Fru talman! För en tid sedan hade vi en debatt om
budgetramarna. Vi i Centerpartiet har ställt oss bakom
den yttre budgetramen. Men det innebär ju inte att vi
står bakom alla delar av innehållet och den verksam-
het som är föreslagen. Det finns mycket som vi håller
med om. Om man tittar på det framtida rättsväsendet
är det ju helt rätt att ett väl fungerande rättsväsende är
av fundamental betydelse för att upprätthålla den
demokratiska rättsstaten, precis som det står i betän-
kandet som alla i utskottet naturligtvis står bakom.
Rättsväsendet skall hålla hög kvalitet och vara kost-
nadseffektivt.
Men för att dessa saker skall kunna fungera tycker
vi i Centern att det krävs en annan organisation än den
som är föreslagen. Jag skall komma in på det, men
innan jag gör det vill jag säga att senare i dagens
debatt - det här betänkandet är ju uppdelat i flera
debatter - kommer Ingbritt Irhammar och Sivert
Carlsson att utveckla vår syn på t.ex. polis och åkla-
gare, kriminalvård, domstolar, kronofogdemyndighe-
ter osv.
Centerpartiets syn på rättsväsendet grundar sig på
våra ideologiska utgångspunkter i decentralisering,
demokrati och rättssäkerhet. Ett stort förtroende från
allmänheten för polis, åklagare och domstolar är ju en
av hörnstenarna i ett fungerande rättssystem. Ett för-
troende kan inte skapas genom en väldig distans mel-
lan människor, utan det skapas genom närhet i rela-
tionerna mellan människor och mellan människor och
myndigheter. Vi i Centern anser att detta kräver en
decentraliserad organisation.
Därför har vi motsatt oss nedläggningar av tings-
rätter. Vi har föreslagit att man skall se till konsek-
venserna av andra förslag till indragningar av lokala
kontor så att vi inte får kostnader någon annanstans.
Vi har ju sett många gånger att det kan verka väldigt
effektivt att spara på en kostnad för en lokal t.ex. Men
det kan också innebära att avståndet ökar mellan
människor och den myndighet som skall handlägga
ärendet. Det kan i sin tur så småningom göra att det
uppstår fler kostnader, eftersom t.ex. kontrollen blir
sämre eller den lokala kännedomen blir för dålig för
att man skall kunna fatta bra beslut.
Vi har också föreslagit ett moratorium vad gäller
regionala förändringar för kronofogdemyndigheterna.
Vi tycker att det krävs en mer omfattande debatt om
den totala organisationen i rättsväsendet. Man skall
inte bara titta på en myndighetsstruktur i sänder.
Den lokala förankringen är viktig. En ungdom
som blir utsatt för ett brott eller begår ett brott behö-
ver antagligen sina anhöriga och sina föräldrar som
hjälp i en process, oavsett på vilken sida skranket man
står. Blir det för stora avstånd kommer det att vara
mycket svårt att efterleva det. Det kan finnas andra
som också behöver stöd av vänner eller anhöriga i
dessa processer.
Dessutom är det inte bara den ekonomiska brotts-
ligheten och den grova brottsligheten som måste beiv-
ras. Det gäller att även ta tag i vardagslivets mer tri-
viala brottslighet för att kunna stoppa en utveckling
mot våld och grövre brott.
Det var intressant att höra häromdagen i radion
när man berättade om borgmästaren i New York som
hade förändrat situationen där ganska påtagligt genom
att t.ex. se till att man ingrep mot snatteri och det som
kan betraktas som mycket liten brottslighet, dvs. brott
på låg nivå. Om den inte beivras och man inte ingri-
per leder det till att de individer, de barn och ungdo-
mar, som är involverade tror att det inte var så farligt
och att de kanske kan fortsätta. Där tycker jag att det
är precis som Gun Hellsvik säger. Det är viktigt att
lära det uppväxande släktet vad som är rätt och vad
som är fel.
Vi här i Sveriges riksdag är ansvariga för lagstift-
ningen. Det är vi som stiftar lagarna. Då är vi också
ansvariga för att se till att det är möjligt att leva upp
till de lagar som vi stiftar och att vi följer den
rättstillämpning som görs i samhället. Om inte lagarna
kan tillämpas på rätt sätt, eller tillämpas på rätt sätt,
kan vi inte heller påstå att vi har någon rättssäkerhet
som skyddar människorna.
