis måste lagarna harmoniseras. Men det är
också viktigt att själva åtgärderna mot bl.a. narkotika-
bekämpning harmoniseras.
Vi i Folkpartiet anser att det hittillsvarande mel-
lanstatliga samarbetet inom EU inte har varit tillräck-
ligt utvecklat. Det är just därför som vi vill ha ett
utökat internationellt samarbete inom polisen mot den
gränsöverskridande brottsligheten. Detta gäller sär-
skilt narkotikabrottsligheten.
Det kan aldrig nog betonas hur viktigt det är med
det brottsförebyggande arbetet. Vi måste på ett
mycket bättre sätt än hittills se till att våra barn och
ungdomar får en bra uppväxt. Om vi bara kan se till
att de håller sig utanför kriminaliteten fram till om-
kring 23 års ålder vet vi att det är en mycket liten risk
att de därefter riskerar att bli kriminella.
Fru talman! Jag vill också kortfattat säga att det
brottsförebyggande arbetet naturligtvis hela tiden
måste utvecklas. Därför ställer vi i Folkpartiet oss
också bakom reservationen för BRÅ:s framtid.
Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservationerna
12 och 24.