Fru talman! I går kom den preliminära statistiken
från BRÅ rörande antalet anmälda brott under det
första halvåret i år. Det är ingen rolig läsning. I sitt
pressmeddelande skriver BRÅ: "För andra året i rad
ökar det totala antalet anmälda brott. Under åren
1991-94 minskade det totala antalet anmälda brott, en
utveckling som bröts år 1995 då de anmälda brotten
ökade. Den preliminära statistiken tyder nu på en
fortsatt ökning."
I förra veckan knivskars en fånge till döds på
Kumla. Samma vecka kunde vi i dagspressen läsa:
"Allt färre personer åtalas för brott. Under de senaste
månaderna har en dramatisk minskning skett. En
orsak är besparingen hos åklagarna. 'Det är klart att
man inte kan göra sig av med 200 personer utan att
det märks,' säger en chefsåklagare." Domstolsverkets
statistik visar att antalet åtal under det tredje kvartalet
i år var 20 % mindre än under samma period förra
året. Tidigare under hösten har vi fått ta del av uppgif-
ter om ett ökat antal fel begångna av domare. Ingen
har kunnat ange något annat skäl till detta än en alltför
stor arbetsbelastning. I Borrby tog människor lagen i
egna händer.
Kan Sveriges riksdag och justitieministern känna
tillfredsställelse över denna utveckling? Är inte
svenska folket värt ett bättre rättsväsende? I det be-
tänkande vi i dag har att ta ställning till ger majorite-
ten med socialdemokraterna i spetsen ett klart svar på
mina frågor. Man är i högsta grad tillfreds och anser
t.o.m. att svenska folket inte ens är värt det rättsvä-
sende som vi bestås med i dag. Så måste det vara,
eftersom man är beredd att skära ytterligare i rättsvä-
sendet under de närmaste åren.
Vi moderater har tydligt visat att vi inte kan accep-
tera rättsväsendets nedrustning, utan vi har i stället
föreslagit högre anslag. Detta har emellertid redan
röstats ned. Därför kan vi inte heller delta i ett beslut
om fördelning av anslag på ett i vår mening totalt sett
alltför lågt belopp. Ansvaret för den ekonomiska
situationen inom rättsväsendet bör i stället helt åvila
den majoritet som formats kring regeringens förslag.
Som jag nämnde inledningsvis ökar antalet an-
mälda brott på nytt, för andra året i rad. Detta är en
spegling av den moral- och normuppfattning som
finns i samhället. Normlösheten breder ut sig också
bland förtroendevalda och höga beslutsfattare på olika
nivåer i samhället. Detta har på senare tid tydliggjorts
genom en mängd avslöjanden om fusk, oegentligheter
och brott. Människors berättigade upprördhet över
dessa affärer vittnar om att det finns en i folksjälen
djupt liggande uppfattning om vad som är rätt och vad
som är fel. Hur påverkas denna uppfattning när män-
niskor tycker sig uppleva att det bara är de själva som
skall känna av att landet befinner sig i kris? Hur på-
verkas våra ungas uppfattning när de ser att vissa
maktutövare inte kan skilja mellan rätt och fel?
Låt mig citera ur Den leende mördaren av Per
Svensson:
"Om vuxna tar sig rätten att leka sina liv, varför
skulle då inte tonåringar låta sig luras att tro att man
kan leka varandras död? Om vuxna behandlar varand-
ra som leksaker, förverkar sina familjer för att för-
verkliga sig själva, varför skall man då förvånas över
att tonåringar behandlar varandra som konsumtions-
artiklar? Om vuxna tycker att rätt och orätt kan vara
lika bra, varför skulle då inte också tonåringar ha rätt
att bete sig som om det vore sant?"
Den tilltagande normlösheten och det allt större
missnöjet hos medborgarna utgör tillsammans ett
allvarligt hot mot tilltron till våra grundläggande
rättsstatliga principer. En av de svenska samhällets
största framtidsutmaningar är därför att förhindra att
den redan utbredda normlösheten rotar sig ännu mer
och att i stället återupprätta ett samhälle grundat på
fasta moraliska och rättsliga värderingar.