Varje lag har en etisk grund. Det är inte så att vi
stiftar lagar oförhappandes. Det finns en etisk grund
för väldigt mycket av den lagstiftning vi har. Då
måste naturligtvis varje yrkeskår och var och en som
är involverad i att hantera lagar faktiskt också diskute-
ra den etiska bakgrund som lagstiftningen har.
Det är vår skyldighet att reagera när vi tycker att
någonting är fel. Jag har tänkt på det många gånger.
Vi skall inte ingripa i enskilda rättsärenden och rätts-
fall. Men vi ingriper t.ex. när andra länder begår
övergrepp mot människor. Vi säger att man då bryter
mot de mänskliga rättigheterna. Men här hemma kan
det vara svårare att få till stånd den debatten.
Om det blir fel domslut, brottsoffer hanteras fel-
aktigt eller att över huvud taget den process som leder
fram till en dom inte sker på ett konsekvent, riktigt
och genomlysande sätt begår man ett rättsövergrepp i
systemet. Det kan också bli så att man ökar brotten
mot mänskliga rättigheter.
Jag får ibland litet kalla kårar när jag läser tid-
ningarna, lyssnar på radio och får förmedlat vad som
händer i samhället. Det smyger sig i samhället in en
syn på våld och en allt högre tolerans av våld som är
ganska skräckinjagande om man börjar att analysera
och titta på hur det ser ut. De etiska grunderna i lag-
stiftningen och i vårt samhälle elimineras om vi tillå-
ter en sådan utveckling, och människorna känner
heller inte igen sig.
Hur kommer det sig att en flicka som är under två
år antas ha fallit och skadat sig när hon har lårbens-
brott, sex brutna revben, benbrott i underben, benbrott
i en fot och ett stort blåmärke runt ett öga? Kan det
vara rimligt att hon har fallit? Den person som var
ansvarig för henne frikändes. Hur kommer det sig att
en tvåbarnsmamma kan torteras gång på gång, ropa på
hjälp från myndigheter men inte få stöd från samhäl-
let? Så småningom dör hon på grund av denna tortyr,
och då antas hon ha ramlat, och mannen som orsakat
skadan döms endast för misshandel.
Då frågar man sig: Vad är det som gör att det kan
bli så här? Vi kan inte påstå att antalet fall av miss-
handel har ökat. Var tionde dag dödas en kvinna av en
man. Varför bryr vi oss inte tillräckligt och har en
diskussion om dessa frågor? Var finns bristerna? Jag
tycker att man kan koppla detta också till organisato-
riska frågor.
Det krävs väldigt mycket samarbete mellan myn-
digheter och en stor lokalkännedom för att ta fram
alla fakta i ett brottmål och när övergrepp har skett.
Vi vet att det inte är så väldigt lätt. Jag har en känsla
av att man heller inte hinner ta fram alla fakta. Då
kanske det blir dessa felaktiga domslut, eftersom
förundersökningarna inte har kunnat pågå tillräckligt
länge. I och med det upplever människorna ute i sam-
hället att samhället mer stöttar den som begår brott än
att verkligen stötta dem som blir utsatta för brotten.
Jag vill inte med detta framhålla att vi skall ha en
sämre behandling av brottslingar som hamnar i fäng-
else och blir dömda till olika påföljder. Det är inte det
jag menar. Men det måste finnas mycket tydliga mar-
keringar i samhället när det begås brott. Det gäller
t.ex. särskilt brott som begås mot barn och mot kvin-
nor.
Det bästa förebyggande arbete vi kan göra är att
med fokus på våra barn bygga en stabil uppväxtmiljö.
Det innebär att vi måste bygga sociala nätverk runt
våra barn. Vårt rättsväsende ingår i det sociala nät-
verket runt barn, ungdomar och oss själva. Hur detta
skall kunna vara ett stabilt nätverk om man inte har en
lokal förankring är för mig väldigt svårt att förstå.
Fru talman! Det är därför som vi i Centern värnar
om ett decentraliserat rättsväsende. Vi tror nämligen
att det också har en förebyggande effekt, och det
förstärker det social nätverk vi behöver. Så småning-
om kommer Inbritt Irhammar och Sivert Carlsson att
utveckla det organisatoriska mycket tydligare. Jag står
bakom alla reservationer som Centerpartiet har
kopplat till detta betänkande. Men jag yrkar nu inga
bifall, utan det görs av de senare talarna.