Fru talman! I det här allmänna avsnittet hade jag
inte tänkt säga så mycket. Jag tycker emellertid att det
är viktigt att peka på några satser som jag tycker är
väldigt bra och som vi står bakom. Jag tror att de
flesta står bakom dem, men det är ändå bra att läsa
upp dem.
"Den kriminalpolitiska inriktningen bör enligt ut-
skottets mening grundas på en helhetssyn och på en
inriktning av den allmänna politiken som leder till
social trygghet, en rättvis fördelning och ett samhälle
som vilar på solidaritet mellan människor. Hänsynen
till brottsoffren är en del av den helhetssyn som ut-
skottet här gör sig till tolk för."
Det är en utmärkt utgångspunkt, tycker vi, för en
kriminalpolitik som bär.
Senare i utskottstexten talas det om det här med
prioritering: "Vad utskottet nu anfört hindrar natur-
ligtvis inte att också brottsbekämpningen har stor
betydelse, och utskottet delar regeringens uppfattning
att våldsbrott, narkotikabrott samt ekonomisk och
annan grov organiserad brottslighet måste priorite-
ras." Det står vi naturligtvis bakom, som alla andra.
Men jag tycker ändå att man i det här samman-
hanget bör höja ett varningens finger för det här med
prioritering inom rättsväsendet. Jag har en känsla av
att det här kan ha gått för långt, för det bryter egentli-
gen mot en fundamental princip i en rättsstat: att man
skall behandlas lika. Har man begått ett brott skall det
beivras. Ute i verkligheten är det de facto bara vissa
brott som blir handlagda, medan andra bara läggs på
hög. Många tar sådana här uttalanden till intäkt för att
man kan underlåta att fullfölja beivrandet av brott,
och det är naturligtvis väldigt olyckligt. Man bör
alltså vara medveten om faran i det här prioriterings-
resonemanget.
Ett annat bra stycke är det här, under rubriken
"Det framtida rättsväsendet": "Ett väl fungerande
rättsväsende är av fundamental betydelse för att upp-
rätthålla den demokratiska rättsstaten. Rättsväsendet
skall hålla hög kvalitet och vara kostnadseffektivt. En
förutsättning för att kunna upprätthålla rättssäkerheten
och rättstryggheten är att rättsväsendet kan hantera
sina uppgifter på ett korrekt sätt och inom rimlig tid.
Likaså är en effektiv indrivning av skatter och avgifter
av stor betydelse för statens finanser."
Ja, just det. Det är mycket av det här som är
självklart. Men det är inte självklart om vi ställer de
här texterna mot den verklighet vi har utanför. Det är
inte så att hanteringen av en rättsfråga alla gånger blir
så lyckad. Det är sällan som rättssaker hanteras inom
rimlig tid. Tvärtom är detta i nuläget snarare ett mål
att sträva mot. Men det är bra om vi är överens om att
de här målen är viktiga att upprätthålla.
Jag skulle vilja lägga till en innebörd som jag
tycker har bäring på de här tingen, och det är vikten
av rättsreglernas förankring i det allmänna rättsmed-
vetandet. Vi måste hela tiden ha klart för oss att rätts-
ordningens möjligheter till korrektiv genom poliser,
åklagare, domstolar och kriminalvårdsanstalter endast
kan utgöra en del av samhällets inslag för att få män-
niskor att handla på ett socialt acceptabelt sätt. Män-
niskornas egen uppfattning om vad som är rätt och
riktigt är av fundamental betydelse. Ett väsentligt
inslag i en god rättskultur är att lagstiftaren och de
rättstillämpande myndigheterna agerar i samklang
med djupt kända krav och behov hos människorna i
fråga om vad som är rätt och fel. När vi sålunda i dag
debatterar rättsväsendet genom poliser, åklagare,
domstolar och kriminalvårdsanstalter bör vi också
hela tiden begrunda vad vi som lagstiftare åstadkom-
mer för att öka rättsordningens förankring ute bland
människorna.
Jag har också några tekniska synpunkter. Vi har ju
motsatt oss besparingar helt och hållet inom rättsvä-
sendet, och det tycker jag är så självklart att jag inte
tänker utveckla det närmare. Men i utskottsbetänkan-
det står det: "Utskottet vill tillägga att ett syfte med
det omfattande förändringsarbete som nyss redovisats
är att skapa utrymme för kostnadsminskningar med
bibehållen hög kvalitet i verksamheten. I själva verket
är det, som utskottet anförde i sitt yttrande till fi-
nansutskottet om utgiftsramen (1996/97:JuU1y), svårt
att se att det skulle vara möjligt att inom ramen för en
i allt väsentligt oförändrad struktur genomföra bespa-
ringar av den storleksordning som är aktuell för de
närmsta åren. Härför krävs att redan beslutade organi-
sationsförändringar får en kostnadsbesparande effekt,
att andra sådana förändringar som nu diskuteras ge-
nomförs och att resultatet blir det önskade. Slutligen
krävs att lagändringar som regeringen förelagt eller
avser att förelägga riksdagen också antas."
Det är ju kolossala förutsättningar och förbehåll
som man här skriver in för att dessa besparingar skall
fungera! Jag menar att det är en fullständigt oaccepta-
bel utgångspunkt att chansa på att det möjligen kan gå
om vi drar ned på det här under förutsättning att x
antal omständigheter inträffar.
Det är Kristdemokraternas uppfattning att det inte
finns utrymme att genomföra besparingar i rättsvä-
sendet med bibehållen kvalitet och effekt. Det är
sällan så att man kan få något bra utan att betala; det
gäller över huvud taget i livets alla skeden. Om detta
är möjligt måste det i så fall först visas innan man kan
genomföra nedskärningen - precis som Gun Hellsvik
sade.
Vad som i dag sker är att det redan från början
bristfälliga rättsväsendet ytterligare försämras och
demonteras. Det är viktigt att göra klart att man inga-
lunda kan få bättre rättsvård med mindre ekonomiska
resurser. Rättsvård är i sig resurskrävande och måste
så vara. Man kan inte jämföra rättsvården med en
bilfabrik där man genom ökad grad av automatisering
kan höja produktionstakten. I rättsvårdens väsen lig-
ger att en viss omständlighet och ett personligt,
mänskligt engagemang i varje enskilt fall måste till.
En dålig rättskultur och en svag rättsvård medför att
människor far illa, samhället fungerar sämre och olika
kvaliteter deformeras.
Vi deltar inte i beslutet om fördelning av anslag,
då vi har en annan anslagsram.