Till skillnad från totalitära stater där ordningen
dikteras uppifrån, måste demokratier byggas på en
moralisk ordning som kan fungera som ett samman-
hållande värdekitt mellan människor, dvs. det måste
finnas en gemensam uppfattning hos medborgarna om
vad som är rätt och orätt. Den brottsförebyggande
effekten av att normer respekteras är vida överlägsen
varje slag av lagstiftning, även om sådan naturligtvis
också måste finnas.
Helt central för den moderata politikens utform-
ning, oavsett vilket politikområde det gäller, är tilltron
till människors förmåga och vilja att ta ansvar för sina
egna val och sitt eget liv. Överfört till moderat krimi-
nalpolitik innebär detta att varje människa som är i
stånd att ansvara för sina handlingar och beslut också
har både rätt och skyldighet att göra detta. Utgångs-
punkten är att den enskilde individen själv har att
svara för sina handlingar.
Ett gammalt ordspråk lyder: Den som börjar med
en knappnål kan lätt sluta med en silverskål.
Trots att ordspråket ger uttryck för något vi vet är
sant, har svensk politik i socialdemokratisk tappning
inte tagit till sig dess innebörd. Stölden av knappnålen
bagatelliseras och vägen jämnas för en fortsatt färd
mot silverskålen. Det är hög tid att tänka om och
inrikta krafterna mot våra unga. Skall vi lyckas fånga
och återföra den svenska normen måste vi ta vara på
de krafter som har störst möjlighet att forma och på-
verka våra barn. Bland dessa krafter är den viktigaste
föräldrarna. Föräldrar är oersättliga som normöverfö-
rare - i stort sett hur ytligt de än fungerar. Kriminal-
politiken måste utgå från föräldrarnas betydelse och
bygga på en helhetssyn.
Den moderata politiken utgår från medborgarnas
rätt att kräva ett rättssäkert och effektivt rättsväsende
som skyddar och ingriper mot brottsliga beteenden
och övergrepp. Medborgarna har rätt att förvänta sig
att hela rättsväsendet - polis, åklagare, domstolar och
kriminalvård - står väl rustat att möta människors
rättmätiga krav. Av central betydelse för människors
tilltro till rättssystemet är att såväl den grova vålds-
brottsligheten som brott av lindrigare slag tas på all-
var. Detta innebär att all brottslighet måste förebyg-
gas, bekämpas och beivras. I annat fall riskerar vi att
människor tar lagen i egna händer och själva gör sig
till brottslingar i sina försök att värja sig mot hot,
trakasserier, stölder och andra brott.
Upprätthållandet av medborgarnas respekt för
landets kriminalpolitik och rättssystem i stort förutsät-
ter att människor kan lita på att polisen kommer till
undsättning när de drabbats eller riskerar att drabbas
av brott, att polis och åklagare utreder brott på ett
effektivt och rättssäkert sätt och att de straff domsto-
larna har att döma dem som begår brott till står i
samklang med det allmänna rättsmedvetandet.
Sist men inte minst måste en övergripande hänsyn
till brottsoffren genomsyra hela kriminalpolitiken.
Hur kommer då det framtida rättsväsendet att se
ut? Regeringen har föresatt sig att genomföra bespa-
ringar på en miljard kronor under innevarande period.
En del är redan genomfört. Antalet poliser har mins-
kat, och på vissa håll har utbyggnaden av närpoli-
sverksamheten stannat av. Fångarnas löneavdrag går
inte längre till Brottsofferfonden utan till regeringen.
Åklagarnas högar växer. Storslakt på våra tingsrätter
planeras. Antalet platser på våra fängelser minskar
trots ökad brottslighet.
Detta är vad regeringen anser att svenska folket
skall hålla till godo med. Svenska folket har rätt att
kräva annat. Vi moderater är av formella skäl förhind-
rade att i dag föreslå höjda anslag. Vi står bakom våra
reservationer - en mångfald - men för tids vinnande
yrkar vi här i dag bifall endast till tre av våra reserva-
tioner. Det är reservation 3 rörande kriminalpolitikens
inriktning, reservation 18 rörande den framtida dom-
stolsorganisationen och reservation 26 rörande finan-
siering av Brottsofferfonden.